down the mountain

Inte i lördags hemma hos familjen... men igår, här hemma i min ensamhet,  tror jag att poletten trillade ner.
Det var jobbigt men nödvändigt.
Det är fascinerande hur psyket funkar.
Det stänger av och sätter på och låter liksom lite i taget av verkligheten sippra fram.
Fram och tillbaka mellan total och outhärdlig insikt och avtrubbad trötthet.
Emellanåt känner jag mig bara allmänt deppig... som att "åhhhh.. vad jobbigt livet blev nu då... när det är sommar och snart semester och allt.."...

Men det är väl bara att hänga med.. vad annat kan man göra???

Det här skulle bli Superfestliga Veckan var det tänkt.
Jag tänker inte avboka något jag inte måste.

Superfestliga veckan

Måndag: ?

Tisdag:  Showcase (typ spelning tror jag) med tyska väninnans band på Hornstull Strand och samtidigt träffa bilregistret.

Onsdag:  ?

Torsdag: Rufus Wainwright tillsammans med dottern i Filadelfiakyrkan.

Fredag:  Kanske Sex and the City tillsammans med sonen och dottern.

Lördag:  Först dotters dansuppvisning i Hammarby Sjöstad och sen Eurovision  och champagne hemma hos Långafarbrorn tillsammans med che och little-miss-sunshine.

Det är väl kanske bra att hålla sig sysselsatt.
Om jag bara orkar. Är sjukligt trött.
Vi får se.