hole in my shoe
Det visade sig vara hål i ena dojan så nu är min vänsterfot helt blöt och håret ska vi inte tala om... stripigt och jävligt och oformligt...
Men det var kul att vara ute och träffa lite tanter och farbröder!
Alltid en liten kick.
Imorgon är det superduperkris.
Finns ingen personal.
Gäsp.
Jag vill ha semester NU!!!
vill ha
Det ville jag redan för ett år sen och nu ser jag dom överallt.
T.o.m. blondinbella ska sälja det i sin webshop.
Kanske kan man hitta en till ett vettigt pris nu!!!!
Dag 4 going raw.... check this out!
Zucchinipasta med marinarasås, cashewnötter och raw parmesan!!!
icequeen is back
Vaknade redan vid 03.30... det är ju då det blir ljust... men sov lite till.. gick upp 04.30.
Kommer således vara dödens trött när jag kommer hem från jobbet idag.
Och somna tidigt och så vakna tidigt....
Som en viss dam jag känner som lyckats förskjuta dygnet såpass att hon tycker halva dan har gått kl 09.00 och sen kväll kl 16.30.
Inget fel med det egentligen.. bara det att det passar så dåligt ihop med resten av världen.
Ska dock inte klaga.
Är tacksam för varje natt jag lyckas sova mig igenom utan att vara uppe och stöka.
Igår hände en kul grej.
Min forne arbetskamrat M ringde.
Vi jobbade ihop för 15 år sen på ett servicehus i en kommun med extremt låg kommunalskatt.
Vi var båda rätt unga och gröna och extremt underbetalda.
Det var tufft, stressigt, slitigt.. chefen var en stenhård isdrottning och intrigerna var otaliga i personalgruppen.
Jag och M allierade oss med rockstjärnans mamma J gentemot tantmaffian som tyvärr var i majoritet.
Jag minns det som en jobbig och slitig period, men jag minns också att vi skrattade hur mycket som helst.
Anyhoo...
Våra vägar gick åt olika håll och vi tappade kontakten.
För två år sen upptäckte jag att denne M var anställd inom samma företag som jag men på en annan enhet.
Jag ringde upp och vi gick ut och käkade lunch.
Återseendet var mycket kärt och det kändes precis som förr och vi bestämde att nu måste vi hålla kontakten.
Men...
Inte har vi gjort det.
Inte har vi haft tid.
Vi är ju båda samordnare... vi har inte tid att hålla kontakten med våra kontakter...
Men som sagt.
Igår ringde M.
Det är nämligen så att en ny chef har anställts i företaget.
Det är våra chefer som har varit chefslösa ett tag... men till hösten tillträder hon...
DEN STENHÅRDA ISDROTTNINGEN!!!
Ve och fasa.
Möjligen har hon jobbat med sig själv de senaste 15 åren.
Kanske mött gud och blivit frälst eller bara lärt sig slappna av och insett nyttan och nöjet i att lyfta folk istället för att sänka.
Kanske.
Kanske är hon en bättre chef på högre nivå.
Jag lovade att kolla lite försiktigt med min chef, lovade att vara diskret.
Var diskret i nästan en minut sen kunde jag inte hålla mig längre utan sprang in till chefen och skvallrade.
Och nu har hon skvallrat till alla sina chefskollegor (som alltså isdrottningen kommer att bossa över efter sommaren).
Känns som att jag satt igång något mindre bra.
Men jag har ju bara sagt hur det var då.
Vet ju ingenting om nu.
Jag och M känner oss ändå lite skärrade.
Men framförallt så himla roligt att prata med M igen!
NU ska vi hålla den fördömda kontakten.
Det har vi svurit på.
över till något helt annat
Lagade mat och lyssnade på bok.
Det blev olivpasta som jag nämnde tidigare.
Svängde också ihop en liten sallad med rester från pastalagandet samt en ranchdressing på det.
Ska ta med det i lunchlådan idag.
Zucchini, paprika, morötter, vindruvor, valnötter, päron, avocado och spetskål var det i den.
Dressingen mixades ihop av cashewnötter, citron, basilika, dill, vatten och lite salt.
Efter allt hackande och mixande tog energin slut och nu har jag ett diskberg i köket.
Tydligen kommer dottern hem idag och ska prata om hedersmord och det låter ju som en bra sak att kombinera med disk.
Att diska är tråkigt, men om man kombinerar det med något annat så märker man knappt att man gör det.
Somnade rätt tidigt igår.. på bästa sätt med lampan släckt, tvn avstängd och glasögonen på bordet.
Var tyvärr uppe och åt 2 bananer nångång mittinatten.
Inte så farligt kan man tycka, men jag mår inte bra av det.. får ont i magen..
Kroppen behöver lite tid för sig själv på natten och fixa med sina prylar... den har nog med sitt och ska inte behöva ta hand om bananer och dylikt.
Ska hädanefter endast ha tillräckligt med bananer hemma så det räcker till frukostsmoothien.
Herregud! Man kan ju inte lita på mig!
Idag är det dag 2 med raw food och detox.
Jag är otålig!
Vill ha påtagliga resultat NU.
En sak till förresten.
Vi upptäckte igår att det var lite tok med semestrarna.
Det var lite underbemannat på kontoret sista veckan på min semester.
Då tyckte tomteblosset att jag skulle ändra på mina veckor.
Först kände jag att NEEEJ... varför ska alltid just jag vara tvungen att ändra och hålla på....
Men... jag är ju kompromissernas drottning och en sann diplomat så efter ett tag erbjöd jag mig att ta semester en vecka tidigare OM jag fick ta en vecka till i slutet av sommaren.
Och det fick jag.
Så nu är det bara drygt 2 veckor till min semester helt plötsligt.
Känns faktiskt rätt skönt.
hypokondri
"Är min väninna psykiskt sjuk?"
Var tvungen att kolla ifall det var någon av mina vänner som hade misstankar om mig.
Var det inte.
Nu känner jag dock själv en vag misstanke om.. kanske inte psykisk sjukdom.. mer en mindre störning.
Tror jag att ALLT handlar om mig?
Är jag paranoid?
Samtidigt sägs det ju att om man är medveten om att man är sinnessjuk så är man inte det. Lite paradox.
Man är väl bara lite störd.
Å andra sidan..
Det är ju rätt stört att inte vara det minsta störd.
Asch.
Det är enklare att vara hypokondrisk beträffande den fysiska hälsan.
En knöl är en knöl liksom.
Kan vara allt från en finne till en tumör visserligen, men det är något konkret.
utsökt lunch och lite hjärtsnörp
Världens godaste lunch!
Har även inhandlat methodraine med smak av hallon och tranbär.
Det känns gott och bra men jäklar vad man måste springa på toaletten.
Annars har det varit lite rörigt på jobbet idag.
Saknar min närmsta kollega C. Det är ju hon som har kollen!
