down the mountain

Någon har stulit min röst och doktorn gav mig talförbud annars hotade hon med att sjukskriva mig.
Jag känner inte för att vara sjukskriven för tillfället.. känner mig inte så himla sjuk märkligt nog.. så jag lovade att hålla tyst... det gick sådär kan man väl säga..
Det vore enklare om jag verkligen inte hade någon tillstymmelse till röst.. men det har jag ju.. den bara låter helskum och försvinner mitt i orden och gnisslar liksom till.
Jag kan alltså väsprata och det är svårt att låta bli eftersom det är så mycket jag har på hjärtat. Hela tiden.
Fick också hostmedicin och den gör mig trött och seg. Så lite sjuk känner jag mig faktiskt.
Doktorn sa att hon inte trodde att det var astma.
VEM har nämnt ordet astma tänkte jag hypokondriskt.
Varför tar hon ens upp det?
JAG HAR ASTMA!!! konstaterade jag och fick hjärtklappning.
Sen sa hon att det NOG inte var något farligt.
Som om jag hade frågat!!!
Bara att hon nämner det pekar ju på att hon tänkt i såna banor.
NÅGOT FARLIGT.
Sen kom jag på att det kanske står i min journal att jag är en smula hypokondrisk och att det var därför hon sa så för att lugna mig.
Doktorer och doktorinnor fattar verkligen INTE hur det här med hypokondri ska hanteras.
Rent förnuftsmässigt kan jag tänka så.. men på reptilnivå har jag tagit ut döden i förskott.
Det är jobbigt att vara jag.

Vaknade utan röst.
Nu har jag harklat upp mig lite och kan göra mig hörd men det låter inte som jag.
Who is that sexy woman???? undrar man. Eller vad gör Kim Carnes i min lägenhet?
Ska passa på och sjunga "Bette Davis eyes" hela dagen.
Hade redan bestämt mig för att gå till doktorn pga hostan så jag har haft sovmorgon ända till kl 06.00.
Vad glada dom kommer att bli på jobbet (dom= chef + che) när jag kommer dit och inte kan prata.
LMS är hemma och är sjuk. Hon släpade sig äntligen iväg till doktorn igår och då visade det sig att hon har astma och har inte syresatt sig ordentligt på flera månader.
Jag blev genast hypokondrisk och diagnostiserade mig själv med astma också.. men sen kom jag på att av alla symptom jag har så är andfåddhet inget av dom. Inte på sista tiden i alla fall. Tvärtom har jag blivit piggare.

Igår var annars en glädjens dag på jobbet.
Långafarbrorn kom förbi och spred både glamour och bitter avundsjuka.
Avundsjukan beror på att han ska åka till thailand idag kl 14. En hel månad ska han vara där utan mobil.
Glamour spred han eftersom det liksom är en del av hans väsen.
Vi skvallrade lite om allt.. men det får bli mer när han kommer hem.
Han har lovat att rapportera från thailand här på bloggen. KOM IHÅG DET!!!

Läget ok på jobbet.
Jag: neutralt effektiv och distanserad. Troligen tråkigt i längden.
Lyckades lugnt parera diverse pruseluskningar. Log bara milt men inte ironiskt.
Det kan nog gå bra om jag bara fortsätter att ha koll på mig själv och vara beredd. Jag kan nog bevara både min stolthet och integritet.. det är bara så ansträngande att hela tiden ha fullkomlig koll över dom känsliga känslorna.

Gårdagens höjdpunkt:  Snubblade över sonen på vägen hem. Att man kan bli så glad av bara åsynen av någon!
Min son! Du är very much muy simpatico. En trevlig ung man.

Sen: fick en liten matlåda med vegetarisk pizza av dotter och whatever, pratade lite böcker och klappade lite doriskatt, kollade på introt till lejonkungen, lyssnade på tsunamibok, somnade.

