Tack så mycket för stegen!
Jag är trött.
På mig själv och hela alltet.
Hinner aldrig komma ifatt någonstans.
Inte på jobbet och inte hemma och inte med någonting.
Igår slösade jag bort en hel dag på jobbet.
Jag skulle ha kunnat fått en massa gjort.. men jag orkade inte skärpa mig..
Jag pratade istället.
Prata är bra.. men gör man det så hinner man inget annat.
Jag pratade med personalen, med smurfanchefen, med little-miss-sunshine och med den nya lilla kepsmannen som plötsligt ska sitta på kontoret på onsdagar och vara telefonsvarare för att vi ska hinna göra något annat än prata..
Prat, prat, prat.
Så nu har jag allt kvar att göra idag PLUS det som jag egentligen skulle göra idag.
Och min hjärna är trött och orkar inte riktigt sortera allting.
Tänkte att jag skulle jobba på lördag eller söndag och sen vara hemma på måndag..
Men det går inte för på måndag måste jag besöka en stadsdelsförvaltning med chefen. Obligatoriskt.
Och skrivaren är trasig.
Det är ju inget nytt.. men nu har den kommit på ett nytt sätt att vara trasig på!
Det går inte att kopiera!!!
Men det går att skriva ut.. och därför var jag tvungen att på ca 1 minut skriva av hela nästa veckas matsedel med hela den missnöjda personalmassan hängandes bakom ryggen igår morse... för att sen kunna skriva ut den i x antal..
Tur att man kan jobba under press.
Tur att man hade 5:a i maskinskrivning.
Såna där små tekniska motigheter sätter verkligen sprätt på allting!
Ingen hade tid att ringa IT.
Det hade vi förresten redan gjort i förrgår och en liten tekniker släpade sig motvilligt hela vägen från Fleminggatan till vårt kontor... åtgärdade felet och gick... bara för att vi skulle märka att eländet fortfarande inte fungerade.... ORKA!!!
Och okända människor vandrar in och ut i våra lokaler och glor in i vårt kylskåp som om det var helt naturligt.
Halva huvudkontoret har flyttat in och dom måste vi vara trevliga och sociala emot och köpa mjölk till och diska efter... och trängas med och förklara för och visa hit och dit..
Vi distraheras hela tiden och får inte plats med våra saker och dessutom måste vi tänka på att vi inte bara ska jobba vårt ass off utan det måste också SE UT som om vi jobbar...
T.ex. när vi funderar över något problem som ska lösas.. vilket är en stor del av vårt jobb.. så måste vi veckla pannan i extra många veck... annars kanske dom tror att vi bara sitter där och stirrar och inte har något att göra..
Och vad rapporterar dom då tillbaka till moderskeppet (HK)????
Näe... dom verkar inte ha något att göra där på Kungsholmen.. dom bara sitter där och är helt överbemannade och drar ner effektiviteten...
Vi får inte skratta för mycket eller skämta med varandra.
Då verkar vi inte seriösa.
Då verkar vi flamsiga och oproffessionella.
Ingen har ännu frågat oss om vi har några synpunkter eller idéer angående vår arbetssituation och det ekonomiska läget.
Istället skickar dom som sagt en nyfödd liten kepsmänniska som ska avlasta oss genom att svara i vår telefon utan att veta någonting om vår verksamhet...
Så passa på och ring till oss på onsdagar mellan 08.00 och 11.00 och fråga lite knepiga frågor!
Eller varför inte sms:a 118 700 och fråga vad som helst!
Vi har i alla fall haft hjälp inne på kontoret den här veckan av sorken.
Hon har visat sig vara en naturbegåvning på att bemanna och göra scheman och ha koll på läget.
Språket har dock visat sig vara en liten,liten svaghet.
Hittills har det inte orsakat någon katastrof... bara lite förvirring.
Som när hon hälsade från en kund som hade ring och tackat så mycket för stegen.
STEGEN????? undrade vi.
Jaa... sa sorken och kontrollerade för säkerhetsskull vad hon antecknat..
Menar du kanske.... städningen?? undrade vi försiktigt.
AHAAAAA!!!!
Och Långa Farbrorn!
Du är så överdramatisk!
Som jag skrev i min egen kommentar så är du välkommen att ledsaga oss anyday!!!
Kom bara ihåg att det är pensionärstider som gäller.
Tant 1 och Tant 2, som che kallar oss, måste faktiskt sova också!!
På mig själv och hela alltet.
Hinner aldrig komma ifatt någonstans.
Inte på jobbet och inte hemma och inte med någonting.
Igår slösade jag bort en hel dag på jobbet.
Jag skulle ha kunnat fått en massa gjort.. men jag orkade inte skärpa mig..
Jag pratade istället.
Prata är bra.. men gör man det så hinner man inget annat.
Jag pratade med personalen, med smurfanchefen, med little-miss-sunshine och med den nya lilla kepsmannen som plötsligt ska sitta på kontoret på onsdagar och vara telefonsvarare för att vi ska hinna göra något annat än prata..
Prat, prat, prat.
