down the mountain

Håller på och vaknar till lite och ska snart ta en promenad till torget för lite proviantering.
Åkte till jobbet ca 16.30 igår och drog hem vid 06.30 imorse.
(Tränade först! Och givetvis tränade jag i fredags! Tycker inte det ger något resultat men SKAM den som ger sig! Nu har jag köpt coola proffstränarbrallor från nike för 500 spänn också. Samt PUMA-strumpor. Börjar bli veteran nu. Och en sak till. En liten anteckning till mig själv. Träna inte utan skor! Jobbigt att känna sin egen fotsvettslukt samt himla ont i fötterna av indoor-walking-apparaten.. som en spikmatta under fötterna.. kanske hälsosamt på något zonterapeutiskt sätt.. men lite för ont ändå.)
Fick 13 genomförandeplaner av 89 gjorda.
Inte det bästa resultatet men då ägnades större delen av natten åt hysteriskt fixande med nya elektroniska nyckelskåpen med ett gäng kollegor med Reb i spetsen och hennes lilla flådda rådjur Pucci (betyder punkt på japanska och jag har ingen aning om hur det stavas.. det kanske inte ens går att stava det kanske bara är en symbol... t.ex. en .). Nyckelkollegorna behövde en massa hjälp av mig och därför fick jag inte så mycket gjort av det jag skulle..
Åkte sen hem och sov och nu ska jag trötta ut mig lite så jag kan sova inatt.
Imorgon ska jag träna, gå på hembesök kl 14.00 och sen jobba hela natten igen.
I'm helt klart on fire.

Jag säger som vår seinfeldkollega:

Keep on dancing!

Här är förresten en av mina favoritlåtar genom tiderna.
Dottern förstår inte.
Himla dålig inspelning men försök gärna hitta en bättre den som kan.. jag går igång direkt och vill säckpipesjunga som Phoebe i Friends.
Och sen vill jag åka tillbaka till det amerikanska 50-talet och delta i NASA:s rymdprogram och ha en optimistisk framtidstro.
Skippa jämställdhetstjafset och ha barnen hängande kjolarna, ett fint förkläde över strut-bh:n och middagen klar när far kommer hem. Jello till efterrätt.
Bilsemester med campingbord och mascara som man måste spotta i.
Och sen vill jag åka till Folkhemmet i Sverige och äta en raketost.

Hela dagen igår gick åt pipan eftersom jag fick ont i huvudet.
Nu är jag uppe onödigt tidigt och planerar att åka och träna och sen förbi jobbet.
Tänkte ringa lite telefonsamtal och boka in lite hembesök nästa vecka och så hade visst che något på hjärtat också.
Träna är viktigast.
I helgen tänker jag jobba.. kanske rentav dygna mellan söndag och måndag.. får väl se om energin finns, annars är det då rakt ingen idé.

Annars känner jag mig ganska nollställd.
Det är varken upp eller ner. Formkurvan är stabilt horisontell. Vilket i sig är lite ner eftersom det är lite tråkigt.
Det är väl nu man ska smida dom där planerna.. samla dom där krafterna. Och kanske dricka den där champagnen!!?
Eller.

Jag är inte ens upprörd över något.
Jag är ALLTID upprörd över dödsstraffet och dylikt... men det är liksom inte någon aktiv upprördhet för tillfället.
Allting känns lite jolmigt. Som smör som stått framme över natten.
(märk hur jag jobbar på att rubba den horisontella balansen)
Varför ska det vara så att problem och kriser genast tippar ner formkurvan i brant nerförsbacke åt höger... medan frånvaron av problem och kriser inte alls åstadkommer samma lyft uppåt?????
Man är så dum.
Man vet ju inte alls vad som händer i nästa kapitel.
Då kanske man får ångra sig.

Ska försöka skärpa till mig lite
Ska samla på bra saker och upprördheter.
Rapporterar här sen.

Lite såhär känner jag idag:

Ledig idag. Ahhhhhh!!!!!!!!
Har längtat efter det eftersom jag bara vill sova när jag är på jobbet.. men nu när jag får det så behövs det liksom inte..
Bra på ett sätt.. kanske kan göra något annat!!!?
Dåligt på ett annat.. eftersom jag behöver samla krafter inför min vecka på jobbet då jag måste vara på topp.