Undrar om det kan vara järntabletterna...konstigt.. men mitt sömnbehov verkar ha minskat.
Jag vaknar tidigt, tidigt och är inte trött.
Mycket skum känsla. Men praktiskt.
Tid är ju pengar.
OH NO!!!!!
Apropå pengar!!!
Kom på att jag glömde betala räkningar igår.
Attans attans. Nu måste jag göra det på jobbet.
Nu ska jag göra mig i ordning och åka till jobbet.. vill vara där tidigt och få koll på läget.

Det förra inlägget skrevs efter att jag stått och strukit förtielva klänningar och allehanda trasor.. dom flesta blommiga.
Jag har också slängt sopor i miljöstugan, lagat kläder medelst symaskin (my nerves), druckit te och ätit skorpor, diskat, sorterat ren tvätt, skurat toalettstolen, lyssnat på carmen, lyssnat på beatles (vita), blivit glad av att sonen kom hem, hängt in förtielva klänningar och allehanda trasor i garderoben, spelat lite men bara lite taipei, kollat lite men bara lite på buffy och inget mer.
Nu ska jag betala räkningar och bli lite deprimerad.
Men ännu mera nu ska jag stryka en kjol.
Kjolaho!

Det tunga lasset man drar.
Dottern informerade mig om att nu kommer det att bli mode med blommigt.
Well I say.
Själv är jag en smula trött på blommigt. Så är det när man är trendsetter.
Jag känner mer för rutigt för tillfället, vilket väl är totalt passé vid det här laget.
Men det spelar ingen större roll.. eftersom nästan allt jag tycker är fint råkar vara just blommigt... vilket är lite jobbigt när man är trött på det.
Dilemma!!!
Imorgon blir det blommig klänning i alla fall.
Gud vad chockade dom kommer att bli på jobbet!!!
Funderade lite på om man kan komma på något helt nytt..
Kom på att man kan ha små cirklar överallt.
Kom sen på att det kallas prickigt och det är inte nytt.
Fåglar är söta. Mer fåglar skulle jag kunna tänka mig. Fåglar i mängd. Flock.
På tyg alltså.. annars blir det lätt panikigt.

horror

Oväntat trevligt var det att dejta släktingarna och käka lite monogolian barbecue för att fira dottern och lilla m.
40-talisterna började lite trevande men det hela utmynnade sen i en hjärtlig och rörande gemenskap då vi kom in på samtalsämnet Ingvar Kamprad.. den gamla nassegubben.. för att inte tala om det föraktade kungahuset..
När vi hade kommit så långt så kunde jag och dottern lättade diskret pusta ut.
Underbart mysigt också att träffa både son och dotter samtidigt.
Och mycket trevligt att lilla m också kom med.
Lilla m är sonens och dotterns (halv)syster som precis har fyllt 12 år.
Hon är bedårande söt och ser ut som en liten mangafigur. Hon är också en cool person som glatt låter sig ledas in på dom rätta musik-, manga-, bok- och filmspåren av storebrorsan.

För övrigt känns det otroligt tråkigt att tjata om att jag har ont i halsen och hostar.
Men tyvärr är det så och jag misstänker att jag måste ta mig till doktorn den här veckan för att få hostmedicin.
Ska också försöka förbereda mig mentalt idag på hur jag ska hantera läget på jobbet.
Framförallt ställa in mig på att analysera mer än reagera. Inte ta allt så känslomässigt. Försöka förstå istället. Försöka göra mitt jobb så bra som möjligt. Försöka vara duktig helt enkelt.
Men det svåraste är att skilja på förnuft och känsla. Och jag menar inte att man ska bli helt känslokall.. jag menar bara att man ska försöka att inte omedelbart reagera med känslorna.. det är oftast inte så smart och oftast också helt onödigt.
Men lätt är det inte att vara oberörd för olika tonlägen och insinuationer.