Så nu har jag allt kvar att göra idag PLUS det som jag egentligen skulle göra idag.
Och min hjärna är trött och orkar inte riktigt sortera allting.
Tänkte att jag skulle jobba på lördag eller söndag och sen vara hemma på måndag..
Men det går inte för på måndag måste jag besöka en stadsdelsförvaltning med chefen. Obligatoriskt.
Och skrivaren är trasig.
Det är ju inget nytt.. men nu har den kommit på ett nytt sätt att vara trasig på!
Det går inte att kopiera!!!
Men det går att skriva ut.. och därför var jag tvungen att på ca 1 minut skriva av hela nästa veckas matsedel med hela den missnöjda personalmassan hängandes bakom ryggen igår morse... för att sen kunna skriva ut den i x antal..
Tur att man kan jobba under press.
Tur att man hade 5:a i maskinskrivning.
Såna där små tekniska motigheter sätter verkligen sprätt på allting!
Ingen hade tid att ringa IT.
Det hade vi förresten redan gjort i förrgår och en liten tekniker släpade sig motvilligt hela vägen från Fleminggatan till vårt kontor... åtgärdade felet och gick... bara för att vi skulle märka att eländet fortfarande inte fungerade.... ORKA!!!
Och okända människor vandrar in och ut i våra lokaler och glor in i vårt kylskåp som om det var helt naturligt.
Halva huvudkontoret har flyttat in och dom måste vi vara trevliga och sociala emot och köpa mjölk till och diska efter... och trängas med och förklara för och visa hit och dit..
Vi distraheras hela tiden och får inte plats med våra saker och dessutom måste vi tänka på att vi inte bara ska jobba vårt ass off utan det måste också SE UT som om vi jobbar...
T.ex. när vi funderar över något problem som ska lösas.. vilket är en stor del av vårt jobb.. så måste vi veckla pannan i extra många veck... annars kanske dom tror att vi bara sitter där och stirrar och inte har något att göra..
Och vad rapporterar dom då tillbaka till moderskeppet (HK)????
Näe... dom verkar inte ha något att göra där på Kungsholmen.. dom bara sitter där och är helt överbemannade och drar ner effektiviteten...
Vi får inte skratta för mycket eller skämta med varandra.
Då verkar vi inte seriösa.
Då verkar vi flamsiga och oproffessionella.
Ingen har ännu frågat oss om vi har några synpunkter eller idéer angående vår arbetssituation och det ekonomiska läget.
Istället skickar dom som sagt en nyfödd liten kepsmänniska som ska avlasta oss genom att svara i vår telefon utan att veta någonting om vår verksamhet...
Så passa på och ring till oss på onsdagar mellan 08.00 och 11.00 och fråga lite knepiga frågor!
Eller varför inte sms:a 118 700 och fråga vad som helst!
Vi har i alla fall haft hjälp inne på kontoret den här veckan av sorken.
Hon har visat sig vara en naturbegåvning på att bemanna och göra scheman och ha koll på läget.
Språket har dock visat sig vara en liten,liten svaghet.
Hittills har det inte orsakat någon katastrof... bara lite förvirring.
Som när hon hälsade från en kund som hade ring och tackat så mycket för stegen.
STEGEN????? undrade vi.
Jaa... sa sorken och kontrollerade för säkerhetsskull vad hon antecknat..
Menar du kanske.... städningen?? undrade vi försiktigt.
AHAAAAA!!!!
Och Långa Farbrorn!
Du är så överdramatisk!
Som jag skrev i min egen kommentar så är du välkommen att ledsaga oss anyday!!!
Kom bara ihåg att det är pensionärstider som gäller.
Tant 1 och Tant 2, som che kallar oss, måste faktiskt sova också!!
FÖR DET FINNS EN SKULD!!!!!!
Gårdagskvällen ägnades åt att hjälpa sonen att skriva ett tal som skulle representera Indien på hans skolas internationella klimatförhandlingar..
Och jag kan meddela det att DET FINNS EN SKULD!!! (men också ett ansvar)
Just denna mening skulle sonen säga med en viss tyngd utan att överdramatisera (lite som ...I HAVE A DREAM...)... det var inte lätt..
Och förutom att sonen är skyldig mig x antal kronor så består skulden i att det är dom rika i-länderna som hittills stått för den största andelen koldioxidutsläpp i atmosfären... och därmed borde dom nu betala den skulden genom att bistå u-länderna med kunskap, teknik och kapital så dom kan fortsätta med sin hållbara utveckling på ett miljövänligt sätt..
Det var kul att skriva tal.
Och det var kul att finslipa framförandet.
Synd att det är så mycket tråkiga och därmed svåra ord och begrepp i det allmänna politikertugget.. annars kanske det vore något för mig.. att skriva andras tal
Idag ska jag:
* gå på hembesök kl 11.00
* planera ut en ny kund som från och med imorgon ska ha hjälp 5 ggr/dygn, dubbelbemanning.. lååångt bort från kontoret.. och dessutom rent fysiskt väldigt tung.. också troligen psykiskt tung..