Pratade med che igår om första intryck och sånt.
Då kom det fram att han hatade mig i början.
Själv var jag totalt likgiltig. Han gav liksom inget intryck. Han var typ ljummen.. fingervarm. Kommer knappt ihåg honom.
Långafarbrorn har ju erkänt att han tyckte att jag var den tråkigaste människan ever.
Jag tyckte bara att han var lång.

Jag ger tydligen inget bra första intryck.
(jag trodde att jag också var en sån där ljummen typ som inte gav något direkt intryck och blev därför lite smickrad av att che hatade mig.. starka känslor!!)
Båda dessa herrar har ju ändrat sig och tillhör numera min fan-club... och jag deras förstås..
Minuspoäng måste jag tyvärr ändå dela ut till båda två pga snabb fördömning.. å andra sidan pluspoäng för att dom kunde ändra åsikt.
Jag tycker att det verkar vara så att människor som ger ett alltför bra första intryck brukar sjunka rätt ordentligt.
För mig är ett bra första intryck ett illavarslande tecken. Jag blir misstänksam.
Dom lågmälda och intetsägande typerna är mer intressanta.. underfundighet och skarp iakttagelseförmåga visar sig mer i längden.

Mitt humör idag:

Jag tränar och har i princip slutat med socker.
Jag sover 14 timmar/ dygn.
Jag borde inte vara trött.
Jag borde vara kristallklar i huvudet och lätt i kroppen.
Är jag INTE.
Är apatisk och kraftlös. Oinspirerad och uttråkad.
Så trött på allt. Så trött på alla inkl. mig själv.
Ifrågasätter min själsliga överlevnad.
I någon vecka nu kan jag skylla på VÅREN.
Som vanligt kommer den abrupt med sitt ljus och sin o-kyla.
Så opsykologiskt av den.. min kropp och mitt sinne... mitt väsen.. behöver varsam inskolning i den nya klimatzonen.

Apropå väsen.
Jag gillar väsen. Jag gillar när jag slutar se någons yttre och ser deras helhet. Jag gillar när jag gillar det. Såklart.
Det är inte mångas väsen jag gillar.. jag är tröttsamt väsenkräsen tyvärr.
Inte många som duger för mig. Inget jag kan råda över.
Bara två som alltid platsar och som jag alltid står ut med. Såklart mina ungar.
Tydligen är man rent biologiskt helt okritisk och totalt accepterande när det gäller den egna avkomman.
Dom matchar mig som små självklara pusselbitar.
Det är väl någon evolutionär mening med det. I guess.

Igår var jag utslagen och slut.
Blev ingen träning vilket ska kompenseras idag.
Känner mig lite ålderskrisig.
Inte själsligen.. men kroppsligen. Eller ansiktsligen om man ska vara exakt.
Påsar under ögonen what to do?
Köpa svindyr kräm eller boka operation???
Eller sluta nojja och liksom go Kristina Lugn about it?
Det sista tilltalar mig mest.. men då måste jag lära mig att stå ut med åsynen.
Om ändå inte speglar fanns!
Har en bok som går ut på att man ska sänka sin biologiska ålder.
Gjorde ett ålderstest och enligt det var jag pensionär.
Ska se om jag kan göra som boken säger och bli lite yngre.
Det handlar förstås om kost, träning, kroppsvård, stress och sånt.
Det värsta är att det är så dyrt allting.
Pengar är mitt hinder.

Tack dottern för att du alltid finns och inte behöver övertalas till att ställa upp när det verkligen gäller.
Tack sonen för att du finns och för att du kom precis i det rätta ögonblicket och genast förstod.
Tack för att ni är så fina mot varandra och alla andra.

Drömde att jag och långafarbrorn hoppade fallskärm inatt.
Det gick bra. Vilken tur.

Igår gick det också bra.
Jag och dottern åkte som sagt ut till m.
Det var bara vi. Sonen var på annat håll och syskonen också.
Det var skönt att det bara var vi.
Gick igenom en massa saker och jag fick det som jag hade hoppats på.
Inte mycket.. men det som betyder något och som är pappa för mig.