Har suttit hela dan med en arbetsuppgift som egentligen inte tar mer än 15 minuter... OM MAN INTE BLIR AVBRUTEN HELA TIDEN!!!!!
Vilket man blev.
Har fått hjärtsnörp för att vi inte fick kontakt med en liten tomtefarbror.. men det var ingen fara med honom visade det sig.. han var ute i sommarvärmen och tomtade lite...
Yrvädret.. det sprakande tomteblosset från norrland.. är tillbaka!
Med besked.
Det känns bra.
Vi är oss inte riktigt lika när hon inte är här.
Vi har också planerat lite för flytten nästa vecka.
Flyttfeber!
Men det bästa var ändå lunchen!
Nu ska jag skynda hem och laga middag.
Det ska bli godaste zucchinipastan med olivtapenade.
Mums!
min kropp har talat
Kanske är det min kropp vill förmedla.
Att den är less på vanvården.
Vi kan väl kalla det experiment-fasen...
... för att sen övergå till denverkligagrejen-fasen när jag har semester och kan deala med huvudvärken som kommer att komma som ett personligt adresserat reklamutskick från Rikard 'Sjöberg och Postkodslotteriet (dvs som ett brev på posten).
Således inledde jag experimentet idag med en jordgubbs- och banansmoothie till frukost.
Mixade i lite linfrön också.
Får se vad som händer med magen nu då!
Akut diarrévarning på tunnelbanan kanske.
Till lunch blir det zucchini- och morotspasta med hemgjord pesto och raw parmesan (vilket är mixade pumpafrön med salt).
Lite körsbärstomater och en gnutta olivolja.
Har nu på begäran ringt och väckt SB och måste skynda mig lite eftersom jag själv är sen.
Idag är det norrländska tomteblosset tillbaka på jobbet och då är det inte några visor som gäller.
Hon kommer att bli både missnöjd och oroad över läget och det har hon ju rätt i men jag sätter för säkerhetsskull på mig min mentala magiska sköld så inget fastnar på mig.
Bubble Boy! Det är du och jag nu!
Ska köpa methodraine idag också.
Så det blir lite fart på den här exorcismen...
(aka utdrivning av onda element ur min kropp)
down
... resulterade i att jag inte kunde somna när jag väl borde igår kväll/natt.
Låg och lyssnade på bok och tittade på tv tills det ljusnade och fåglarna började kvittra...
(hmm... undrar om det var därför jag sen drömde någon slags fågeldröm....?)
Vaknade ändå tidigt idag och tyckte det var bäst att gå upp så det inte blir galet ikväll när jag verkligen måste komma isäng med tanke på jobbet imorgon.
Usch.
Vet inte riktigt hur det är idag men igår var det INTE bra.
Hela jag var som ett molykelärt moln av negativitet och missmod.
Jag orkade och ville ingenting.
Fast jag borde.
Köket ser ut som hej,hej, HEJ och hå och jag hade väl tänkt ta itu med det idag... trodde jag skulle vara ensam hemma.. men nu ligger det en drös och sover i dotterns rum och jag känner mig totalt antisocial och vet inte varför men det är som att jag inte orkar med kombinationen tråkigt och jobbigt hushållsarbete / prata med folk (eller ve och fasa... LE mot folk)...
Interaktion med andra människor, inklusive familjemedlemmar, får mig att vilja krypa ner i ett mörkt hål och sova tills bättre tider...
Och det är bara mig själv det är fel på.
Vet inte varför jag blir såhär ibland.
Det är väl baksidan av min bipolära (light,light,light) natur.
Social, psykisk, emotionell och fysisk utmattning.
en sak till
Att hon var fantastiskt duktig för att inte vara något bra som hon själv påstod.
Att jag såklart grät en skvätt av rörelse och ren lycka.
Både när dottern dansade men också när dom pyttesmå barnen framförde sin blommoråbin-dans.
Åhhh. Ett litet pojkbi blev så bländad av sin flickblomma att han glömde springa ut från scenen när han skulle... han surrade kvar där i flera sekunder innan han uppmärksammade dom andra binas uppfordrande väsningar och viftningar vid ridåkanten.
Såna ögonblick tillhör guldkanten på tillvaron.
jag och jag
Jag har sovit och sovit. Och sovit.
Jag har sovit med lampan släckt och tvn avstängd och glasögonen avplockade.
Hör inte till vanligheterna.
Jag har inte varit uppe och virrat.. tror jag...
Jag har inga minnesbilder av det iallafall.
Jag har drömt massor men just nu kommer jag inte ihåg någonting.
Nu är det världens bästa jobb idag och sen hem och fortsätta sova om det behövs hela helgen.
Det kanske räcker nu, inte vet jag, men vill min kropp sova mer så ska den få det...
När jag inte har sovit har jag surfat runt lite på olika rawfood-sajter.
Råkade också se ett sexinthecity-avsnitt och där gick dom på en restaurang som heter RAW, som bara serverade raw food.
Coincidence???
Kanske det.
Jag älskar slumpen!
Jag tror inte så mycket på ödet och sånt, men jag tror på att man dras till det man liksom är redo för...
Nu är jag inne på raw food... klart jag snubblar över det överallt.. en annan vecka hade jag inte ens märkt det...
Allting finns där redan.. det handlar mest bara om hur uppmärksamma ens sinnen är.
Och jag tror verkligen att vårt undermedvetna har mer fullt upp än vad vi anar..
Vårt undermedvetna är mycket klokare än vad vårt medvetna jag är... är det något vi ska försöka tro på så är det det.
Gud hit och jesus dit... bla, bla, bla..
Gamla uråldriga sagor vars enda syfte är att agera snuttefilt och tröst i vår kollektiva jakt på meningen med livet och ett sätt att hantera allas vår dödsångest.
Och så förstås ett sätt för giriga maktgalningar att kontrollera den stora massan.
Jag håller med Marx där.
Opium för folket.
Nix.
Jag tror inte på gud.
Men jag tror att det finns mer klokhet inuti mig att utforska.
Jag tror på vårt undermedvetna, men också på att vi har ett kollektivt, nedärvt medvetande...
Exajting.
(däremot tycker jag att Alkemisten var det blajjigaste jag läst på länge... Kaj Pollak-klyschigt från början till slut)
tack jesus!
Det är inte klokt vad jag behöver semester. NU!
Idag ska jag dricka te och göra lite raw food-planering.
Googla fram lite inspiration och bra recept.
Inget mer och inget mindre.
natten
Var visserligen uppe och åt lite glass.
Livrädd att bli påkommen men den stränga dottern hade själv slocknat med datorn på magen.
Hon påstår förresten att hon inte vrålade igår natt när hon fyade mig, men det stämmer INTE.
Själva fyet sa hon kanske med en återhållen, dock mycket bestämd och tillrättavisande stämma.. men hon vrålade hela vägen in i köket..
Jag frös till is med chipspåsen i handen och stod där som en jagad kanin och inbillade mig att jag inte syntes om jag inte andades... hjärtfrekvens på 380...