*planera ut nygammal kund som ska ha hjälp 3ggr/dag
skriva x antal genomförandeplaner
*ta hand om T från huvudkontoret som ska sitta hos oss varje onsdag för att avlasta oss med telefonen(!)
*skriva x antal omvårdnadsrapporter
planera introduktioner med nyanställd personal
*samt slutligen bli ledsagad av che någonstans för att ta en öl och diskutera facket.. tillsammans med little-miss-sunshine också förstås..
För jag bytte fack igår.
Jag gick med i SKTF eftersom jag pga mina arbetsuppgifter inte längre hör hemma i det gamla trogna kommunal.
Det höjer min a-kassa och ger mig bättre löneutvecklingsmöjligheter.
Ibland händer det!
Man tar ett initiativ.
Little-miss-sunshine (LMS) gick också med eftersom vindarna blåser lite snålt och vi har halva huvudkontoret på plats hos oss för att dom "vill hjälpa" oss... vilket i praktiken betyder att dom inte tror att vi gör vårt jobb..
Che blev inspirerad som den solidariska chilenare han är.. men eftersom han bara är ett simpelt vårdbiträde så blir det nog kommunal för hans del..
Så jag ber om ursäkt.
Det här inlägget handlar om västvärldens skuld i klimatfrågan gentemot tredje världen.. och SKTF hit och kommunal dit..
Roligare än så blir det inte.
Så därför kommer återigen lite uppiggande musik att shejka igång dagen med:
/
I Only Wanna Be With You
Och jag kan meddela det att DET FINNS EN SKULD!!! (men också ett ansvar)
Just denna mening skulle sonen säga med en viss tyngd utan att överdramatisera (lite som ...I HAVE A DREAM...)... det var inte lätt..
Och förutom att sonen är skyldig mig x antal kronor så består skulden i att det är dom rika i-länderna som hittills stått för den största andelen koldioxidutsläpp i atmosfären... och därmed borde dom nu betala den skulden genom att bistå u-länderna med kunskap, teknik och kapital så dom kan fortsätta med sin hållbara utveckling på ett miljövänligt sätt..
Det var kul att skriva tal.
Och det var kul att finslipa framförandet.
Synd att det är så mycket tråkiga och därmed svåra ord och begrepp i det allmänna politikertugget.. annars kanske det vore något för mig.. att skriva andras tal
Idag ska jag:
* gå på hembesök kl 11.00
* planera ut en ny kund som från och med imorgon ska ha hjälp 5 ggr/dygn, dubbelbemanning.. lååångt bort från kontoret.. och dessutom rent fysiskt väldigt tung.. också troligen psykiskt tung..
*planera ut nygammal kund som ska ha hjälp 3ggr/dag
skriva x antal genomförandeplaner
*ta hand om T från huvudkontoret som ska sitta hos oss varje onsdag för att avlasta oss med telefonen(!)
*skriva x antal omvårdnadsrapporter
planera introduktioner med nyanställd personal
*samt slutligen bli ledsagad av che någonstans för att ta en öl och diskutera facket.. tillsammans med little-miss-sunshine också förstås..
För jag bytte fack igår.
Jag gick med i SKTF eftersom jag pga mina arbetsuppgifter inte längre hör hemma i det gamla trogna kommunal.
Det höjer min a-kassa och ger mig bättre löneutvecklingsmöjligheter.
Ibland händer det!
Man tar ett initiativ.
Little-miss-sunshine (LMS) gick också med eftersom vindarna blåser lite snålt och vi har halva huvudkontoret på plats hos oss för att dom "vill hjälpa" oss... vilket i praktiken betyder att dom inte tror att vi gör vårt jobb..
Che blev inspirerad som den solidariska chilenare han är.. men eftersom han bara är ett simpelt vårdbiträde så blir det nog kommunal för hans del..
Så jag ber om ursäkt.
Det här inlägget handlar om västvärldens skuld i klimatfrågan gentemot tredje världen.. och SKTF hit och kommunal dit..
Roligare än så blir det inte.
Så därför kommer återigen lite uppiggande musik att shejka igång dagen med:
/
I Only Wanna Be With You
I don't know what it is that makes me love you so
I only know I never wanna to let you go
Cause you started something
Oh can't you see
That ever since we met you've had a hold on me
It happens to be truuuuuue
I only want to be with you
It doesn't matter where you go or what you do
I wanna spend each moment of the day with you
Oh look what has happened with just one kiss
I never knew that I could be in love like this
Its crazy but its truuuuuue
I only want to be with yoooooou!
You stopped and smiled at me
Asked me if I cared to dance
I fell into open arms
And I didn't stand a chance
Now listen honey
I just want to be beside you everywhere
As long as we're together honey I don't care
Cause you started something
Oh can't you see
That ever since we met you've had a hold on me
No matter what you dooooooo
I only want to be with you
(stråkar)
You stopped and smiled at me
Asked if I cared to dance
I fell into your open arms
I didn't stand a chance
Now listen honey
I just want to be beside you everywhere
As long as we're together honey I don't care
Cause you started something
Oh can't you see
That ever since we met you've had a hold on me
It happens to be true
I only want to be with you
No matter what you dooooo
I only want to be with you
I said no matter.. no matter what you dooooooo..