*en sockerkopp.. en stooooor gammal kopp med fint mönster (troligtvis Helga Henschen.. googla på det..) som alltid stått i pappas skafferi med strösocker i.. t.o.m. innan m:s tid.. nu står den här hemma med socker i..

* en skotsk basker.. som pappa kom hem med efter en resa till Skottland. Han såg inte helt normal ut med runda glasögon, skägg och blå, gul och rödrandig basker med tofs mitt uppepå.. inte jämfört med dom andra papporna i alla fall.. Väldigt mycket pappa.. nu bor den hemma hos mig..

*japanska akvareller... 4 st tavlor med fågelmotiv.. väldigt vackra men det är inte det som är det viktigaste.. det viktigaste för mig är att dom alltid har funnits där pappa har funnits. Dom satt på väggen när vi bodde tillsammans innan mamma och pappa skilde sig, sen matchade dom snyggt den nakna glödlampan i ungkarlsettan i Solna efter separationen, följde med upp till den spartanska och opersonliga lägenheten i Ålidhem i Umeå, spikades upp på väggen i Gula Huset med glasverandan och följde med till Sommarrummet på Villanäs för att slutligen återvända till Stockholmstrakten när pappa gjorde det... att packa upp dom hemma hos mig var ganska tungt.. det var som om det gick upp för mig IGEN vad det innebär.. att pappa är borta...

* en japansk kimono införskaffad i Japan.. vi snackar en kimono med alla tillbehör.. liten uppblåsbar luftkudde som ska sitta på baken, underbälte och mycket komplicerat överbälte och en liten upphängningsanordning av metall.. och en bruksanvisning tackålov på engelska..

*dom gamla brun-orangea 70-talsgardinerna som pappa, farmor och jag åkte och inhandlade på Domus i Umeå (medelst den illturkosa peugeoten som man var tvungen att handveva igång till min oerhörda skam) eftersom farmor tyckte att det var lite väl omysigt hemma hos pappa eftersom det enda dekorativa som fanns där var just dom japanska akvarellerna och möjligen sockerkoppen.. jag ska komma på något att sy av dom..

* och så fick jag pappas kompass.. väldigt mycket pappa, väldigt mycket symboliskt.

Jag kommer att få en massa böcker också, men dom har vi inte delat upp än.. och ett gammalt uppslagsverk och samtliga När Var Hur-böcker sedan början av 60-talet.. men dom kunde vi inte släpa på nu.
Och så får vi porslin och grejer som m inte vill släpa med sig när hon flyttar.. men det kommer från hennes föräldrarhem och inte från pappa.

Tydligen hade jag också lagat köttfärssås, dagen efter att pappa dog, som blev så extremt god att m inte har kunnat glömma det.
Nu hade hon införskaffat köttfärs och dokumenterade skriftligen precis hur jag gjorde.
Jag fick en smula prestationsångest eftersom jag alltid lagar mat spontant och inte tänker så mycket på vad jag gör.. men tackålov blev det nästan ännu bättre den här gången.
Den viktigaste ingrediensen måste vara det geografiska läget.. för så där gott blir det aldrig hemma.

Det känns bra att ha pappas grejer hos mig.. men det känns också jobbigt och definitivt.
Jag har levt större delen av mitt liv med en pappa på avstånd.. jag är liksom van vid det.
Nu ser jag dom japanska akvarellerna här hemma hos mig.. och sockerkoppen och baskern.. och det blir så väldigt uppenbart och tydligt vad det innebär.
Han finns ingen annanstans. Han är borta nu.

Nu är kl halvsju och ca kl åtta ska jag och dottern traska iväg för att åka ut till Kårsta och pappas m.
Vi ska rensa och sortera och slänga och greja.
Kanske finns det något man vill ha.
Det känns lite jobbigt.. hela grejen.. men jag vet att det kommer att bli trevligt att träffa m och kanske syskonen.
Vi planerar att åka hemåt innan kvällen.
Imorgon är det utsovning och träning.