Har inte hämtat mig än.
Åt alltså glass inatt.
Det var gott.
// peace out
(som ungdomarna säger på jobbet, varpå vi pensionärer skrockar lite sinsemellan (jag och 25-åriga BS))
semesterplaner
Hamnar slumpmässigt (?) på alla möjliga sajter om ämnet och inspirationen börjar krypa sig på.
Jag tror det är min grej.
Jag tror det är det jag mår bra av, både psykiskt och fysiskt.
Det är ju inte svårt egentligen... man måste bara springa och handla frukt och grönsaker jämt, jämt, jämt.
Omöjligt att storhandla och laga mat i förväg.
Enda nackdelen faktiskt.
Det blir lite dyrt också i längden.
Helst skulle jag vilja ha en juicemaskin för 6000 kr och en torkugn för 9000 kr också, men det får jag väl spara ihop till...
man kan klara sig utan tillsvidare.
Min semester kommer att bli en resa in i mig själv.
Mycket egocentriskt.
Min kropp och mitt sinne i centrum och vi ska banne mig lära oss att trivas ihop.
Första veckan blir det detox, yoga, lugna promenader med hund, läsa böcker och sova. Så lite dator och annan input som möjligt.
Det är ungefär så lång tid det tar innan huvudvärken och tröttheten börjar bytas ut mot mer energi och kreativitet.
Det är en skön känsla men det kan också vara lite jobbigt när det undermedvetna får agera ostört... gamla och gömda saker poppar upp.. grubbel och ångest...
Men det är bra.
Det ska upp och ut och bort.
Jag ska aktivt ta itu med alla mina spöken i garderoben.
Det finns en del...
Några människor att förlåta.. både andra och mig själv..
Både små och stora saker.. händelser och ibland ickehändelser som jag ångrar eller blivit utsatt för och som jag har svårt att släppa.
Saker som stör.
Ska ta itu med allt sånt nu.
Kanske fixar jag det rent meditativt.. kanske måste jag tända en reningseld på riktigt.. det får vi se..
Det är iallafall mellan mig och mig själv och möjligtvis hunden. Och katterna.
Riktigt introvert tänker jag bli och det ser jag fram emot.
Efter den där första jobbiga veckan kommer jag att fokusera mer på fysisk träning.
Det är nödvändigt för annars kommer jag bombsäkert att må piss när och om jag blir gammal.
Jag kommer att ha ont överallt, bryta lårbenshalsarna och få diabetes och kärlkramp.
Minst.
Fysisk träning måste in i mitt liv och jag ska försöka plantera den vanan nu under semestern.
Tror det blir i form av promenader, lättare joggning, styrketräning med hantlar och gummiband och så yoga förstås.
Jag är lat och bekväm så det kommer inte att bli helt lätt.
Ska fundera ut belöningar och morötter.
Attans.. jag är verkligen inte lätt att ha och göra med...!
ord och inga visor
Mitt undermedvetna styrde mot köket där det noterat en chipspåse som var kvar sedan den där schlagerkvällen.
Autopiloten funkade fint.
Stegen gick utan problem rakt mot målobjektet.
Jag gjorde halt mitt framför och min högerarm lyftes på ett robotliknande sätt och tog ett stadigt tag om påsen...
DÅ!
Ett OHYGGLIGT BRAK
STEG SOM NÄRMAR SIG I OFATTBAR HASTIGHET
min autopilot fick motorstopp, mitt medvetna jag började registrera
jag insåg att FARA var i annalkande
jag stelnade i försvarsställning och förberedde mig på det värsta
nazisterna?
inkvisitionen?
ett japanskt barn?
In i köket stormar DOTTERN skrikandes som en äkta brittisk rävjägerska.
Hon tvärstannar mitt framför mig, höjer pekfingret och skriker
FY!
Jo.
Det var allt hon skrek.
Det räckte.
Jag tog fyra chips för att inte verka alltför tillplattad och lommade tillbaks till sängen med min mentala svans mellan benen.
Mäktigt ord.
FY!
Man har inte mycket att sätta emot när någon vrålar det i kombination med ett höjt pekfinger.
fettmagnetism
Men jäklar vad snabb den var på att respondera när det avveks i två dagar från den stränga sockerfria vägen...
Lite maränger, lite glass, lite kolasås.... och VIPS så visar vågen plus 1,5 kilo.
1,5 kilo som har tagit mig VECKOR att bli av med...
Det är nästan så jag börjar tro att det handlar om någon form av magnetism.
Fettmagnetism.
Min kropp verkar lida av grav separationsångest... den VILL INTE göra sig av med överflödet... den trivs med sig själv, mår bra, är i harmonisk balans...
Det är som att jag begår VÅLD mot min kropp när jag försöker leda den in på den hjärtinfarkt- och diabetesfria vägen.
Min kropp verkar helt hjärntvättad.
Den måste av- och omprogrammeras.
Snart har jag semester och detta kommer att vara mitt huvudsakliga mission.
Mitt enda mission.
Jag är som en alkoholist..
En nykter alkoholist.
Undantag fungerar inte... ett glas/ maräng ibland fungerar inte.
LÄR MIG!
FATTA!
Nu släpper vi detta och blickar framåt!
Idag är C tillbaks på jobbet!
DET är bra!
modigaste dottern
Ändrade planer!
Dottern har dansuppvisning i Farsta Centrum (av alla ställen) kl 12.
Hon säger själv att hon inte kan och att hon är dålig och att det är bäst att vi inte kommer... as I care!
Klart jag åker dit!
Älskade unge!
Jag vet väl vad du går för!
Om du råkar göra ett yttepyttelite sämre framförande än vad vi vanligtvis är bortskämda med så är det ju inte som att jag börjar ifrågasätta och omvärdera dig som person... hmmm... kli, kli i det tuperade håret.... hon kanske inte är så bra som jag trodde den där dottern....
Dotter!
Du är precis så bra som jag vet att du är.
Men även du är mänsklig.
Om du av olika anledningar inte har kunnat öva och repetera så mycket som du skulle behövt så att du därför inte presterar i dina egna ögon perfekt... ja... då är du åtminstone väldigt MODIG som överhuvudtaget är med!
Och även om du inte kan alla stegen felfritt så har du dansen i kroppen och det syns!
Fattar inte varför du ska ha så höga krav på dig själv...
Vem har du fått det ifrån???????
(harkel..host,host...)
Eurovision Contest: en utvärdering
Kommer Norge att ens finnas kvar som nation imorgon efter den kollektiva extas och glädjefnatt som troligtvis präglar landet idag???
Sjuttondemaj OCH hemvändande schlagerhjälte...
Risken är ju att hela landet bara poppar ut i atomsfären som en enda stor heliumballong.
Grattis till dom i alla fall!
Bästa LÅTEN vann ju.
Även om jag skrattade mer åt grekland och turkiet.
