symptom och symtom
Båda stavningarna är helt rätt har jag googlat fram. Jag föredrar nog med p.
Tänkte bara rabbla upp mina symptom. Jag har ju en ganska käck ton här så det märks nog inte att jag lider av utmattningssyndrom och det är inte alltid det märks när man träffar mig eller pratar med mig i telefon heller.. men tillräckligt jobbigt är det ju för att jag ska vara oförmögen att arbeta och fungera normalt.
- trött förstås.. en trötthet som liksom inte går över.. Jag är inte trött varendaste sekund men när tröttheten slår till så är det bara att lägga sig. Jag blir uttröttad av alla aktiviteter. Jag menar ALLA. Spelar ingen roll om det är roliga, tråkiga, jobbiga aktiviteter eller om det är vanliga vardagliga rutiner som att duscha t.ex. Blir trött av det också fast det känns som att jag inte gjort någonting. Jag blir trött av att prata med människor, av att träffa människor, av att diska, av att gå till tunnelbanan, av att åka hit eller dit, av f-ing ALLT. Jag är som en mobiltelefon med dåligt batteri. När batteriet är laddat så känner jag mig nästan som vanligt och då är det svårt (och himla tråkigt) att begränsa sig särskilt om man har roligt.. men sen blir jag urladdad efter bara några timmar och sen tar det jättelång tid att ladda upp batteriet igen. Och om jag ignorerar tröttheten och gör för mycket (t.ex förra veckan.. men det var jag medveten om) så kommer det som en baksmälla och jag blir helt däckad ibland i flera dagar. Jag har börjat fatta hur jag funkar nu och ser mönstret. Det är bra för då blir jag inte lika deppig vid varje bakslag som jag blev förut. Dom andra symptomen blir också värre vid varje bakslag = deppigt och obehagligt.
- En yr och ostadig känsla i huvudet... lite svår att beskriva. En känsla av att gå över ett halt och sluttande plan. Blir värre ju fler intryck jag har runtomkring mig. Värst är mataffärer och tunnelbanestationer. Har vant mig lite vid detta och blir därför inte lika rädd.
- Overklighetskänslor. Lite som att sitta i en burk. Kanske i en glaskupa. Kanske var det Sylvia Plath skrev om.
- Jobbigt med ögonen. Ljuskänslig och känslig för "flimmer" dvs när det är för mycket som rör sig runtomkring mig. Jobbigt att zooma in och ut och ta in hela bilden. T.ex är det plötsligt svårt och ansträngande för mig att stå framför en hylla på Ica och leta efter t.ex. fullkornsbulgur. Blir trött i ögonen och måste blunda. Har gärna solglasögon för då känns det lugnare.
- tendens till panikångest.. en känsla av att jag kommer att falla ihop. Detta har blivit bättre eftersom jag är bättre på att förstå vad som händer och också har lite små knep för att lugna ner mig själv. Panikångest är för mig att jag tror att jag ska dö p.g.a att jag känner något (t.ex. att det snurrar i huvudet, svimnngskänslor)... jag blir livrädd, hela stressgrejen går igång och då blir symptomen värre och och då blir jag ännu räddare osv. Ond cirkel. Ju mer jag lär mig om vad som händer i min kropp och vad utmattningssyndrom är desto lättare är det för mig att inte bli rädd. Så det har absolut blivit bättre.
- Seg och teflonpannig i huvudet. Det tar liksom lite längre tid att få ihop saker och ting och vissa saker fastnar liksom inte. Minnet är sådär. Det hänger ju förstås också ihop med att varje dag är den andra lik.. blir liksom svårare då att komma ihåg vad jag gjorde förra tisdagen. Tappar lätt tråden när jag pratar.
- Usel balans. Måste helst sätta mig ner och ta på mig nylonstrumpor och skor. Risken är annars att jag fäller mig själv. Känner mig också rätt ostadig när jag t.ex. klättrar på en pall för att ta ner något. Är mycket försiktig.
- Eftersom jag är lite glömsk har jag säkert glömt något viktigt. Får väl återkomma om det.
MEN! Jag mår faktiskt bättre. Det går låååååååångsamt. Tanken på att jobba är skrattretande. Ett skämt. Och ibland deppar jag ihop lite och tänker att det säkert är något annat hemskt fel på mig.. men nu när jag har fått chansen att få gå på behandling och att det faktiskt får ta sin tid så känner jag att det här kommer att fixa sig!
wohoo!
Nu har jag fixat datorn alldeles själv. Var tvungen att köpa ett antispionprogram för 500 usdollar och det upptäckte ca 2000 infekterade grejer... och nu verkar allt funka rätt bra så det var det ju värt.
På måndag kör stressrehab igång med kbt-grupp. Spännande!
Jag har aldrig gått i någon form av terapi men jag har läst en hel del så jag tror jag vet på ett ungefär vad det handlar om. Kul med en grupp också.. Ett helt gäng med supertrötta människor som är snurriga i huvudet. Lite gulligt.
Förra veckan var lite annorlunda för då kom dotterns biologiska pappa hit till sverige och hälsade på. Dottern lyckades ju spåra upp honom i vintras via facebook (han har inte det för han är oldschoolgreek) och under våren har dom pratat i telefon två ggr i veckan. Allt gick bra. Vi var ju tillsammans för 200 år sen.. ett annat sekel förgudsskull ett annat millenium.. han kändes bekant men ändå inte på något konstigt sätt. Hursomhelst.. han avgudar lilla p och det här är det bästa som någonsin har hänt honom och för det är jag innerligt tacksam. Tänk om han inte hade varit intresserad! Usch..