Igår:
jag TRÄNADE.
Jag tvekade.. bestämde mig t.o.m. för att hoppa över det eftersom dottern skulle åka hem.. men då sa che att han tyckte att jag skulle träna och att han faktiskt var positivt överraskad av att jag varit så duktig i nästan två veckor och kanske mer.
Det avgjorde saken.
Jag trampade i en halvtimme... och kom på det ultimata!
LSM ringde när jag hade trampat i fem minuter och precis höll på att dö av uttråkning och redan hade sneglat på klockan hundra gånger.
Jag svarade och fortsatte att trampa och vi pratade i 20 minuter!
Jag trampade hela tiden. Inga problem.
Blev varm och svettig och flåsig.. men inte värre än att jag kunde prata.. och tiden flög iväg!
Alltså.. jag ska utnyttja min tramptid till att ringa mamma som jag alltid har dåligt samvete för eftersom jag aldrig har tid att ringa. Perfekt!!!
Det går ju inte att styrketräna och snacka i telefon samtidigt.. men trampandet är ju också viktigt och nu kanske jag kan förlänga det!
Woho!!!

Kostmässigt går det ganska bra.
Efter träning äter jag en banan och en recovery-bar. För det är jag värd.
Annars är det mest köttfärsbiffar och tsatziki, kyckling, ägg och bacon. Hittills.
Köper färdiga köttfärsbiffar över disk på Ica. Och ugnsrostade grönsaker.
Kan man gnaga på lite närsomhelst.
Praktiskt.

Om någon frågade mig vad jag har för en slags blogg så skulle jag kunna säga TRÄNINGSBLOGG.
Min kropp är i chock.

Det blev inget mööööööööte idag heller..
Otroligt luddiga direktiv om när vi skulle ha mötet.. fortfarande har ingen egentligen informerat mig om att vi faktiskt ska ha möte.. bara talat om att det inte blir något.
Nu lägger jag ner det där laddandet inför varje dag och tar det som det kommer istället.
Huvudsaken att jag ändå är beredd och vet var jag har mig själv så jag kan hålla mig lugn när anklagelserna väl kommer.
Känner mig lite halvskruttig och väntar ivrigt på den där ENERGIN som alla säger att man får av att träna.
Fast che säger ju att först blir man bara trött... sen kommer piggheten.. antingen skulle det ta ca två veckor ELLER så var det ett år.. han kom inte ihåg..
hmm.. säger jag om det..

Mer verkar inte finnas att säga idag om någonting.
Förbannat trist.

Typiskt morgonmöte på jobbet:

Men jag känner att jag måste ha den här på min inre radio idag... som en liten peppelipepp:
(och snart måste jag nog också ha champagne!! Bilregistret!!!)
(fast inte på en tisdag eller torsdag eller fredag eller söndag.. för då hänger jag på gymet.. eller som det heter på korrekt svenska.. styrketräningslokalen!)
(vilket jag är mycket stolt och förvånad över och därmed känner att jag måste upprepa minst en gång/inlägg på den här bloggen)

Tränade igår. Inte mycket mer att säga om det. Men duktigt!

Idag... det stora SAMTALET.
Alltså. Tydligen ska jag, chefen och LMS ha MÖTE kl 09.00 (vilket dom glömt tala om för mig men che har stora öron) och då ska vi tydligen PRATA om.. ja.. jag vet egentligen inte.
Men jag antar att vi ska prata om mitt dåliga beteende och hur synd det är om LMS.
Fast egentligen vet jag inte.
Hela måndagen och tisdagen har tigits bort när det gäller den grejen.
Naturligtvis måste jag vara tvär och omöjlig eftersom jag inte kan ha möte prick kl 09.00.
Jag måste nämligen ringa en kund då.. för det har biståndshandläggaren lovat kunden.. och eftersom chefen och LMS har glömt att informera mig så vet dom ju inte det.
Poppis jag kommer att bli!

Förresten Farbror P!
Om du fortfarande läser här.
På lördag ska jag och ungarna ut till pappa och gå igenom grejer inför husförsäljning.. alltså skilja skrot från.. typ skrot.. och kanske hitta en eller annan grej som kan tas till vara.
Skaru följa med???? Det skulle vara kul.