Vi får se hur det utvecklar sig men något är inte riktigt som det ska på jobbet.
Möjligen hade du rätt, långafarbrorn, angående LMS. Om att inte kunna lita på henne. Vet inte riktigt än.
På något obegripligt sätt har jag fallit i dålig dager hos lillbossen.
Jag ska analysera det i helgen och försöka se min egen del i det hela.. ska försöka förbereda mig så jag inte hela tiden reagerar med känslorna istället för förnuftet när jag känner mig påhoppad.
Just nu är jag besviken på LMS, missnöjd med chefen och osäker på mig själv... och så känner jag en liten, liten tendens till martyr börja gro inom mig och det är ju det värsta som finns... bort, bort, bort!!

Alltid ska det vara något. Mycket trött på det.

Tråkigt va!!?
Det här förstör ju allt. Kan inte komma på något annat att skriva om.
Idag ska vi träffa släkten på resturang kl 14.
Fira, fira dotter.
Bra med den här veckan är i alla fall att jag tränat två gånger!
Nu har jag ont i halsen och vet inte hur det blir. Vaknade inatt med det och då tänker jag: träna = plötslig vuxendöd.. ni vet.. infektionen bara tar raksträckan ner till hjärtat och så dör man orienteringsdöden. Det går ju inte.
Får se hur det känns imorgon för då har träningsplejset öppet. Tre ggr/vecka känns lagom att börja med.
Men alltid skarevara något.
Buhu.

Och typiskt.. det där roasted chestnut-ljuset har UTGÅTT. Det fanns bara på julen.
Sådär rök den terapeutiska trösten som jag faktiskt för en stund kände var helt livsnödvändig.
Nu måste jag googla efter något liknande. Jag måste ha.

Hmmm... nu ska vi se...
Vill helst inte skriva något om att jag är himla trött, att det känns som om jag håller på att bli sjuk, att jag har sjuuuuukt mycket att hinna med på jobbet idag... det är så mycket samma gamla HELA TIDEN.

....

Helg imorgon.
Födelsedagsmingel med släktingar på restaurang.
Tror jag har missat min tvättstugetid. Attans.
Kanske träffa ebs söndag.
Fast det vet hon inte om. Än.
Heter karln Gadaffi eller Khadaffi eller finns det två stycken???
Är han/dom inte lite lik Gene Simmons?
Får mig att tänka på tyska väninnan och när hon jobbade på skivbolag och skulle ta hand om kissgrabbarna när dom var på sverigebesök.
Hon bowlade och hade sig med dom och sen plockade Gene S fram ett fotoalbum med en massa polaroidbilder på alla sina groupieerövringar och så frågade han om tyska väninnan händelsevis fanns med i albumet.. han kunde inte riktigt komma ihåg.. (det var hon inte)
Det var roligt på den tiden.
Tyska väninnan kunde ringa lite närsomhelst och berätta saker som att "PANIK!!!! jag springer omkring i globen med Björn Borg och letar efter Elton John men jag hittar honom inte och mina postit-lappar fastnar överallt och heter läderskjorta "leatherskirt" på engelska för jag har informerat Elton om att han ska få en sån av ett fan....kan du hjälpa mig!!!??" eller " hej och hå nu sitter jag under en filt tillsammans med Bono och dricker tequila"... och där stod man och harvade i någon gammal tvättstuga och bara: "... det heter shirt... s.h.i.r.t....."
Såna saker. Gjorde ens egna tillvaro lite glammigare.
Åh.. tyska väninnan!!! Alldeles för långt borta.

....

Idag får man lön.
Jag ska prick kl 10 gå och inhandla ett doftljus till mitt kontor.
Roasted chestnut. 169 kronor.
Kan tyckas dyrt men det räcker ett tag och det lugnar mitt sinne.
Tål annars inte doftljus.. men just det här kan man inte få nog av.
Detta var en rekommendation.

....

inte för att jag skrivit något vettigt.. men jag skrev i alla fall inte om att jag är trött, håller på att bli sjuk eller har sjuuuukt mycket att göra på jobbet!

