symptom och symtom
Båda stavningarna är helt rätt har jag googlat fram. Jag föredrar nog med p.
Tänkte bara rabbla upp mina symptom. Jag har ju en ganska käck ton här så det märks nog inte att jag lider av utmattningssyndrom och det är inte alltid det märks när man träffar mig eller pratar med mig i telefon heller.. men tillräckligt jobbigt är det ju för att jag ska vara oförmögen att arbeta och fungera normalt.
- trött förstås.. en trötthet som liksom inte går över.. Jag är inte trött varendaste sekund men när tröttheten slår till så är det bara att lägga sig. Jag blir uttröttad av alla aktiviteter. Jag menar ALLA. Spelar ingen roll om det är roliga, tråkiga, jobbiga aktiviteter eller om det är vanliga vardagliga rutiner som att duscha t.ex. Blir trött av det också fast det känns som att jag inte gjort någonting. Jag blir trött av att prata med människor, av att träffa människor, av att diska, av att gå till tunnelbanan, av att åka hit eller dit, av f-ing ALLT. Jag är som en mobiltelefon med dåligt batteri. När batteriet är laddat så känner jag mig nästan som vanligt och då är det svårt (och himla tråkigt) att begränsa sig särskilt om man har roligt.. men sen blir jag urladdad efter bara några timmar och sen tar det jättelång tid att ladda upp batteriet igen. Och om jag ignorerar tröttheten och gör för mycket (t.ex förra veckan.. men det var jag medveten om) så kommer det som en baksmälla och jag blir helt däckad ibland i flera dagar. Jag har börjat fatta hur jag funkar nu och ser mönstret. Det är bra för då blir jag inte lika deppig vid varje bakslag som jag blev förut. Dom andra symptomen blir också värre vid varje bakslag = deppigt och obehagligt.
- En yr och ostadig känsla i huvudet... lite svår att beskriva. En känsla av att gå över ett halt och sluttande plan. Blir värre ju fler intryck jag har runtomkring mig. Värst är mataffärer och tunnelbanestationer. Har vant mig lite vid detta och blir därför inte lika rädd.
- Overklighetskänslor. Lite som att sitta i en burk. Kanske i en glaskupa. Kanske var det Sylvia Plath skrev om.
- Jobbigt med ögonen. Ljuskänslig och känslig för "flimmer" dvs när det är för mycket som rör sig runtomkring mig. Jobbigt att zooma in och ut och ta in hela bilden. T.ex är det plötsligt svårt och ansträngande för mig att stå framför en hylla på Ica och leta efter t.ex. fullkornsbulgur. Blir trött i ögonen och måste blunda. Har gärna solglasögon för då känns det lugnare.
- tendens till panikångest.. en känsla av att jag kommer att falla ihop. Detta har blivit bättre eftersom jag är bättre på att förstå vad som händer och också har lite små knep för att lugna ner mig själv. Panikångest är för mig att jag tror att jag ska dö p.g.a att jag känner något (t.ex. att det snurrar i huvudet, svimnngskänslor)... jag blir livrädd, hela stressgrejen går igång och då blir symptomen värre och och då blir jag ännu räddare osv. Ond cirkel. Ju mer jag lär mig om vad som händer i min kropp och vad utmattningssyndrom är desto lättare är det för mig att inte bli rädd. Så det har absolut blivit bättre.
- Seg och teflonpannig i huvudet. Det tar liksom lite längre tid att få ihop saker och ting och vissa saker fastnar liksom inte. Minnet är sådär. Det hänger ju förstås också ihop med att varje dag är den andra lik.. blir liksom svårare då att komma ihåg vad jag gjorde förra tisdagen. Tappar lätt tråden när jag pratar.
- Usel balans. Måste helst sätta mig ner och ta på mig nylonstrumpor och skor. Risken är annars att jag fäller mig själv. Känner mig också rätt ostadig när jag t.ex. klättrar på en pall för att ta ner något. Är mycket försiktig.
- Eftersom jag är lite glömsk har jag säkert glömt något viktigt. Får väl återkomma om det.
MEN! Jag mår faktiskt bättre. Det går låååååååångsamt. Tanken på att jobba är skrattretande. Ett skämt. Och ibland deppar jag ihop lite och tänker att det säkert är något annat hemskt fel på mig.. men nu när jag har fått chansen att få gå på behandling och att det faktiskt får ta sin tid så känner jag att det här kommer att fixa sig!
Kommentarer
Trackback