Usch.
Jag känner mig så arbetsomoralisk.
Jag är trött och splittrad och har extra svårt att skärpa mig.
Igår var jag ute halva dagen och träffade kunder.
Det var japan hit och japan dit och det var skönt att släppa allt annat.
Sen på eftermiddagen fick jag inget gjort.
Såklart planerade jag morgondagen (idag) och minglade med personalen och var tillgänglig för en gångs skull.. men drivorna på mitt skrivbord breder ut sig kan man säga. Dom växer på höjden och tvären. Vilket ger ångest.. för tänk om jag har missat något viktigt!!
Tänk om det blir SKANDAL. Och det är mitt fel.

Men kära nån ändå.
Himmel vad jag har sovit gott i natt!!!
Alltid något.

Jag har så dålig koll på allt just nu.
Biblioteksböcker som är två månader försenade och som jag glömmer VARJE dag och nej.. idag är det ingen idé för idag måste jag skynda till träning efter jobbet.. imorgon kan jag ha glömt bort dom igen...
Appointment hos fotsyster men vet ej när. Tänker att jag ska ringa vårdcentralen men glömmer bort det hela dagarna och kommer på det mitt i natten.
Var uppe och snubblade inatt och åt fetaost och cashewnötter. Har ont i magen nu.
Jobbet ska vi inte tala om..
Mycket dålig koll där.
Hinner inte. Orkar inte.
Glömmer boka tvättstugan VARJE dag.. mitt undermedvetna tvättstugevägrar.
Då får man handtvätta det väsentliga. Tar tid. Är mycket tråkigt. Och händerna blir äckliga för handskarna läcker.
Är skyldig sonen pengar.. eller så är han skyldig mig. Vi snackar tusenlappar.
Vet ej var jag skrivit upp det. Han lika förvirrad som jag. Båda behöver pengarna.
Jobbet igen.
Känner inte igen mig själv i rollen som the bad, bad person som jag tydligen är där.
Nej.. vi har inte pratat om något ännu.. och jag tänker inte ta initiativet.. orka, orka, ORKA!!
Och nej. Jag behöver verkligen inte vara älskad av alla.. och MASSOR av sämre saker kan jag hålla med om när det gäller min jobbprestation.. men den här konstiga situationen med chefen och LMS förstår jag mig inte på alls..
Ska på hembesök idag kl 09.00. Tror jag. Kom på inatt att det skulle jag ha kollat upp igår men det har jag glömt.
För jag har så dålig koll just nu.

Nu ska jag morgonpeppa med den här:

Och nu försöker jag gå till jobbet med förståndet först och känslorna strängt tillsagda att bara tagga ner.
Att det ska vara så så så svååååååårt!!!!!
Herrrrrrreguuuud! (skårrande rrrrrrrrrr)
Livet är en skola. Varje dag.
Men jag kan inte påstå att jag ser fram emot den här jobbveckan. Precis.
Tur att jag har det här med träningen för det gör mig glad!

Har sovit bra och möjligen drömt om Greta Garbo.. lite oklart...
Ev. låg hon i ett stort blomblad och var en ikon.
Det var positivt på något sätt och jag kan inte på minsta vis erinra mig hur hon slank in i mitt undermedvetna.

Och så tänker jag..... tonfiskröra.... uuuuuurrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrkkk!!!!
Bra diet!
Man vill inte äta alls.
(jag vet att det med andra ord är en mindre bra diet eftersom man måste äta en hel del annars tror kroppen att det är svälttider och går in på sparlåga och börjar producera kroppsbehåring en masse m.m.)
Tror jag får springa och köpa en kycklingklubba när jag blir hungrig.
När ska dom börja sälja kycklingklubba utan ben?

Åh lilla jag.
Nu vill jag bara lägga armen runt mina axlar och säga att det ordnar sig.
Det blir bra.
This too shall pass.
Jag säger Hej! till min inre Scarlett.
Tomorrow is another day!

Jag är djupt imponerad av mig själv som precis alldeles nyss kom hem från gymet.
Jag tar det en gång till: ".. kom hem från gymet.."
Så olikt mig att jag måste kolla i spegeln för att se om jag fortfarande är jag.
Har redan stött på problem med LCHF-kosten. Jag mår illa av den.
Ägg blä!
Kött blä!!
Tonfisk dubbelblä!
Bakade ett konstigt LCHF-bröd som blev som en sockerkaka.
Innehåller linfrön, physillumfrön, sesamfrön, solroskärnor, bakpulver, kardemumma, salt, fibrex, cashewmjöl, mandelmjöl, 6 ägg!!!, creme fraiche, smör och kesella.
Var tvungen att köpa en banan efter träningen.. kunde absolut inte förmå mig till att peta i mig tonfiskröran som jag hade med mig.