...

jag väljer glädjen

....

(det sista var ett s.k. klassiskt kaypollackskämt.. en kaypollack)

Jag tränade!
Jag och tre typ 80-åriga tanter i gymmet.
Wohoo!!!
Och jag hade inte ens tid.. men jag TOG mig tid.
Mycket duktig!

Annars fortsatt arg.
Försöker att välja glädjen.. som Kaj Pollack säger.
Om han skulle kliva in på jobbet så skulle jag nog vilja slå honom.

Nu blir det mcdonalds med dottern.

Åkte såklart och jobbade igår men magen var knäpp och sen lyckades jag nästan få migrän.. jobbade hela dagen men mådde inte direkt strålande.
Idag vaknar jag med killningar i halsen. Mycket störande.
Ska ändå göra ALLT för att åka och träna på förmiddagen.
Det gör ju inte ont i halsen.
På jobbet är jag fortfarande nonstop ARG.
Allt känns orättvist och omöjligt. Blir psykiskt utmattad av att hela tiden få höra att vi liksom inte duger och att vi måste, måste, måste...!!!!
Det som uppväger det negativa är såklart che och LMS. Vi har så extremt roligt trots allt! Märkligt.
Särskilt che och jag har bondat en hel del på sistone.. vi har ju varit ensamma eftersom LMS har haft semester.
Vi diskuterar buffy och "Känslans intelligens" och lucid dreams.
Han skulle typ kunna vara min son.. och han är väldigt ung.. men ändå klok och väldigt, väldigt rolig.
Det får en att tänka på det här med ålder.. hur ointressant det kan vara.. men hur ofrånkomligt det är att automatiskt kategorisera varenda kotte man möter utifrån ålder och kön.. det är rätt så befriande när man kan komma loss från det emellanåt..
Jag tycker att man märker mer och mer ju äldre man blir att man liksom har alla sina åldrar inom sig.
Man är inte bara EN ålder.
Ung kan man vara hur gammal man än är.. men det behöver inte betyda att man är omogen och barnslig.
Jag tror att jag är en rätt ung människa.
Fast varje gång jag tänker den tanken så måste jag tillägga att jag nog är rätt gammal också.. och har alltid varit.
När jag var liten var jag lillgammal.. och på något sätt har jag fortsatt att vara det.
Jag kan vara ganska klok... men samtidigt totalt omdömeslös och irriterande naiv.
Anyhoo.
Jag trivs med unga människor i alla åldrar.
Unga människor som är nyfikna och intelligenta.

....

Och med intelligent menar jag att man är lite rörlig i huvudet.
Man behöver inte veta allt eller ha en massa erfarenhet... men man REFLEKTERAR och kan tänka i flera lager och led.

ja,ja

Jag har stora krav på min omgivning.
Och mig själv.
Uppenbarligen.

Igår var jag så så duktig och snäll mot mig själv.
Jag tränade.
Upprepar: tränade.
En timme på gym.
Idag mår jag illa och känner mig sjuk. Va fa..!!!!!
Har hängt över toaletten och spottat.. nu vet jag inte hur jag mår om jag är sjuk eller inte.
Tror jag ska bestämma mig för att det inte är något. Bara hittepå av min psykosomatiska kropp.
Min mobiltelefon ligger övergiven på jobbet och ropar efter mig.. det går inte för sig att stanna hemma för att jag ev. är sjuk.
Men börjar jag spotta på tunnelbanan så vänder jag. Definitivt.

men åhhhhhh!!!!!