I only want to be with you..
All together now...!! (alla 20 miljarder)
GOD MORGON
Melodifestivalen 1981
Lyrics & Music: Lasse Holm / Torgny Söderberg
God morgon,
är du riktigt vaken än?
God morgon,
har du sett nå' glatt i tidningen?
Nej, det var väl längesen.
Är du riktigt vaken än?
God morgon,
nu behövs det glada tag.
God morgon,
ta och leta fram ditt bättre jag.
Har du någe' bra förslag?
Nu behövs det glada tag.
Se solen, åter stiger solen.
Se solen, det blir en härlig dag.
God morgon, god morgon.
Se här kommer dagen,
ljusare visioner.
Sången har fått vingar,
åter glada toner.
Borta är nu natten,
hör på alla skratten.
God morgon, god morgon,
god morgon, god morgon.
Se här kommer dagen,
gladare är sinnet.
Flaggan är i toppen,
ömsa gamla skinnet.
Klockorna ska ringa,
sångerna ska klinga.
God morgon, god morgon,
god morgon, god morgon min vän.
God morgon,
hur e' det med kärleken?
God morgon,
har du satt din sista slant på den?
Hur e' det med kärleken?
är ni överens om den?
Se solen, åter stiger solen.
Se solen, det blir en härlig dag.
God morgon, god morgon.
Se här kommer dagen,
ljusare visioner.
Sången har fått vingar,
åter glada toner.
Borta är nu natten,
hör på alla skratten.
God morgon, god morgon,
god morgon, god morgon.
Se här kommer dagen,
gladare är sinnet.
Flaggan är i toppen,
ömsa gamla skinnet.
Klockorna ska ringa,
sångerna ska klinga.
God morgon, god morgon,
god morgon, god morgon.
Se här kommer dagen,
ljusare visioner.
Sången har fått vingar,
åter glada toner.
Borta är nu natten,
hör på alla skratten.
God morgon, god morgon,
god morgon, god morgon min vän
© 1981 Club Mariann Music AB / EMI CMM Publishing AB
tjofaderullan...
Sällan har jag haft ett så stort motstånd mot att kravla mig upp som idag.
Min kropp skriker i protest.
"NÄÄÄÄÄÄÄÄHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!" skriker den.
Nu är det ju inte den som bestämmer.
Jag struntar lika kallt i den som jag gör i personalen som varje morgon tjatar:
" Det här gååååååår ju inte.....!" ("jag måtte ha min lönch fakkis..")
Jag säger kort och avmätt:
"Nu är inte rätt tillfälle att diskutera detta. Boka ett möte!"
Det blev ingen film igår.. och det blev ingen matlagning...
.. och inte jobbade jag något med allt jobb jag hade tagit med mig hem..
Och sen skulle jag beställa mobilt bredband med laptop.. men det blev inget med det heller..
Men räkningarna betalade jag i alla fall.
Och bra böcker lyssnade jag på.
Och så filosoferade jag en smula över det ena och det andra.
Så kan det bli en söndag i september.
(Långa Farbrorn! Vad är det som pågår i din blogg?? Är det din nya karriär eller vad??? Är det någon du känner, ditt andra jag eller är du ett oskyldigt offer???? Blir du UTNYTTJAD????)
Min kropp skriker i protest.
"NÄÄÄÄÄÄÄÄHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!" skriker den.
Nu är det ju inte den som bestämmer.
Jag struntar lika kallt i den som jag gör i personalen som varje morgon tjatar:
" Det här gååååååår ju inte.....!" ("jag måtte ha min lönch fakkis..")
Jag säger kort och avmätt:
"Nu är inte rätt tillfälle att diskutera detta. Boka ett möte!"
Det blev ingen film igår.. och det blev ingen matlagning...
.. och inte jobbade jag något med allt jobb jag hade tagit med mig hem..
Och sen skulle jag beställa mobilt bredband med laptop.. men det blev inget med det heller..
Men räkningarna betalade jag i alla fall.
Och bra böcker lyssnade jag på.
Och så filosoferade jag en smula över det ena och det andra.
Så kan det bli en söndag i september.
(Långa Farbrorn! Vad är det som pågår i din blogg?? Är det din nya karriär eller vad??? Är det någon du känner, ditt andra jag eller är du ett oskyldigt offer???? Blir du UTNYTTJAD????)
Uppmaning! Spread the word!!!
Nu kickstartar vi alla (jag och mina typ 14 läsare!.. och så uppmanar var och en av er 14 till osv. och i åttonde ledet har vi nått ca 20 miljarder människor.. vilket känns som ett bra mål! ) dagen till den här låten och dansar och sjunger med (missa inte handklappningen på slutet!) så vi får den rätta energin!!!
Sen kan dagen bara bli perfekt!
Och tänk om massor av människor gör det samtidigt och all positiv energi bara väller ut och runt jordklotet och bara UTPLÅNAR allt negativt... t.ex. sverigedemokratiska åsikter och maktmissbrukande minibossar.. TÄNK!!!!!