Våran Malena var väl sådär.
Hon gjorde vad hon kunde, men ... för det första tycker jag inte att hon klarar av pendlingarna mellan olika röstlägen så bra, det låter helt enkelt rätt uselt när hon inte sjunger opera... även i mina tondöva öron...
och för det andra har jag redan från början (ja ända sen 2002 när jag såg Fredrik Kempe på skansen) känt ett instinktivt NEJ! mot det här att blanda ihop opera och schlager...
Hela låten känns också som ett plagiat av vad vet jag inte... men något jag definitivt har hört förut...
Det SÅG snyggt ut... den transiga looken är ju inte helt fel i sammanhanget och Malenas överarmar var definitivt i bättre form än fransyskans...
Tror ändå att mums-måns hade klarat sig bättre!
Vem kan motstå honom liksom?????? Bättre låt också!
Vår schlagerkväll här hemma får 4,5 turkiska Düm Tekk Tekk av 5 möjliga.
Möjligen skulle det hela varit fullkomligt om vi hade haft lite rosa champagne att skåla i... och om sonen hade närvarat...
Jag, dotter och dotterns pojkvän var alla iförda glittriga klänningar.
Håret hade tuperats och läpparna målats.
Schlagermaten bestod av sallad, potatisklyftor, baconlindade kycklingfiléer och guaccamole.
Marängswiss till efterrätt.
Första tillåtna sockret för mig på evigheter och det var väldigt SÖTT... lite av en besvikelse... orkade inte så mycket..
Men FESTLIGT var det!!!
Och RÄTT LÅT VANN!
För en gångsskull!
GALA idag...!!!!!
Inga matförslag eller önskemål från dottern.
Du har fortfarande lite tid på dig att påverka!
Annars är det sådär.
Vill helst inte vara så negativ här men någonstans måste det ju få komma ut...
Natten var miserabel.
Sov dåligt, ont i nacken, var uppe och klämde i mig TVÅ formfranskor med smör (sjukt), mitt i allt ringde sonen och sa att han var på väg hem och att jag måste släppa in, ont i nacken, ont i huvudet, sonen ringde och sa att nu stod dom utanför porten, hasade upp och slängde ut nycklar, vaknade sen vid 5-tiden med ont i nacke och huvud, tvn stod på, gick upp och fixade treo, somnade innan den brusat klart, vaknade med ännu mer huvudvärk och en ofantlig trötthet, somnade om innan jag hunnit dricka treon, vaknade igen vid åttatiden och då lyckades jag i alla fall dricka upp eländet innan jag somnade igen, Ellen skrek på tvn...
Alltså.
I såna här lägen har jag verkligen ingen som helst kontroll över mig själv.
Vid någon tidpunkt innan sonen kom hem tror jag att jag kröp ner i hans säng också.
Nu är det lördag och jag är TRÖTT.
Har också drömt helt galet, men kan inte riktigt komma ihåg vad.
Fick ett sms från SB om att jag måste ringa honom för att VI HADE GJORT ETT STOR MISSTAG!
Det visade sig att vi hade råkat boka in en personal för mycket... sweet cheesus jag som trodde att vi hade tagit livet av någon minst...
Ska nu försöka styra upp den här dagen så den blir bra från och med nu.
Lite städ, lite handla, lite fixa lite festligt, lite laga mat....
Lite andas och blicka framåt och förtränga den här värdelösa natten.
Har förresten fortfarande ont i huvudet... den där treon var säkert helt avslagen...
lite snurrigt idag
Tre sjuka och jag har planerat om som en galning och dessutom råkade jag visst planera nästa fredag igår när jag kollade på nästa vecka så nu blev det rörigt på idag, alltså denna veckas fredag... komplicerat planeringssystem...
Och så har jag missat att en dam INTE skulle ha hjälp så nu har den personalen en megalucka samtidigt som andra springer benen av sig men på nåt sätt blir det ännu mer komplicerat om vi ändrar på det nu...
Nu vill jag gärna gå hem känner jag.
Men först måste vi planera och lösa helgen och se till att bemanna nästa vecka och sätta in nya insatser på schema och meddela nattpatrullen och koda in nya nycklar och kontakta nya kunder och jaga distriktssköterskor och dokumentera och rapportera till kvällen och beställa matlådor till nästa vecka...
Så jag kan nog inte gå hem än... eller dom närmsta åtta timmarna...
Får nog börja med lite starkt kaffe.
Nu har SB varit och köpt mjölk.
KAFFE!!!
schlagerhelg med fisk i frys och dotter
Men det ska ju vara det bästa sättet säger dom.
Mozarella och makrill till middag igår igen... orkade bara inte laga till något.
Har varit uppe och tuggat ost inatt tror jag... inte bra, men inte heller det värsta...
There are grader in helvetet och allt är relativt.
I helgen ska jag försöka laga till nåt smarrigt av all fisk jag har i frysen.
Måste tänka budget och använda det som finns hemma.
Har liksom aldrig lämnat barnstadiet i förhållande till fisk.
Fisk är inte min favorit.
Lax går väl an i de flesta former, och makrill som nödproviant.
Fiskpinnar räknas inte som fisk och fiskbullar nästan likaså.
Nu har jag typ torskfilé (ekologisk).
Torskfilé och sallad.
Eller ångkokt broccoli.
Det får duga det också.
Proteiner som proteiner.
I robinson blir dom ju alldeles till sig om dom får dela på en enda orensad fisk.
Snacka om ofestligt.
På lördag är det melodifestivalen.
Jag och dottern ska enligt tradition se den tillsammans.
Vad vill du äta dottern?
Lite lågbudgetlyx.
Fundera på den och kom med förslag!
Du behöver inte äta fisk om du inte vill!
Hmmm...
apropå dottern...
Undrar om det inte är någon form av dansuppvisning på söndag????
Hur blir det med det????
Nä.
Måste smsa SB att jag är uppstigen.
Och förhoppningsvis snart på väg.
frid i min själ
Dottern dammsuger och jag planerar.
Någon borrar.
Det kan någon gärna sluta med, annars känner jag mig tillfreds och rätt så nöjd.
Är alltså kvar på jobbet... dottern får betalt för att städa kontoret och jag har planerat nästa vecka något sånär.
Känner mig mindre stressad inför morgondagen.
Dagen idag har förlöpt.
Inte enligt några planer och inte helt smärtfritt,men den har förlöpt, den är snart över.
Dam har kommit hem från sjukhus och emottagits av mig själv och SB.
Herre har åkt in på sjukhus och skickats hem igen och dumpats på trottoaren där vi hittade honom liggandes... nojjig sjuksköterska har ringt och skällt om vems ansvaret var... ja inte var det mitt i alla fall..inte fasiken skulle jag lämna en stapplig och förvirrad äldre herre mitt på gatan bara för att den som ska ta emot inte har hunnit fram...
Personal har blivit sjuka och personal har gått hem.
Inget besked om svininfluensan ännu.