Tänker på dom i Japan.
Tänker på hur det skulle vara om en jättevåg bara vällde in.
Svårt att föreställa sig.
Tänker på Pigge Werkelin.
Lyssnade på hans bok nyligen om tsunamin i Thailand.
Och sen såg jag ett inslag med honom i "Jakten på lyckan" som gått på svt.
Där diskuterades definitioner och förutsättningar för lycka.
Jag tror det är ganska individuellt.
För mig är hälsan helt avgörande.
Om jag och dom som står mig nära är någorlunda friska så är jag absolut nöjd och mer eller mindre lycklig.
Visst kan jag känna mig nere emellanåt.. men då behöver jag bara tänka tillbaka på när dottern låg i koma och plötsligt tycker jag att allt är ganska fantastiskt underbart.
Man får påminna sig ibland.

Så visst är jag lycklig när jag tänker efter.
Men jag är ändå inne i en period när jag känner mig ensam.
Jag är ju sån ibland.
Alla kanske känner så.
Just nu känner jag mig liten och ensam.. det har säkert med situationen på jobbet att göra..
Av erfarenhet vet jag dock att det brukar leda till att jag blir starkare på något sätt.
Jag inser att jag måste stå på egna ben och inte luta mig mot någon annan (utom för skojs skull förstås!).
Och den insikten brukar göra att jag tar tag i saker.
Jag känner mig vid det här laget.
Jag är rätt seg när det gäller.

Jag tränade igår igen!!!!
Inte styrketräning förstås.. musklerna måste ju få 48 timmar på sig att hålla på och växa till sig, man får inte störa dom i den processen har min pt (che) sagt.. men en halvtimme på crosstrainer blev det.
En halvtimme låter inte mycket.. men HERREGUD vad långsamt minuterna går på en sån apparat!!!
Det är värre än både mcdonalds och sl:s minuter tillsammans.
Jag lyssnade på p1 och försökte att koppla bort tiden och när jag väl slutade så var det inte för att jag inte orkade mer utan för att jag inte stod ut!
Blev i alla fall svettig och röd i ansiktet vilket är beviset för att man fått igång förbränningen (har jag själv hittat på).
Och det duktiga med att jag tränade igår var dels att jag när jag gick ifrån jobbet inte alls tyckte att jag orkade träna men sen spontant styrde stegen mot annexet istället för mot gröna linjen hem.. och dels att jag inte hade något träningssällskap med mig... jag var helt solo..
Mycket, mycket duktigt!!!

Nu ska jag ta itu med kosten.
Har insett att jag måste äta gi åt LCHF-hållet för att gå ned i vikt.
Det går inte att tappa kilon med t.ex. raw food.. eller vegan.. eller, jo kanske.. men i så fall på mycket lång sikt och det har jag inte tid med.
Att sen hålla vikten när kroppen är i balans med raw food och vegan.. det blir alldeles utmärkt!
Så jag får stå ut.
Och nu ska jag googla recept och skriva inköpslistor.
Hej köttfärs och mozarella!!!

Tränade igår!
Tränade riktigt ordentliget. Blev svettig och röd i ansiktete och det kändes bara bra.
Mycket, mycket nöjd med mig själv.