Anyhoo.. dottern släpade runt honom överallt och han fick träffa både släkt och vänner inklusive såklart dotterns riktiga pappa D. Det var båda papporna väldigt nervösa inför men dom blev nästan best buds när dom insåg att ingen av dom är något hot mot den andra. Det var riktigt sorgligt när han åkte hem men som jag sa till honom.. this is not the end this is the BEGINNING!!
Så pga förra veckan har jag varit väldigt trött den här veckan. Rentav klubbad. Det är tokstökigt här hemma och jag försöker att inte stressa upp mig för det. Tänker att jag får göra en liten sak åt gången och så är det bra med det.
Lyssnar mycket på tankesmedjan. Älskar dom och lite allmänbildad blir man också. Har börjat försöka läsa lite bok. Mycket svårt. Måste anstränga mig jättejättemycket för att ta in vad jag läser. Längtar efter att läsa böcker har ju hundratals olästa.
Nu är jag lite hungrig. Ska ta mig i kragen och svänga ihop något med ruccola och mozzarella. Jag är dålig på det där med mat för tillfället. Första grejen jag skulle fixa om jag blev superduperrik. En kock! Vilken dröm!
Jag har ju en kock kom jag på.. sonen. Men han är för det mesta på annat håll och lagar mat. För tillfället på Pontonen, Norrmälarstrand. Han är så duktig. *gråtmild av stolthet*
(obs! måste bara påminna om att såna där stjärnor är bland det fånigaste men dock mest komiska jag vet så det är lite ett skämt när jag använder dom.. mycket viktigt att ingen tror att jag på allvar skulle skriva ex *ler*)
Och så den obligatoriska kattbilden.
Hejdå bloggen
Ni har min dator kollapsat totalt så jag kan inte blogga på den.. och att skriva på mobilen tar alldeles för lång tid för en skelande person som mig så jag tänker återuppliva min Twitter istället. Jag har för mig att jag heter raketsonny där.. prova att söka på det om ni vill veta vad jag pysslar med i små oneliners!
p.s.
jag har blivit antagen till behandling på stressrehab! Jag ser ljuset!
Vad har hänt?
Eftersom mitt minne är uselt och min tidsuppfattning för tillfället endast kan hantera nuet så minns jag inte i detalj vad som hänt sen sist jag skrev.
Det viktigaste är nog att jag varit hos läkaren på stressmottagningen och hon fick mig att fatta att det bästa för mig är att vara 100 % sjukskriven. (nu blev det ett annat typsnitt och jag har ingen aning om varför)
Hon sa att när man är t.ex deprimerad så är det bra att jobba 25 % och fortsätta ha kontakt med jobbet.. men när man lider av utmattningssyndrom (som är en fysisk åkomma) så blir det lätt kontraproduktivt. Man gör av med all sin energi på att jobba dom där ynka procenten istället för att låta kroppen läka. Så sedan förra tisdagen är jag hemma. Det känns lite deppigt men samtidigt är det bara en sak jag vill och det är att bli bra och då är jag beredd att göra det som krävs. Jag har inte fått besked ännu om jag får gå på behandlingen men jag tror och hoppas på det.
Vidare förklarade läkaren för mig vad det är som händer i kroppen vid utmattningssyndrom. Jag fick rabbla upp alla mina symptom och så förklarade hon. Jag frågade om hon trodde att jag kunde bli bra igen och då sa hon att det trodde hon verkligen eftersom hon ansåg att jag har kapacitet. Läkaren var underbar och jag kände omedelbart att jag ville ha henne hemma i köket.. himla mysig människa som fick mig att må bättre mitt i allt.
- Förutom detta har jag spelat klart alla nivåer (444?) på candy mania och därmed raderat den appen från min telefon. Skönt.
- Och så har vi varit på akut kloklippningsutryckning med frassekatten. Hans klor växer sjukt fort och dessutom på både längden och bredden.. det är som små hovar. Vi försökte klippa hemma men det resulterade bara i att jag och sonen blev osams och Frasse slogs för sitt liv. Jag blev både kallsvettigare och snurrigare än vanligt. Nu har vi hittat en veterinär i närheten som har drop-in på onsdagar och dom var verkligen duktiga.. veterinären smekte av klorna med qui gong-aktiga rörelser.
- Jag har lyssnat på en helt fantastisk bok av Majgull Axelsson. Den heter "Jag heter inte Miriam" och handlar om en romsk kvinna och hennes upplevelser under och efter andra världskriget. Läs den!
- Sen så har jag äntligen upptäckt dotterns favoritband Socker och det var ju på tiden så som hon har tjatat i två år. Lyssnar bara på dom för tillfället. Bra gung och bra texter ett valår som detta. Finns tydligen inte på youtube men på spotify, sök på Socker och Air rotten democracy.
- Jag har försökt lära mig origami men det var mer än vad min hjärna klarade av. Blir trött i ögonen efter en sekund när jag försöker förstå instruktionerna. Nu har sonen lovat att jag ska få komma hem till honom och lära mig av hans tjej som är en himla pysslig typ.
- Jag har klippt mig! Den traditionella halvårsklippningen. Ledsagad av dottern.
- Och sist men inte minst så har jag blivit medlem i F!.. alltså feministiskt initiativ. Första gången jag är medlem i ett parti men så är det också första gången jag känner ända in i hjärtat att det är rätt. Kommer säkert att tjata mer om det en annan gång men nu orkar inte mina ögon längre så nu måste jag avsluta.
(jag vet att det blir mycket katter i min blogg men vad ska jag annars fota?? Min enda krukväxt? Och dom är ju dom sötaste söta!)