Kanske inte har nämnt det förresten... kollegan som har varit i New York har fått lämna en massa prover, vårdcentralen tog det på allvar.. fast dom inte är hypokondriker..
Jag har ätit sjukt god lunch.
Massor av ruccola, orange paprika, avokado,fetaost och frön med citron och olivolja.
MUMS!
Nu ska jag åka hem och försöka läsa lite i Catrine och Rättvisan... kommer troligen att somna.
Bara imorgon kvar och sen är det helg.
Två sovmorgnar. Heaven.
sömnsjuka
Det började redan på tunnelbanan hem.
Jag kunde inte hålla ögonen öppna.
Var tvungen att luta huvudet mot fönstret (som alla vet synnerligen obekvämt) och ta risken att börja dreggla offentligt.
Och ändå var kl bara halvfem eftersom jag gått tidigare från jobbet för att jag hade en träff med sonen kl 15.
Väl hemma utfodrade jag katterna och petade i mig en mozarella och en burk makrill.
Nödproviant.
Och så kröp jag ner under täcket framför tv:n och tänkte att jag kunde läsa lite.
Sen minns jag inte mycket mer förutom att jag någon gång under natten noterade att jag fått ett sms från SB om att en personal tydligen är sjuk imorgon (idag).
Och nu kom jag knappt upp när alarmet gick.
Kan svininfluensan yttra sig i form av koma?
tjo och tjim
Jag och SB håller ställningarna... det svajar lite och knakar och läcker och blir lite motorstopp mellan varven...
men stort sett går det bra och vi är på gott humör!
Har kommit på att mitt jobb är som ett ständigt pussel-lösande.
Man står alltid med en bit i handen som inte passar in nånstans.
Det borde ju vara det ultimata drömjobbet för mig med tanke på mitt beroende av korsord och japanska bildpussel.
Det ÄR ju faktiskt mitt drömjobb!!
Livet leker!
Jag är inte ironisk.
Jag är nöjd med det mesta i min tillvaro.
Förutom min trötthet, demens och ryggbilringarna.
gråtmild
Fem unga tjejer som med nästan noll budget och mycket begränsat med tid och styrning utifrån lyckas göra en modern tolkning av Alice i Underlandet... jag grät faktiskt lite i smyg på slutet av ren rörelse och stolthet.
I deras tolkning var Alice en 14-årig vilsen tjej, som ville passa in och vara cool som alla andra och som fick tampas med både droger, elaka tjejkompisar och jämnåriga killars sexuella krav och förtryck... en vilsen tjej som inte visste i vilken riktning hon skulle gå men som hittade sin egen väg till slut...
Tack tjejer!
Ni är så himla bra!
Hann sen precis hem och hämta böckerna.
Det var 2 böcker om Catrine da Costa (styckmordet); Catrine och rättvisan, samt Döden är en man, en bok som heter The World Without Us (vad skulle hända om hela mänskligheten bara försvann puts väck... Hur lång tid skulle det ta innan inga spår fanns kvar??? Spännande och läskigt.), och så var det två pysselböcker.
Och sen hann jag preciiiis hem till Malenas bidrag.
Och det gick ju bra och hon såg rätt så maffig ut faktiskt.
Tycker fortfarande att hon sjunger som en kråka när hon inte tar operatoner och att själva operadelen låter misstänkt bekant, men hon duger ändå i sammanhanget...
Sen somnade jag innan resultatet blev klart.
Ha en strålande dag!!!
Dag 2 av hemska veckan avklarad- CHECK!
Nu måste jag skynda, skynda för att hinna till Odenplan och möta upp sonen och sen hitta den där församlingslokalen där dottern ska framföra någon modern variant av Alice i Underlandet.
Sen blir det till att åka hem med blixtens fart för att hinna hämta ut böckerna innan dom stänger 21.00 och då även schlagern börjar.
Hektiskt.
Idag var det kul för roomservice-tjejen som håller i vår jobbflytt var på besök och hon formligen sprudlar över alla kanter och ledder av idéer om tyger och möbleringar och färger och möjligheter.
Allt jag ödmjukt och blygsamt piper att jag skulle vilja ha kan jag få!
Jag ska få höj- och sänkbart skrivbord.
Jag ska få OTALIGA brevkorgar till alla mina papper.
Jag ska få små hyllor och lampor och tyg på väggen och inte för att jag kunde se det framför mig i min aspergska lilla hjärna men hon verkade väldigt förtjust i sin egen målande beskrivning.
Jag litar på henne.
Hon måste vara bipolär och just nu är hon manisk.
Kul tjej!
Nu rusar jag!
Vilken dag!
Och här sitter jag och försmäktar.
Chefen för söder-enheten var här och hälsade på och vi snackade loss om olika symptom... när en hypokondriker möter en annan så uppstår en speciell typ av gemenskap... det är fint på nåt sätt..
Mat: köttfärs och stekta ägg som vanligt, motsatsen till proteinreducerad kost.
Nu blev SB väldigt nyfiken på min blogg, men den kan han glömma att han ska få titta in i...
grrrr
då måste jag ju starta upp en ny... annars blir jag ju alldeles hämmad om halva stockholms gayvärld ska följa min blogg.. och så kan jag ju inte skriva någon skit om honom utan konsekevenser...
Nu ska jag radera allt som går att radera i min dator.
SB har tyvärr mitt lösenord.
NU
först radera
och sen planera
sen blir det inget mera
förutom teater ikväll: Alice, framförd av tjejzonen i Gustav Vasa församlingslokal vid Odenplan.
Och sen blir det nästan fest.. för då ska jag hämta senaste leveransen från bokus!!!
Och sen är det ju schlagersemifestival. Ellerhurmannusäger.
Inte klokt vilken dag.
lite pandemi
Jag vaknade som jag skulle.
Har smsat SB (=schlagerbög) så jag slipper hans smattrande stämma i örat innan jag är framme på jobbet och kan gömma mig bakom en kopp kaffe... han är överväldigande dygnet runt och jag klarar inte riktigt sånt innan jag har kommit igång.
Sen är det mycket väl så att min hypokondri kan komma att orsaka en smärre pandemi på kungsholmen.
Har en kollega som varit en weekend i New York.
Nu ligger hon sjuk med hög feber.
Hon brukar aldrig vara sjuk... typ 21 år...
Kanske borde hon kolla upp det där så det inte är lite svininfluensa???? föreslog jag.
HAHAHAHAHA! DU ÄR SÅ HYPOKONDRISK! TYPISKT DIG!!!!
kom det från alla.
Typ pojken och vargen.
Dom känner mig så lite.
Min hypokondri gäller ju först och främst cancer, ALS, huntington, MS, alzheimer och andra obotliga och dödliga och ytterst plågsamma åkommor.
Jag har INTE bacillskräck.
Tvärtom.
Lite baciller stärker bara immunförsvaret tänker jag.
Så jag är ledsen.