(det måste vara rawfooden eller så är jag bara i en manisk fas)
Sen kan dagen bara bli perfekt!
Och tänk om massor av människor gör det samtidigt och all positiv energi bara väller ut och runt jordklotet och bara UTPLÅNAR allt negativt... t.ex. sverigedemokratiska åsikter och maktmissbrukande minibossar.. TÄNK!!!!!
(det måste vara rawfooden eller så är jag bara i en manisk fas)
fobichock
Idag ska jag och dottern gå på bio.
"I rymden finns inga känslor" ska vi se.
Sen ska jag handla lite mat.. tänkte försöka laga ihop något rawfood-aktigt tills imorgon eftersom Bulleboden har stängt på måndagar.
Känner att inspirationen kommer krypande så smått.
Kanske ska jag också försöka mig på en raw-frukost.
Då tycker man kanske att det är väl bara att äta en banan rakt av.. men.. så funkar inte riktigt min kropp och sinne..
En simpel banan känns inte som en måltid.
Det måste vara mer finess än så.
Sen måste jag prata med ebs och höra ifall hon ska med till London eller inte.. annars åker jag med dottern..
Och så måste jag boka hästridning till mig och sonen innan vintern kommer.
Man kan inte bara lova storslagna födelsedagspresenter åt höger och vänster utan att fullfölja!
Det braiga med just dom här presenterna är att dom även inkluderar mig!
Bra för mig alltså.
Igår inträffade spindelchock nr 2!!!
Där satt jag i allsköns ro, vid köksbordet, och lyssnade på en ljudbok samtidigt som jag knåpade med mina japanska bildpussel...
...DÅ!!!!...
Då jag plötsligt ser en rörelse i ögonvrån.
(vilket jag som sagt ofta gör men det brukar ju aldrig vara något)
Till höger om mig, i min omedelbara närhet, ser jag hur en ev. svart änka helt fräckt håller på och hissar ner sig själv från taket mot golvet!!!!!!
Vad är det med dom?????
Har den andra, tillfångatagna spindeln sänt ut stressvibrationer???
Sådär som getingar gör.
Jag var ganska cool i alla fall.
När spindeln landade på golvet så stod jag där beredd med ett glas.
SCHMACK!!! sa det bara och även spindel nr 2 satt bakom lås och bom.
(sen inträffade spindelchock nr 3 då sonen kom hem och fick för sig att han skulle likvidera spindel nr 1 och spindel nr 2... jag var tvungen att skrikandes närvara för att förvissa mig om att ingen lyckades smita... tycker också, motsägelsefullt nog, att det är lite jobbigt att dom ska dö... jag skrek och sonen skrek och försökte fösa bort mig som blev onormalt stark och dottern filmade... dom är borta nu i alla fall.. hoppas dom inte hann sända ut några vibrationer..)
"I rymden finns inga känslor" ska vi se.
Sen ska jag handla lite mat.. tänkte försöka laga ihop något rawfood-aktigt tills imorgon eftersom Bulleboden har stängt på måndagar.
Känner att inspirationen kommer krypande så smått.
Kanske ska jag också försöka mig på en raw-frukost.
Då tycker man kanske att det är väl bara att äta en banan rakt av.. men.. så funkar inte riktigt min kropp och sinne..
En simpel banan känns inte som en måltid.
Det måste vara mer finess än så.
Sen måste jag prata med ebs och höra ifall hon ska med till London eller inte.. annars åker jag med dottern..
Och så måste jag boka hästridning till mig och sonen innan vintern kommer.
Man kan inte bara lova storslagna födelsedagspresenter åt höger och vänster utan att fullfölja!
Det braiga med just dom här presenterna är att dom även inkluderar mig!
Bra för mig alltså.
Igår inträffade spindelchock nr 2!!!
Där satt jag i allsköns ro, vid köksbordet, och lyssnade på en ljudbok samtidigt som jag knåpade med mina japanska bildpussel...
...DÅ!!!!...
Då jag plötsligt ser en rörelse i ögonvrån.
(vilket jag som sagt ofta gör men det brukar ju aldrig vara något)
Till höger om mig, i min omedelbara närhet, ser jag hur en ev. svart änka helt fräckt håller på och hissar ner sig själv från taket mot golvet!!!!!!
Vad är det med dom?????
Har den andra, tillfångatagna spindeln sänt ut stressvibrationer???
Sådär som getingar gör.
Jag var ganska cool i alla fall.
När spindeln landade på golvet så stod jag där beredd med ett glas.
SCHMACK!!! sa det bara och även spindel nr 2 satt bakom lås och bom.
(sen inträffade spindelchock nr 3 då sonen kom hem och fick för sig att han skulle likvidera spindel nr 1 och spindel nr 2... jag var tvungen att skrikandes närvara för att förvissa mig om att ingen lyckades smita... tycker också, motsägelsefullt nog, att det är lite jobbigt att dom ska dö... jag skrek och sonen skrek och försökte fösa bort mig som blev onormalt stark och dottern filmade... dom är borta nu i alla fall.. hoppas dom inte hann sända ut några vibrationer..)