Dålig sak på  jobbet.
En anställd funderar på att anmäla oss (vi på kontoret) för diskriminering och mobbing.
Den anställde genomgår ett könsbyte och upplever att vi på något sätt motarbetar det och är respektlösa. Att vi säger till kunder att den anställde är det första könet (tjej) och inte det nya (kille).
Jag säger bara AAAAARRRRGGGGHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ingen av oss på kontoret kan erinra oss att vi har sagt så. Däremot har vi inte aktivt korrigerat pansjisar som trott fel. Vi har liksom inte gått in i könsdiskussion.
Den anställde har mått dåligt och vi har inte frågat hur det är.
Och jag önskar att det fanns tid för lite medmänsklighet under mina arbetsdagar men det gör det inte.
Det är ett jobb.
Vi är inte lärare, fritidsledare, mammor, kompisar, diakonissor eller kuratorer.
Jag frågar numera inte hur det är eftersom jag inte har tid att lyssna på svaret.
Ett jobb är ett jobb är ett jobb.
Vad förväntar man sig av ett jobb?
För mig är det inte så himla märkvärdigt med könsbyte.
Jag tänker inte på det längre.
Jag tycker det är superduper att man kan göra det och att det finns dom som vågar det.
Jag förstår FÖRSTÅR att jag inte kan förstå vidden av vad det innebär. Thats me. Ödmjuk i min begränsning.
Men JAG HAR INTE TID att gräva ner mig och förhålla mig till det på arbetstid.
Det är så tråkigt att man inte bara kan säga till om vi är så klumpiga och klantiga att vi gör fel... att det måste anmälas hit och dit.
Det ställs väldigt höga krav på oss hela, hela tiden.
Ändå finns ingen tid avsatt för samtal och arbetsledning. Det ingår inte i våra arbetsuppgifter. Vi jobbar i första hand mot kund.. inte mot personal.
Jag gillar inte att uppfattas som en hård och kall människa.
Kan jag anmäla någon för det?

Vad kan man säga som inte redan är tjatat om?
Mitt huvud är tomt. Blankt.

Jag och che försöker komma på en affärsidé. Någonting. Vadsomhelst.
Vi vill slita oss loss och göra något annat.
Helt seriöst.

Vi har förstått att mänskliga behov är något av kärnpunkten här.
Vem har sagt att vi är dumma? Betänk att vi inte direkt har tid att sitta ner och grubbla i timmar.
Vi försöker ringa in dom basala behoven.
Jag vet. Det är bara att googla på Maslows behovstrappa.
Hälsa, trygghet, gemenskap, uppskattning, självförverkligande.
Vi tänker också att det ultimata vore att hitta ett alldeles nytt behov.

Vi tänker att varor är enklare att sälja än tjänster.
Men tjänster är roligare.

Vi har en idé.
Men det är en affärshemlighet.

Vänta ni bara!!!

(fast förresten.. om någon har en idé.. vadsomhelst.. så tala gärna om den för oss!!!!!!)

Igår var inte bra.
Även om jag hade stått på huvudet i tre månader och fastat hos någon indisk guru och lärt mig hantera stress så hade gårdagens arbetbörda inte varit möjlig att hantera.
Lägg då till att jag inte hade stått på huvudet i tre månader och fastat hos någon indisk guru.. att även en mindre arbetsbörda hade varit för mycket för mig.. lägg till det!
Man kunde helt enkelt inte hinna.. och vetskapen om att det ligger drivor med viktiga beslut och papper på mitt skrivbord som jag inte hinner ens titta på  och som jag inte kommer att hinna titta på idag heller efter som DET INTE FINNS PERSONAL så jag måste antagligen gå ut gör att det knastrar mellan öronen på mig.
Jag var riktigt otrevlig igår.
Sen gick jag och dottern och tränade och det var mycket bra.
Men foten gjorde ont och det var kallt på hemvägen och jag bet mig i tungan och jag märker att jag tål ingenting.
Jag blir fem år på en sekund.

Liten mental paus kan man få av att titta på det här... vi skrattade så vi grät:

Jaha.. nu har jag varit hos farbror skodoktorn och köpt mycket fula skor för 1200 kr.
Dom jag köpte var ändå bara hälften så fula som dom kubistiska pjucken som farbrorn först plockade fram.
Alltså. En jäkla tur att jag inte brukar trippa omkring i pumps.. en jäkla tur att jag föredrar gympadojor vid både festliga och vardagliga tillfällen.. en jäkla tur för mig!
Men varför finns det bara fotvänliga gympadojor antingen i helsvart eller i typ bilbarnstolsmönster???
Jag köpte såklart helsvarta vilket väl är acceptabelt men mycket mycket tråkigt och fantasilöst.. eftersom jag alltid har svarta strumpbyxor så ser det nu bara ut som en förlängning av dom och man undrar var benen slutar och fötterna börjar.
Jag anar en marknad.
Jag vill ha adidassportiga dojor. Dom får gärna vara svarta men då måste dom ha lite streck på tvären i någon annan färg. Jag skulle gärna ha röda skor. Eller gröna eller gula.
Vad som helst som bryter lite.
Farbrorn påstod vidare att mina fötter är mycket, mycket breda.
Jag ser det inte!
Det skulle se jättekonstigt ut om dom var smalare..
Och eftersom dom är så himla breda så är det bäst om jag har kubskor.. dvs skor som är lika breda som långa..
Man hör ju!
Någonstans tar fåfängan vid.
Men du ska ju bara ha dom till vardags! sa farbrorn.
Just det. Med andra ord JÄMT.
Well.
Sen stoppade han in en sula med en liten kulle.
Det känns som om jag har en mycket kompakt liten bulle precis under trampdynan. Inte ett dugg bekvämt.
Det ska tydligen på något sätt hjälpa min hallux rigidus.
Låter jag negativ.
Det är nog mest det att jag är besviken på det kubistiska skoutbudet.