Pandemin kan vara här och det är mitt fel att ingen tar det på allvar.
så blev det sen
Naturligtvis var en hel drös sjuka men det var redan så gott som fixat när jag var framme.
Ibland är det bara skönt att försova sig.
Men samvetet... samvetet...
Imorgon bitti ska schlagerbögen ringa mig när han vaknar för säkerhetsskull.
Han går upp en timme senare än mig men om jag skyndar mig så hinner jag nästan om jag inte har masat mig upp tidigare... just in case..
Intrigerna fortsätter här på jobbet.
Synd att jag inte kan säga mer om det.
Lite obehagligt och lite spännande är det.
Orkade inte steka biffar och koka ratatouille igår så det blev stekt köttfärs med en massa sambal och vitlök och tomatpuré, samt 2 stekta ägg och 1 hackad tomat.
Och så har jag smaskat i mig spetskål (googla på det den som vill!) och sörplat cola zero (som bara måste vara precis samma sak som cola light).
Ingen frukost blev det förutom 1 glas multivitamin och 4-5 koppar kaffe. med mjölk.
Känns som att det tar för mycket tid att hålla på och fixa mat hela tiden.
Kan man inte bara åka och tanka nånstans? Så man står sig några dagar menar jag.
Träffade den sötaste tanten idag.
Ont om folk ju så jag passade på att kombinera ett hembesök med lite matlagning.
En del klagar inte fast dom har tusen skäl.
Hon var en sån.
Så himla go.
Sånt blir man glad av.
Mitt hår har varit stripelektriskt.
Om någon har något bra tips på shampo/balsam/spray/mousse eller annan hårprodukt som får håret att bli normalt och hålla sig en hel dag så bli min gäst och snälla TIPSA!!!
Jag är så INTE vän med mitt hår.
Jag är glad att det finns. Skulle absolut vara värre utan.
Men ändå.
Det är mitt lilla västerländska problem i min lilla rika del av världen.
FÖRSOVNING AAAAAAAAARRRRRRRGGGHHHHHHH!
Fattar inte hur jag lyckas.
Vaknar EN timme försent med mobilen krampaktigt i handen. På snooze.
Och jag och schlagerbögen som är själva idag.
Förutom chefen dåra, men vad kan hon göra för nytta när det drar ihop sig???
Nu springer jag!
by the way
5 kg måste jag gå ner innan jag bara blir normalt viktig.
Kom inte och säg att det bara är jag som är fixerad... det står svart på vitt (ibland i andra färger också) på alla BMI-uträkningssajter jag har hittat.
Av fåfängliga skäl vill jag absolut gå ner i vikt... jag vill att min kropp ska stå i rimlig proportion till min längd och mina fötter... typiskt att just jag ska ha så små fötter...
Av bekvämlighetsskäl vill jag gå ner i vikt så jag kan ha på mig dom kläder som finns hemma och så jag kan röra mig obehindrat och känna mig smidig.
Av hälsoskäl vill jag såklart gå ner i vikt. Jag är hypokondriker. Kan jag affirmera fram övervikt så kan jag säkert åstadkomma både diabetes och hjärtinfarkt och inte blir det bättre av övervikt. Det har jag läst i expressen.
Så jag fortsätter.
Nån gång måste det väl ge resultat.
Nån gång måste väl även min kropp haja galoppen.
Alltid söndag
Lite extra söndagsångest eftersom C är borta på jobbet och jag vet att det kommer att bli extra tufft.
Jag kommer inte att få ägna mig åt mina egentliga arbetsuppgifter utan kommer enbart att kunna ägna mig åt att hålla oss flytande.
Trååååkigt.
Idag ska jag ägna mig åt ett hemligt projekt.
Så det kan jag inte säga något om.
Om solen skiner ska jag nog sitta lite på balkongen också.
Vidare ska jag diskutera begreppen orientalism och occidentalism med dottern.
Har förstått det som att det handlar om väst- och östvärldens negativa stereotypa uppfattningar om varandra.
Mer?
Nja... slänga ihop lite biffar av köttfärsen och kanske koka ihop en ratatouille.
Städ och rens står ju alltid på agendan men jag tror inte jag orkar bry mig så mycket om det idag.
Skulle gärna fixa till balkongen, men jag tror det får vänta tills bättre ekonomiska tider.
Lite jordgubbar och en kryddodling vore skoj.
En tomatplanta kanske.
Jag tror jag ska sätta mig på min nya fina stol vid mitt nya fina bord och planera lite.
Smida lite planer.
Fånga lite idéer och drömmar så jag inte glömmer bort dom.
Och kl 18 är det P3-dokumentär om den där token Sheike.
Måste man ju lyssna på.
Annars tycker jag tyvärr att P3-dokumentärerna har tappat lite i kvalitet.
Det känns som att dom består mer av musik än prat, går inte in lika mycket på djupet som dom gjorde förut.
well,well
Och vad har vi ätit idag då?
Kokt ägg, rökt skinka, orange paprika, mager grevé, majonnäs och salt hackat i småbitar och ihoprört till en enda röra.
Röran lades sedan vackert i stora romansalladsblad.
Helt ok faktiskt.
Nu tror jag att katterna försöker kommunicera något till mig.
Kanske att det är dags för mat!?
Så jag får väl förbarma mig...
Idag ska jag knarka lite
Häftpistolen fungerade hjälpligt så jag klädde in bordet OCH även en stol... alltså själva sittytan.
Mycket, mycket nöjd.
Ska se om dottern kan fotografera så kan jag lägga in en bild.
Nu behöver jag nya gardiner först och främst.
Och symaskinen m.m.
Och någon form av belysning.
Idag är det tvättstuga kl 13.
Det kommer att ta hela eftermiddagen för jag ska tvätta lakan och handdukar och då blir det till att MANGLA.
En hemtjänstskada.
Där får man betalt för att mangla fast det är något av det mest rogivande och meditativa man kan ägna sig åt...
Och RESULTATET!
Det gör fysiskt ont att pressa in ett omanglat lakan i linneskåpet om man någon gång provat på att mangla..
Det är också fysiskt så mycket svårare.
Manglade grejer tar mindre plats.
Och så känslan att krypa ner i nymanglade lakan.
KÄNSLAN.
Skulle lätt kunna narkotikaklassas p.g.a beroendeframkallande.
Så det blir inte mycket roligare än så att rapportera idag.
En fridens dag.
ost och mandlar
Ska hämta vaxduk idag och förhoppningsvis bordet också om bara sonen hinner hem från skolan innan dom stänger.
Borde således införskaffa häftstift.
Tror inte min klena häftpistol duger.
Borde också hiva ut lite skräp.
Och rensa kläder.
Förresten!
Tror faktiskt att dieten börjar få lite effekt på min kropp.
Känner mig något slankare på överkroppen..
Tog fram måttbandet och mätte alla möjliga och omöjliga ställen på kroppen för att kunna jämföra sen.