Såg just det svängigaste, coolaste, sötaste och gungigaste bandet spela i Västermalmsgallerian.
Något med raekor hette dom.. men jag är tyvärr dement så jag kommer inte ihåg hela namnet.
Fyra unga killar som kunde SPELA.
Det var ståbas (veckans ord) och något trumpetaktigt och gitarr och något som såg ut som ett leksaksinstrument och en cymbal och någon slags percussionbox.. inte vet jag vad det heter...
Och inte vet jag vad musiken kallas heller... lite reagge, lite jazzigt, lite dr kosmos, lite latino och bara allmänt ösigt... har absolut ingen aning hur det ska definieras.
Man blev glad och fick energi.

Annars har jag glömt mobilen för andra dagen i rad på jobbet.
Dement som sagt.

Nu ska jag laga mat och sen ska jag titta på buffy och sova.
Pasta med sweetchilitomatsås och mozarella blir det.

En sån här trummade dom söta och musikaliska pojkarna på:

Den här veckan har varit jobbig för jag har varit så irriterande jättearg.
ARG!!!
Ingen egentlig anledning förutom alla vanliga små irritationsmoment. Det har varit frågan om en klar överreagering från min sida och argheten har varit förlamande.
Jag har kokat för ingenting och det har påverkat mitt beteende gentemot min omgivning.
Det har skurit sig med både personal och kunder och det är något jag inte är van vid.
Jag är liksom den mest diplomatiska och psykologiska annars.
Nu är det som om jag helt har lost my touch.

Inte ett dugg kul.

Jag tror det kan ha något med kött och socker att göra.
Och brist på träning.
Nu ska jag yoga både måndag och tisdag och styrketräna tisdag och torsdag. Allraminst.
För såhär kan det ju inte fortsätta. Man blir ju galen.. och alla kommer att hata mig och sky mig som en bandmask.

Det enda som känns lite, lite kul är Buffy.
Det kan ju tyckas sorgligt... och det är det... att jag måste eskapera hela tiden för att ha lite, lite kul... men det kunde ju vara frågan om någon helt annan form av eskapism.. typ heroin eller psykos.. och det hade varit lite värre trots allt.
Visst är Buffy solklar eskapism.. men en väldigt trevlig och underhållande sådan och massor, massor av känslor!
Man blir inte ett dugg avtrubbad. Är man på det humöret så blir det både gråt och skratt.
Så jag tillåter mig det så länge jag verkar fatta att det inte är på riktigt.
Helt verklighetsfrånvändande är det inte heller eftersom jag dels har fått che att bli beroende och dels märkt att buffyälskarna döljer sig där man minst anar det. Dom finns t.o.m. bland stolpskott och strålisar på jobbet och plötsligt kan man diskutera mycket intressantare saker än t.ex. jobb.. på jobbet.
Buffy är bäst och jag håller redan på och ser om allting en gång till.
Igår kollade jag och dottern på "Once moore with feeling".. musikalavsnittet.. och det är bara så bra...
Och Buffy är tidlöst.
Det blir inte out-of-date och man blir aldrig för gammal för det.
T.o.m. min pappa tyckte att buffy var en väldigt intelligent serie.. och han var ju en skrotsamlande och överintelligent stofil (typ som jag.. minus kanske det överintelligenta)..
Jag kan och kommer nog att tjata mer om detta. Beware.

Nu är det helg tack gode gud.
Jag ska försöka starta om min hjärna.
Idag ska jag t.ex. ägna mig åt mangelmeditation.
Sen ska jag ägna åtminstone en timme åt att smsa och maila alla som vid det här laget säkert har gett upp om mig för länge sen.
Och så ska jag göra en smoothie av all gammal frukt + hampaprotein.
Ta mina vitaminer.
Nässköljning???
Rensa kylskåpet.
Ut med demonerna.

Positivt är att jag fick brev från min doktor, också känd som "den tvådimensionelle mannen" (han syns inte i profil.. han borde gå till doktorn.. hans bmi kan inte vara ok) där han skrev att mitt järnvärde var på väg uppåt.
Negativt är att jag inte känner någon skillnad.
Man tycker att jag borde bli lite piggare när syreupptagningen borde ha förbättrats.

