ur led
Nu är det något galet med världen.
Förra veckan (bisarra veckan), i måndags så ringde min mobil.
Det var Farbror Arne, Försäkringsmannen, som ringde och påminde om sonens försäkringspengar.. papper som skulle skickas in..
Mitt hjärta hoppade till när han presenterade sig.
Pappa hette Arne.. och det hände att han presenterade sig som Arne när han ringde.
Farbror Arne avslutade samtalet med att fråga lite allmänt om hur det var.
Jag sa förstås inget om pappa.. men sa väl att det var sådär..
"... mycket att stå i... på jobbet och så... hö, hö..." sa Farbror Arne med sin snälla röst.
"..jo.. det är ju det.." svarade jag.
Igår ringde dom från Försäkringsbolaget och sa att Farbror Arne hastigt avlidit.
Förra tisdagen. Dagen efter vårt samtal.
"Under någon gymnastikövning" sa tanten som ringde.
Jag kände egentligen inte Farbror Arne.. men jag träffade honom två ggr och pratade med honom i telefon ett antal tillfällen.
Han var så snäll och pedagogisk.
En riktig tjänsteman.
Två stycken Arne, i ung. samma ålder, som bara går och dör pang bom!
På något sätt blev jag nästan mer chockad av det här än av pappa.
Eller i alla fall chockad på ett normalt sätt.
Det är som om det är lättare att fatta vidden av något när man har mer distans.
Det här med pappa fattar jag fortfarande inte.
Kommentarer
Trackback