Sen åkte jag till jobbet och det var åtta sjuka och kris.
Jag sa till chefen att jag ville gråta och kräkas och då hjälpte hon till med att beordra in folk till kvällen.
Idag väntar inget bättre förutom att jag är där från start och får längre tid på mig att utföra mission impossible.
Är i gropstadiet.
Vill krypa ner i liten grop och bli överskyfflad. Typ levande begravd fast helt frivilligt... bli lite omsluten av mother earth och gå tillbaks till fosterstadiet.

Åhå..åhå..
Dagen slutade i alla fall med trevlig stund i kök tillsammans med dottern och hennes whatever.. och hur länge vi än satt där så blev klockan bara 20.45... tack tiden! sånt uppskattas!

Långafarbrorn lämnade kontinenten och då kom våren hit istället.
Vet inte ännu hur det är idag men igår var det stråååååååålande sol och lite väl friska vårvindar.
Det var hopp i luften och man kände att man vaknade lite, man kom liksom ut ur dunklet.
Kul!
Jag mår mycket, mycket bättre och det innebär att jag äntligen kan köra igång på allvar med träningen.
Också kul!
Imorgon måndag har jag tid kl 10.00 hos ortopediska skofarbrorn.
Jättekul!
Det innebär:
1. att jag får sovmorgon
2. att jag kanske snart kan gå normalt och utan att det gör ont
3. att jag troligtvis kommer att bli ruinerad
4. att jag eventuellt kommer att se ut som Farmor Anka.

Idag ska jag röja här hemma och vila ut det sista av viruset.
Känner för att läsa.
Jag har ju bara ca tre-fyrahundra olästa böcker här hemma. Så jag tror inte det är något problem.
Jag känner också för att dricka en kopp te. Går nog att ordna.
Och så känner jag för att åka till London... men där börjar det bli orealistiskt tyvärr så det ignorerar jag.

Hej långafarbrorn!!!
Vad kul att du är framme och att det verkar ha gått bra!
Diarréattack är ju mindre kul.. men se det som detox!
Varje gång du är i närheten av en uppkoppling beordrar jag dig att skriva något här!!!
Det får mig att känna mig så global!

Annars är det lördag här i sverige för tillfället.
Min hosta verkar något bättre och rösten också.
Det är mest bra men också lite trist. Jag började gilla min sexy voice och det var kul att kroppsbokstavera.. ni vet sådär som cheerleaders gör..
Jag och che jobbade oss igenom hela alfabetet och det var inte det lättaste men nog det roligaste på hela veckan.
Men ändå.. naturligtvis.. underbart om jag verkligen håller på att tillfriskna!
Morgonmötena tar så lång tid när man bokstaverar en bokstav i taget.
Jag vill träna!!!
Verkligen!!!!
Jag vill bli pigg, jag vill bli stark, jag vill bli vacker!!!
(till skillnad från förut då jag strävade efter trötthet, sladdrighet och fulhet)
Den här helgen går dock i tillfrisknandets och kurerandets tecken.
Och återlämnandetavbiblioteksböckers tecken. Har fruktansvärda böter som bara tickar och tickar.

(det här alfabetet är lite fuskigt eftersom dom kör med hjälpmedel såsom  en sandstrand och ibland två personer.. vi körde hardcore.. dvs ensamma på ett trägolv.. )