down the mountain

Förra veckan var extremt konstig och jobbig.
Nu är det en ny vecka och på något konstigt sätt så trodde jag någonstans att det skulle vara mer som vanligt nu.


Men det är det ju inte.

Jag har vant mig lite vid tanken på att pappa är död.
Tror jag emellanåt.
Men så... PANG!
.. så slår det mig igen..
och så ser jag honom framför mig så tydligt
både levande och som vi såg honom på bårhuset
Och då slår det till så hårt så jag tappar andan.

Den där poletten som jag tjatade om förra veckan.. den har nog precis börjat trilla ner..

Nu vill jag bara vara ledig.
Jag är så trött på att hela tiden ha en massa jobb hängande över mig.
Att hela tiden ha dåligt samvete för något jag inte har gjort..

Jag är så trött så trött och ledsen.. och jag vill bara kunna vara det.. i fred..

Jag tror det är sista dagen på jobbet idag.. men det kommer att bli en lång dag..

Imorgon onsdag blir det frissan, restaurang och bio med ungarna.
På torsdag åker vi ut till M och hjälper till att fixa inför fredag.
På fredag.. först avskedsstund i ett kapell.. och sen hem allihopa till M och äta och prata och kolla på foton och gråta..
Sen sover vi kvar till lördag.

Sen har jag inga planer mer.