Apropå bandmaskhysterin.
I förrgår hånglade hela kontoret med kollegan rebs nya lilla vovve.
En liten, liten sak med extremt stora öron. Så liten att han kan svepa in sig i en disktrasa. Vilket han också gjorde. Med synbar glädje.
Ser ut som ett skinnflått litet rådjur. Perfekt att grilla för två.
Sen läste vi om bandmaskeländet och om att man inte ska hångla med vovvar för då kan man DÖ.
Sen läste jag att bandmaskägg är extra svåra att döda.
Det räcker inte med att frysa dom.. dom måste kokas eller STEKAS.
Imagine den pyttelilla stekspaden man måste ha för att få till den rätta vändstekningen.
Nu är det ju lätt att skoja om detta eftersom det än så länge mest verkar gälla göteborgare.
Man får väl se hur det utvecklar sig.

Annars var jag mest bara sur, grinig, hungrig och lättretlig igår.
Tror det berodde på KÖTTET jag åt i förrgår.
Jag och dottern firade hennes födelsedag med KÖTT. På hennes begäran.
Jag passade också på att fira med SOCKER. Dumt.
Det var jättegott. I stunden.
Nu återgår jag till no-meat&sugar-for-me.
Jag lyssnar nämligen på min kropp. Ibland.

ja,ja

oh, oh!!
himla bråttom nu!
Dottern fyller år och måste uppvaktas innan jag susar iväg till jobbet.
Sonen och jag var ute och shoppade igår och även om det inte blev det vi hade tänkt ut... så är vi rätt så nöjda ändå..
Lite fina smågrejer som dessutom är bra att ha vid ev. flytt.. men som går att använda redan nu...
Den här låten blir årets födelsedagsväckningslåt för det har sonen bestämt:

... edit: går tydligen inte att lägga in koden så gå in på den här länken istället!!!....

Hinner inte mer nu!

PUSS Å KRAM DOTTERN!!!
GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!!
FÖR 21 ÅR SEDAN INSÅG JAG ATT DU TYCKTE DET VAR DAGS ATT ANLÄNDA... INSÅG ATT JAG VAR TVUNGEN ATT SKURA GOLVEN OCH RAKA BENEN.. MORMOR OCH EBS KOM OCH VI SPELADE KORT OCH TOG TID PÅ VÄRKARNA. ALLT VAR FESTLIGT OCH GEMYTLICH.... TILLS KLOCKAN BLEV 15.00 OCH DOM SMÅ SAMMANDRAGNINGARNA JAG TRODDE VAR VÄRKAR BLEV RIKTIGA VÄRKAR.. DÅ BLEV DET ILFÄRD TILL SJUKHUSET.
OCH SEN BÖRJADE MIN TIDERÄKNING.
B.P. OCH A.P.
PUSS PUSS IGEN!!!!

Den där spirulizern.. den är inte alls grön, det var bara som jag fick för mig.
Precis såhär ser den ut:

Den har alltså gröna detaljer.
Det kändes viktigt att korrigera detta om denna viktiga SAK som för tillfället är det festligaste i min tillvaro.
Det är inte så sorgligt som det låter för den är faktiskt JÄTTEROLIG.
Idag har jag inhandlat zucchini, gul squash och butternut squash som jag ska spiralisera i helgen.
Jag är exalterad!
Bara själva namnet "butternut squash" gör mig också exalterad!

Just nu sitter jag på jobbet men har jobbat färdigt och ska snart åka hem.
Jag blev lite sur imorse när det var drygt en halvmeter snö utanför porten och hela gatan såg helt offpistig ut.. men sen märkte jag ju att det inte bara var jag som var drabbad utan att det var kris och kaos överallt och jag hann precis in till stan innan tunnelbanan slutade gå.
Arbetsmoralen var tack och lov hög och dom som hade lyckats infinna sig i någorlunda tid hjälptes åt så att alla våra tanter och farbröder fick hjälp. Själv var jag också ute och slirade och kokade både gröt och kaffe och pysslade om små söta kungholmsdamer.
Allt slutade bra och nu är det helg och inte nog med det... jag är ledig på måndag också!!!
Ska till fotsyster och göra skosulor till mina arma fötter.
Dottern har ju hunnit före mig och diagnostiserats som en typisk flexibel plattfot.
Jag ser fram emot min diagnos. Det är alltid bra att veta vad man är.