Läste sonens språkanalys av Ett Öga Rött igår, den han fick mvg på.
Mycket imponerad.
Borde kanske skämmas för att jag inte trodde detta om honom, men är bara glad och lättad.
Den var ruggigt bra.
Nu ska jag kolla mitt BMI. Kanske är jag inte överviktig längre! Kanske bara lite viktig!?
Det bästa med att jobba...
Men det är inget kul att vara ledig om man inte har något att vara ledig ifrån...
Och det är inget kul om man är ledig jämt...
Jag är ledig imorgon!
DET ska bli mycket, mycket skönt.
Nästa vecka är min kollega och assistent ledig så då blir det fulltösmedvetslös troligen hela veckan, så därför tar jag ut min nationaldagsledighet imorgon.
Nu sitter jag här på jobbet och känner mig ovanligt nöjd med mig själv.
(jag har pratat ut om chokladincidenten med alla jag träffat och nu förträngt den så gott det går)
Jag har jobbat undan en jättebunt med papperselände och känner för en gångs skull att jag är ikapp. Nästan.
Jäkligt skön känsla.
Ovanlig känsla.
Bra dag.
Men oj,oj vilka intriger det är här på jobbet.
Kan inte skriva något om det för det är högsta sekretess, men oj,oj....
En del människor är som felsökande missiler och det är så tråkigt, fattar inte hur dom orkar och fattar inte vad dom vill åstadkomma...
Nu ska jag packa ihop mig själv och mina pinaler och åka hem innan solen går ner för jag måste ha solglasögon... dom andra glasögonen skaver på näsan!
jag och jag
Har tuggat i mig TVÅ chokladkakor inatt.
I tuggandets stund kunde jag inte riktigt komma ihåg varför det nu inte skulle vara bra... jag avbröt tuggandet och stod och grubblade i flera sekunder.... det minns jag.
Alltså.
Tänk om det är så att jag lider av multipel personlighet.
Att det är mitt andra jag som passar på att glufsa på nätterna när mitt första jag sover och inte kan bossa runt hursomhelst.
Mitt andra jag verkar inte ha så hög iq.
Verkar mer driftstyrd.
Hur vet man vad ens andra jag heter?
Hittar man på det själv eller brukar dom presentera sig?
Annars är ju Andromeda rätt spännande.
Bäst av allt!!!
JAG ÄLSKAR DIG!!!
Min son och jag har slitit och kämpat i åratal med det mesta som gäller skolarbete.
Jag har åldrats dekader mentalt pga oro och nojjor.
Min son är ohälsosamt företagsam emellanåt.
Det händer mellan varven grejer som är mindre bra.
I skolan har det varit tvärtom... brist på action kan man säga...
Bara att få hem papper och information har ibland varit rent hopplösa projekt..
Utvecklingssamtalen har varit lätt ångestframkallande.
Samtidigt är ju min son, rent objektivt sett (jo,jo), en mycket, mycket omtyckt och sympatisk människa.
Intelligent, empatisk, rolig, generös och omtänksam.
Så lätt att tycka om.
Men... man har aldrig riktigt kunnat slappna av.
Det har varit graffiti på gott och ont, polisfarbröder som har ringt hem om beslag av pennor och folköl, stöld och efterlysning av polis (ja,ja... han var typ 9 år och allt reddes ut på bästa pedagogiska sätt), eldning av fot, bråk med rektor pga mooning i skolan, femtielva trasiga och borttappade mobiltelefoner, tjuvanvändning av diverse substanser som inte är ok när man är minderårig, sten i huvudet, skolkning, en envis dragning till lätt suspekta subkulturer och ständigt väldigt bekymrade lärare...
Min son har helt enkelt varit mycket bra på att göra sig påmind... ingen risk att man lutar sig tillbaks och slappnar av någon längre stund....
Samtidigt är han , förutom dottern förstås, min bästa vän och supporter och den som står mig närmst här i världen.
Nu har han fått MVG på en textanalys i svenska!
På Globala Gymnasiet där konkurrensen och kraven är stenhårda.
Jag är så stolt så jag smäller av.
Bättre än alla löneförhöjningar i världen!
Jag tror på dig, sonen!
Det har jag alltid gjort.
Jag är bara så sjukt jävla orolig hela tiden.
pjrffff...
Urlakad. Urvriden. Lite matt.
Begrepp som är rätt så deskriptiva för mig just nu.
Fortfarande GLAD för löneförhöjning och överhuvudtaget för att just JAG har just DEN ROLL som jag har på just den här TOPPENARBETSPLATSEN.
För det är faktiskt så att jag älskar mitt jobb just nu.
Jag älskar mina kollegor.
Jag älskar min chef.
Jag älskar min plats här.
Dom som vet lite mer om mig vet ju att det inte alltid varit så.
Att det faktiskt varit åt helvete med det mesta.
I åratal.
Och jag har stretat på och mått dåligt och undrat om jag är helt dum i huvudet som inte har sökt mig någon annanstans.
Som att envisas med att stanna kvar i ett dåligt förhållande när man borde insett sitt bästa och lämnat för hundra år sen...
Ibland är det bra att man är envis och inte vill ge upp...
Jag är så himla tacksam för att jag fick chansen av min nuvarande chef för drygt ett år sen... att hon såg vad jag gick för och tog till vara på det... fast jag faktiskt hade gett upp och redan lämnat skeppet....
Tack Bästa Bossen!!!
Väldigt dåligt men ännu mera bra
Tror jag har lyckats tappa bort en femhundring mitt förvirrade klantarsle.
Vet inte vad jag ska göra för att undvika sånt här.
Trodde jag redan hade vidtagit alla försiktighetsåtgärder med miniväska med blixtlås och allt.
Måste tydligen trycka fast sedlar och annat viktigt med häftapparat i pannan eller nåt.
Buhu.
Åså den bra grejen.
Löneförhöjning!!!
Wohooo!
Och jobbmobil, visitkort och utbildningar.
Wohoooooo!!!!!
Och chefen tycker att jag är duktig och att jag utvecklas hela tiden.
Wohooooooooooooo!!!!
Känns väldigt bra eftersom jag ständigt går omkring och inbillar mig att jag inte är bra nog och att andra kanske är missnöjda fast dom inte säger nåt.
Den här blev det..
vision blir verklighet
Ett ganska vanligt och ganska fult bord.
Glömde ta måtten men typ standard köksbord. 1 * 1,5 meter nånting.
Nu står det där och väntar på att komma hem nästa måndag då sonen får göra en insats..
Störtade sen hem och började googla på självhäftande plast, kontaktplast, dekorplast och allt vad det kan tänkas heta...
men det visade sig lättare sagt en gjort..
Marknaden närmast obefintlig.
Om man inte vill ha träimitation eller marmormönster vill säga.
Vill jag INTE.
Lät mig inte nedslås utan började googla på vaxdukar istället... fanns liiite mer att välja på...