Pigg, lycklig, inspirerad och exalterad!
Jag har sovit ca 14 timmar.
Inte riktigt nonstop.. vaknade någon gång mitt i och inbillade mig att jag inte skulle kunna somna om.. men jag hann typ bara tänka tanken och sen somnade jag igen.
Så skönt.
Jag har ätit helt extremt gott den här veckan.
Raw food-luncherna menar jag.
Det var en dag som jag inte tyckte det var så gott.. men det var ett undantag.
I torsdags var det burritos!
Dvs salladsblad med en röra bestående av rå majs, avokado och kanske paprika...?
En krämig röra.
Det som skiljer det här från vanliga tråkiga sallader är som jag tidigare tjatat om såklart sammansättningen, näringsinnehållet, kvaliteten... men också att det faktiskt är variation i konsistens, utseende och smak.
Det känns inte som att man bara ätit lite grönsaker.. det känns som en komplett måltid.
Mer än en komplett måltid!
Och jag blir inte bara mätt.. välbefinnandet ökar och jag blir också pigg, lycklig,inspirerad och exalterad!!!
(och fattig)
Jag vill äta såhär jämt!
Jag bara orkar inte laga maten själv.
Hmm.
Jag undrar om jag ska göra en deal med dottern..
Att åtminstone när hon är hemma så kan jag laga mat till henne och hon till mig...
Det blir godare om någon annan lagar maten.
Idag har jag ett och endast ett uppdrag.
Jag måste åka till Veterinärkliniken i Alvik och köpa kattmat.
Sen vore det ju bra om jag ägnade lite tid åt hemmet.
Kanske ta tag i den där gamla resväskan som fortfarande ligger och är delvis ouppackad på golvet.
Kanske scrappa ihop den där presenten till mamman. Det känns lite passé nu.
Kanske gå på bio.
Kanske fundera på födelsedagspresent till mamman.. vi tänkte göra megaförstoringar på sommarhunden och hennes syster.. dom som inte längre finns.. men då måste dottern vara med.
Och så har jag släpat hem en massa jobb.
Känner dock ingen press.. tänker bara ägna mig åt det ifall inspirationen råkar dyka upp.
Jag känner mig utsövd och fri!
Bra känsla!
Sen kan jag bara säga det att jag kommer aldrig att förstå människor som medvetet och utan anledning ger sig på andra människor.
Som mobbar och fryser ut och missbrukar sin maktposition.
Som skiljer på människor och behandlar dom olika.
Positiv och negativ särbehandling.
Sverigedemokrat-fasoner.
Långa Farbrorn vet precis vad jag svamlar om..
mer om igår
Annars var gårdagen trevlig.
Jag var förvånande effektiv på förmiddagen och planerade scheman som aldrig förr.
Det gick konstigt lätt och jag undrar fortfarande vad jag missat.. det lär vi få veta idag!
Långa Farbrorn kom på liten visit och verkade vara på ett hejdundrande gott humör!
Han delade generöst med sig all information han hade om mm:s tarmundersökning häromdagen.. kontraströntgen och vaniljsås och sånt.
Sen uttryckte han lite försynt att han känner sig åsidosatt här i bloggen.
Han vill läsa mer om sig själv.
Han tycker att det har varit lite väl mycket che och little-miss-sunshine.
Jag håller med om det.
Men jag skriver ju mest om min egen tillvaro och om han inte utgör en del av den så blir det helt enkelt inte så mycket.
Men jag lovar.. jag ska försöka bättra mig på den punkten!
Gårdagen avslutades med gemensam spindelchock för mig och dottern.
Där låg vi, skönt tillbakalutade, och tittade på TV när jag plötsligt noterar en liten rörelse i ögonvrån..
Jag gör ofta det.. always on alert... men det brukar vara inbillning..
DEN HÄR GÅNGEN VAR DET INTE INBILLNING!
TILL VÄNSTER OM MIG, PÅ KUDDEN, SPRANG EN SVART SPINDEL... STOR SOM EN ENKRONA!!!!!!!
Detta utlöste total panik.
Jag hivade ut spindeln, med hjälp av min japanska-bildkryss-tidning (always handy) på golvet... vrålade till dottern att springa och hämta ett glas... dottern var först totalt paralyserad av skräck och kunde inte röra sig.. då VRÅLADE jag ännu högre och hon sprang iväg i vild panik... kom tillbaks med ett glas.. och då var spindeln helt plötsligt borta..
På golvet låg bara en liten svart grej som såg ut som skräp.
Jag petade misstänksamt på den (med tidningen som nu var helt trasig).. men det verkade verkligen bara vara skräp..
Ingenstans fanns spindeln.
Vi började titta lite längre bort, lyfte på pinaler och skakade kuddar..
DÅ!
Då ser jag hur skräpet börjar veckla ut benen.... SCHMACK!!!!! på med glaset!
Och faran var över.
Tänk... bara tänk!... det kan ju rent teoretiskt vara en svart änka från Canada.