Har inte haft lust eller tid eller lust eller tid att skriva något här på ett tag.

Men nu måste jag berätta om min nya roliga SAK!

En SPIRALIZER!!!!!
Ser ut såhär:


Fast snyggare.. för min är ljust, ljust grön.. men min XXXZZZXZXZXQQQQing-kamera är trasig igen så jag kan inte fotografera. Fortfarande.
Funderar på att skriva upp kamera på min önskelista.
Dottern fick ju fnatt i julas och fick för sig att ge mig ALLT jag någonsin önskat mig.. som hon kunde komma på..
Därav Buffy-boxen, cestjärnet och mameluckerna. M.m.
Jag har i och för sig strängt sagt åt henne att sådär kan vi inte hålla på (pressen!)... men jag kan ju lätt backa och säga att sådär kan vi inte hålla på från och med kanske nästnästa jul.
Förutom kamera på önskelistan:
ansiktslyftning.. typ en brasiliansk som Silvia.
När jag lutar mig framåt och tittar ner i en spegel under mig (jo, det händer ibland) så trillar liksom ansiktet ner ett snäpp. Ganska obehaglig syn. Jag tänker att man borde kunna fästa det lite bättre bakom öronen.
Skulle också vilja blastra till det lite under ögonen så det inte ser ut som torra löv.

Iallafall.. tillbaka till ämnet...
Min spiralizer är den roligaste saken på länge.
Den är snygg och cool och helt mekanisk.. jag gillar det enkla och oelektriska.
Man sätter fast t.ex. en zucchini och vevar och ut kommer en endaste lång zucchinispaggettiliknande zucchinispagetti.
Jag vet att ni (och jag) har hört det förut.. men jag tror jag börjar gå mot en raw-period igen!
Tydligen något som kommer i vågor.
Just nu kör jag mestadels vegan men med varm mat.. mest för att jag tycker det är kul som experiment att prova på alla veganalternativ.
Men jag är inte särskilt principfast.. principer är verkligen inte min grej på detaljnivå.. igår åt jag en överbliven matlåda med skinksås och blomkål till middag.
Hursomhelst. I helgen ska jag spiralisera mera. Bara för att det är så kul!

Och så har jag snart sett klart på alla sju Buffysäsongerna.. men det gör inget för sen ska jag se om dom från början med kommentatorspåret på.
Dottern och che har också blivit buffybesatta.. vilket inte är så konstigt för hur kan man inte bli det???????
Det gäller bara att ta första steget och börja titta. Som med Seinfeld.

Förresten.
Vill egentligen inte skriva känsliga saker om jobbet här.. men... jag tror inte att min chef gillar mig särskilt mycket..
På det personliga planet gör det mig absolut ingenting. Har inget behov av hennes kärlek.
Men.
Det kan ju emellanåt kännas både orättvist och otacksamt att alltid vara den duktigaste av duktiga och ändå letas det fel och tillrättavisas på ett pruseluskigt sätt.
Samtidigt favoriserar hon LMS.. vilket inte är LMS:s fel.
LMS orkar bara bekräfta chefen mer än vad jag absolut INTE (av princip) orkar ägna min tid och mitt liv åt.
Och chefen är ung och osäker och behöver ha någon att klänga fast sig på och då blir det såklart den soliga LMS och inte den (i hennes ögon) bistra och negativa (för att jag påpekar brister emellanåt) mig.
Och det kan ju påverka min löneutveckling. Det kan det ju. Och det stör mig.
Men orka fjäska!!
Tilläggas bör att jag syftar på nyachefen och inte bästachefen aka smurfan.
Bästachefen är fortfarande bäst men hon är inte min chef längre.