Funderar på Ella Red som finns om man scrollar ner lite här .... kan för mitt liv inte länka direkt...
Tänkte mig att nita fast den runt bordsskivan.
Sen är det bara symaskinen som fattas.
Och en liten stereo.
Och miljarders pennor.
Klister och papper.
Små burkar med roliga små saker i. Att dekorera loss med.
SEN är mitt liv så gott som komplett.
Duktig!
Jag var inte uppe en enda gång!
(tror jag... men brukar alltid komma ihåg lite..)
Det syntes på vågen!
Det är det där förbaskade nattätandet som ställer till det för mig!
Både fysiskt och psykiskt!
Bra där!
den där kroppen
Jag går helt enkelt inte ner i vikt.
Jag tänker dock inte ge upp.
Det måste helt enkelt vara positivt på något sätt för min kropp att jag faktiskt inte petar i mig något socker.
Näringsbrist kan jag ju inte få eftersom jag äter mängder av grönsaker PLUS proteiner tilll varje måltid.
Men den där kroppen verkar inte haja att det har skett en förändring.
Den klamrar sig fast vid ryggbilringar m.m. som om den gjorde mig en tjänst.
GIVE UP!!!
vill jag uppmana den
Ge upp och surrender lilla vän.
Du har inte en chans.
JAG ska segra!
vision
Plötsligt vet jag vad som fattas i mitt liv!
ETT BORD FRAMFÖR MITT FÖNSTER!!!!
Ett arbetsbord där jag kan sitta och pyssla och skriva och klistra och fixa med utsikt mot lummig grönska/ snötyngda grenar/ månklar natthimmel.. beroende på tidpunkt och datum...
... med en STOR kopp te.. och en katt eller två i vägen...
MÅSTE HA!
Känner starkt att det är detta som saknas i mitt liv.
Ett fönsterbord.
Allt skulle bli så bra.
ALLT.
Plan of action:
- kolla in soprum
- kolla in containerråttan
- kolla in läkarmissionen
- anlita son och sons bilburne partner in crime
Första pysslet kan bli att jag pimpar upp det.
wohoo!
*gnuggar händer*
(bipolär 3,5 light)
Längtar
Då om inte förr ska jag få ordning på mig själv.
100% fokus.
En riktig ego-semester blir det.
Sömnen, maten, motionen, yogan, andligheten, böckerna, hemmet, kreativiteten.
Jag ska med glädje ta tag i alltihopa och inget ska få störa mig.
Jag har precis en månad på mig att styra upp mig själv och lära mig att må bra.
Den chansen ska jag ta.
cry baby
Om man är på det humöret att man vill lätta på trycket lite.
Nu har även jag upptäckt det bättre alternativet...
Den ultimata gråtkanalen....
ANIMAL PLANET
Maj gadd säger jag bara.
En gråtfest utan dess like.
Endast hjärtan av sten kan stå emot.
Maj gadd.
GODA, GODA människor som räddar OSKYLDIGA DJUR från ONDA, ONDA människor.
GODA människor som aldrig ger upp, som kämpar och kämpar för att återvinna dessa OSKYLDIGA OCH GRAVT VANVÅRDADE DJURS förtroende...
Och allt är äkta, det är på riktigt och jag gråter och gråter av både lycka och förtvivlan.
bra och dåligt
Var uppe och dammsög köket inatt på socker och snabba kolhydrater
Klämde i mig en burk (nytt säljknep) BILAR och en skiva VITT BRÖD med bregott.
INTE INTE INTE BRA!
Hopplösa jag.
Bra grejer
Kom på en kul frukost.
Lite jordnötssmör på en kalkonskiva på en ostskiva på ett salladsblad och så rulla ihop hela alltet.
En sk WRAP.
Mycket väl godkänt.
armageddon... var är Bruce?
Där fick man för att man är en sucker för katastroffilmer, särskilt såna där hela mänskligheten hotas.
Gammal favvobok: Pestens tid av Stephen King.
Gud tänkte att nu jädrar i min låda ska jag ordna lite rajtantajtan!
Voila!
Här kommer en liten pandemi!
Jag vet, jag vet...
Sånt här händer lite då och då.
Sådan är naturen.
Grejen är att jag känner mig som lite av en expert på slika fenomen.
Jag har ju sett dom flesta filmerna.
Jag känner mig ändå rätt trygg för jag VET att USA säkert sitter och håller på med att RÄDDA VÄRLDEN.
En liten risk finns att dom inte tycker att vår del av världen spelar så stor roll.
Det är ju alltid någon liten avkrok som får offras innan hjältarna har kommit på vad dom ska göra.
Men ändå.
Snart kommer Obama att hålla ett TAL.
Och människor kommer att jubla allroundtheworld.
Sen kommer dom att skicka Bruce Willis och andra lämpliga experter ut i rymden och därifrån prickskjuta hela virushelvetet åt h-vete... die motherfucker!
Typ så.
Eller...
Det kan ju också vara så att det handlar om en konspiration.
Valfri ond organisation, eller varför inte Nordkorea, har kommit på ett sätt att selektera lite, rensa ut en smula...
Eller...
This is it.
Domedagen.
Jehovas vittnen har haft rätt hela tiden och nu är det kört för oss som har smällt igen dörren framför näsan på dom.
Vad kan man göra?
Skaffa lite alkogel och nys inte hejvilt till höger och vänster.!
Jag tänker inte glömma dig Delara Darabai
Utan förvarning.
Jag visste att risken var stor att alla protester världen över skulle vara förgäves... men jag kunde inte mardrömma om att det skulle gå till på det här viset.
Delara!
Jag hade velat vara med dig i tanken i din sista stund här på jorden.
Jag och så många andra.
Du skulle inte ha behövt gå ensam igenom det.
Om himlen finns så är du där nu.
Om helvetet finns så är det där dina bödlar kommer att hamna.
För det här var FEL, FEL, FEL.
skit också vad världen är värdelös ibland
Ålrajt
Jag tycker att jag gör som man ska men ändå händer inte mycket.
Det gör mig lite låg.
Jag vill gärna skylla min övervikt på att jag inte gör något åt det... och nu när jag GÖR något så måste det ju bli resultat.. det kan väl inte vara så att min kropp på något sätt är unik och har utvecklat resistens mot viktnedgång?!!!!!
Isåfall blir jag superdeppig.
Kanske har jag ätit för mycket mandlar, nötter och ost?
På fel tidpunkt.
Typ på natten i sömnen.
Jag har verkligen ingen koll på mitt undermedvetna!
Igår åt jag ändå supergott till middag:
knaperstekta baconstrimlor lindade runt en klick cream cheese light med vitlök i, samt ugnsbakade grönsaker.
Till efterrätt:
Jello. Med banan- och jordgubbssmak.
Förvånande gott!
JAG TÄNKER INTE GE UPP!
NEVER!!!
I WILL NOT SURRENDER!!!
(thats the spirit!)