En rätt jobbig dag rent känslomässigt.
Sen somnade jag.
Jag var förvånande effektiv på förmiddagen och planerade scheman som aldrig förr.
Det gick konstigt lätt och jag undrar fortfarande vad jag missat.. det lär vi få veta idag!
Långa Farbrorn kom på liten visit och verkade vara på ett hejdundrande gott humör!
Han delade generöst med sig all information han hade om mm:s tarmundersökning häromdagen.. kontraströntgen och vaniljsås och sånt.
Sen uttryckte han lite försynt att han känner sig åsidosatt här i bloggen.
Han vill läsa mer om sig själv.
Han tycker att det har varit lite väl mycket che och little-miss-sunshine.
Jag håller med om det.
Men jag skriver ju mest om min egen tillvaro och om han inte utgör en del av den så blir det helt enkelt inte så mycket.
Men jag lovar.. jag ska försöka bättra mig på den punkten!
Gårdagen avslutades med gemensam spindelchock för mig och dottern.
Där låg vi, skönt tillbakalutade, och tittade på TV när jag plötsligt noterar en liten rörelse i ögonvrån..
Jag gör ofta det.. always on alert... men det brukar vara inbillning..
DEN HÄR GÅNGEN VAR DET INTE INBILLNING!
TILL VÄNSTER OM MIG, PÅ KUDDEN, SPRANG EN SVART SPINDEL... STOR SOM EN ENKRONA!!!!!!!
Detta utlöste total panik.
Jag hivade ut spindeln, med hjälp av min japanska-bildkryss-tidning (always handy) på golvet... vrålade till dottern att springa och hämta ett glas... dottern var först totalt paralyserad av skräck och kunde inte röra sig.. då VRÅLADE jag ännu högre och hon sprang iväg i vild panik... kom tillbaks med ett glas.. och då var spindeln helt plötsligt borta..
På golvet låg bara en liten svart grej som såg ut som skräp.
Jag petade misstänksamt på den (med tidningen som nu var helt trasig).. men det verkade verkligen bara vara skräp..
Ingenstans fanns spindeln.
Vi började titta lite längre bort, lyfte på pinaler och skakade kuddar..
DÅ!
Då ser jag hur skräpet börjar veckla ut benen.... SCHMACK!!!!! på med glaset!
Och faran var över.
Tänk... bara tänk!... det kan ju rent teoretiskt vara en svart änka från Canada.
En rätt jobbig dag rent känslomässigt.
Sen somnade jag.
jag är inte riktigt nöjd med mitt beteende
Usch.. igår var vi pinsamma, jag, che och little-miss-sunshine.
Vi var ju på kurs i Täby.
Kursdeltagarna var totalt 7 st + kursledaren.
Vi tre var tvungna att gå en halvtimme tidigare.. eftersom little-miss-sunshine var tvungen att hämta barn, che skulle fotbollsträna och jag inte hade någon lust att åka hem utan dom..
När vi något abrupt började packa ihop våra grejer så fick che av en något oklar anledning ett skrattanfall.. ett sånt där förbjudet och hysteriskt skrattanfall.. vilket omedelbart triggade igång ett hos mig såklart..
I fem otroligt långa och jobbiga minuter packade vi ihop våra prylar medans dom andra vänligt och förstående och en smula undrande stirrade på oss från andra sidan bordet.. jag var ohyggligt koncentrerad på att inte börja tokskratta (helt utan någon reell anledning).. då och då hörde jag lite pip från che, vilket omedelbart orsakade kvävda pip från mig.. vilket i sin tur ledde till ytterligare pip och konstiga ljud från honom... ni förstår..
Little-miss-sunshine var cool och verkade inte märka någonting.
Efteråt, när che låg i en liten hög på marken p.g.a allt skratt som äntligen fick komma ut och jag slog honom, så sa han att dom andra kursdeltagarna tydligen hade frågat oss varför vi skulle gå tidigare.. lite vänligt intresserat.. men vi hade totalt nonchalerat deras fråga och bara fortsatt att koncentrerat packa ihop våra saker.. sammanbitet, konstigt pipandes och frustandes..
Efter flera tysta och, enligt che oerhört pinsamma, sekunder så började den som hade ställt frågan att ursäkta sig för att den överhuvudtaget hade undrat... "det har ju inte jag med att göra" osv.
Alltmedan vi fortfarande inte gav någon som helst respons... förutom ett kvävt tack och hej innan vi kastade oss ut genom dörren..
Usch.
Jag hörde överhuvudtaget ingenting eftersom all min koncentration var riktad mot att inte börja tokskratta hysteriskt rätt ut.
Little-miss-sunshine hörde ingenting eftersom hon är tillfälligt döv efter en förkylning.
Och che var oförmögen att prata.
Jag skäms.
Stackars kursledare.. som vi dessutom redan hade kritiserat.. visserligen konstruktivt men ändå rätt bistert..
Det är inget fel med att skratta.. bara man inte gör det så att någon annan tror att man skrattar åt dom.. så att dom känner sig dumma och /eller ledsna..