Nu ska jag tvätta håret.
(vilket f.y.i. är i ett absolut katastroftillstånd eftersom jag inte har klippt mig på eviga tider. KATASTROF!!!)

Vi ska åka och jobba idag igen, jag och dottern.
Tycker väl egentligen att hon borde göra något vettigare.. men jag uppskattar hjälpen, sällskapet och stödet som bara den!!!
Den här helgen är ett undantag.
Nästa vecka kommer förhoppningsvis chefen tillbaka och då får vi prata igenom vad jag ska hinna göra på arbetstid och hur det ska gå till.

Eftersom jag håller på med sån här avgiftningsmat nu så äter jag galet gott!
Och som vanligt undrar jag varför jag inte gör det jämt!

Igår åt jag:

frukost:
sojayoghurt och fruktsallad på äpple, kiwi och banan.

lunch:
färsk spenat, ruccola, illorange paprika, knallröda tomater, blekgrön purjolök, perfekt avokado, signalröd paprikakräm, knapriga pumpafrön, olivolja, magiskt örtsalt och en skvätt citron.

middag:
ugnsstekta auberginerullar med halloumi och soltorkade tomater och lite chevre ovanpå + sallad.

Gott, vackert, nyttigt.
Inte alltid så billigt.

Och sen somnade jag gott till Buffy och sov i minst 8 timmar.

Nu ska jag väcka dottern och äta frukost och sen åker vi in till jobbet igen.

Imorgon är en annan vecka.

Och jag ska jobba.
Dottern följer med av ren solidaritet och ska vara min assistent.
Sen har hon sagt att vi ska åka hem och fixa med min mobil och alla 800 foton och datorn.
Vet inte varför hon är så himla snäll och inte har något bättre för sig. Men jag är tacksam.

Igår var jag lite känslomässigt labil på jobbet.
Jag var trött och snurrig och mådde inte så värst bra och då bara blev det så att che blev min terapeut.
Han drog ur mig typ alla mina hemligheter.
Inte för att jag har så många hemligheter.. men sånt där som man inte pratar med utomstående om i vanliga fall.
Det var nog bra på något sätt för sen mådde jag bättre.
Och che har sekretess och jag litar på honom.
Så kan det bli ibland.

Ebs smsade och jag ringde upp henne. Vi har inte hörts på hur länge som helst.
Inte har jag tänkt på att hon inte har mitt jobbmobilnr.
Hon berättade en sån hemsk grej.
En vän till henne och bekant till mig har en dotter som är 8 år.
Hon har varit sjuk sedan i höstas... riktigt sjuk..
Nu har dom ställt diagnos.. cancer i livmoder, bäcken och lårbenshals.
Fruktansvärt.
Hur kan man hjälpa? Det var det ebs ville få tips om utifrån mina erfarenheter när dottern höll på att dö 2002.

Mina tips:

Hjälpa mamman:
erbjud hjälp med städning, tvätt, handla, laga mat, ringa jobbiga byråkratiska samtal till jobbiga byråkratiska instanser såsom f-kassan, låna pengar ifall f-kassans handläggningstid som vanligt inte hänger med verkligheten, fylla i jobbiga byråkratiska blanketter, kontakta försäkringsbolag, skjutsa, hämta, kom med mat till sjukhuset etc.

Till lilla dottern:
fyll en stor kasse med filmer, böcker, pysselgrejer, fina myskläder, roliga strumpor, lösnaglar, spel, godis, mysig filt.. allt vad man kan komma på för det är TRÅKIGT att ligga på sjukhus och inte orka någonting.

Usch.
Usch.

Nu ska jag säga till dottern att vi går om en timme.