Che kan ursäktas med att han är praktiskt taget minderårig, little-miss-sunshine med att hon uppenbarligen är hörselskadad... men jag!
Jag bara dras med i allt jämt och ständigt och verkar inte ha någon som helst kontroll
Det enda positiva med det hela var att vi efteråt, på väg till tåget, kunde få ur oss eländet.. skrikskrattande, ragglande och dubbelvikta.
Ingen av oss visste riktigt vad vi skrattade åt.. men det finns säkert många psykologiska förklaringar som t.ex. överarbetning och stress..
Nu måste jag vara tokseriös varje sekund.. särskilt om den här incidenten når vår chefs öron.
(Rättelse: Jag är ALLTID seriös.. det bara kanske inte alltid verkar så.. om man inte känner mig..)
Det blev ju inte bättre av att little-miss-sunshine sen, helt oironiskt, tackade mig för att jag tagit över kursen.
Tydligen hade jag börjat dela med mig av all min visdom utan att ta hänsyn till kursledaren och dom andra hade börjat lyssna på mig i stället.
Det var inte meningen och jag märkte det inte själv.
Men fatta!
Dominant OCH oförskämd på samma gång.
Hemska människa!
översovning
Försovning!!!
Satt kvar på jobbet till typ 21 igår och fick massor gjort.
Kunde inte motstå inspirationen och energin jag plötsligt fick när alla andra gick hem och det blev tomt och tyst.
Fick ordning på en hel del.
Har inte så mycket att komma med.. vill bara inte bryta min morgonbloggsritual..
Idag är det kurs i Täby med little-miss-sunshine och che.
(och spanska inkvisitionen m.fl.)
Det innebär att vi måste göra hela dagens jobb på förmiddagen.
Men det kan det ju vara värt när man får åka på äventyr med dom två.
Apropå äventyr.. nu kom jag på att det måste vara premiär snart för "Imorgon när kriget kom" !!!!
Underbart!
Har längtat efter den.
Och nu kom jag också på att jag fick brev från den där mammo-f-ing-grafin igår och att det stod att allt var bra!
Det var en lättnad.
Jag var ganska inställd på att det skulle vara något som jag skulle få kolla upp.. eftersom jag fått göra det tidigare..
Nu kan jag sluta nojja om det i 18 månader.. sen är det dags igen...
Algo màs?
Sonen ska utgöra den indiska delegationen på Globala Gymnasiets kommande FN-kongress.. intressant och lite komiskt.
Han måste prata engelska.
Självklart måste han slipa på accenten.
Birdy nam-nam!
Ska se om jag kan låna ihop en hundring till lunch idag..
Det var ruskigt gott igår, vad det nu var..
Satt kvar på jobbet till typ 21 igår och fick massor gjort.
Kunde inte motstå inspirationen och energin jag plötsligt fick när alla andra gick hem och det blev tomt och tyst.
Fick ordning på en hel del.
Har inte så mycket att komma med.. vill bara inte bryta min morgonbloggsritual..
Idag är det kurs i Täby med little-miss-sunshine och che.
(och spanska inkvisitionen m.fl.)
Det innebär att vi måste göra hela dagens jobb på förmiddagen.
Men det kan det ju vara värt när man får åka på äventyr med dom två.
Apropå äventyr.. nu kom jag på att det måste vara premiär snart för "Imorgon när kriget kom" !!!!
Underbart!
Har längtat efter den.
Och nu kom jag också på att jag fick brev från den där mammo-f-ing-grafin igår och att det stod att allt var bra!
Det var en lättnad.
Jag var ganska inställd på att det skulle vara något som jag skulle få kolla upp.. eftersom jag fått göra det tidigare..
Nu kan jag sluta nojja om det i 18 månader.. sen är det dags igen...
Algo màs?
Sonen ska utgöra den indiska delegationen på Globala Gymnasiets kommande FN-kongress.. intressant och lite komiskt.
Han måste prata engelska.
Självklart måste han slipa på accenten.
Birdy nam-nam!
Ska se om jag kan låna ihop en hundring till lunch idag..
Det var ruskigt gott igår, vad det nu var..
alla dessa dagar som var livet
Det är något kaotiskt på jobbet och jag hinner kanske med ca 30 % av det jag har att göra....
...men..
Jag tycker ändå att det är väldigt, väldigt roligt för tillfället att jobba!
Jag trivs verkligen med att jobba med little-miss-sunshine.. frågan är väl vad hon tycker..
Och jag tror att che kommer tillbaks till oss på Kungsholmen snart och då blir det ännu bättre.
Fortfarande har jag inte hittat något sätt att kombinera mitt jobb med ett liv utanför kontoret.. jag orkar inte mycket mer än att jobba, åka hem, äta och sova.. särskilt inte nu när det börjar bli så mörkt..
Men jag ska hitta ett sätt!
Fortsätter att käka raw till lunch.
Igår var första gången som jag inte tyckte det var så gott.
Det var gulbetsbiff med något lime- och ingefärstjosan och jordnötter..
Det var spännande.. men jag gillade inte smaken.
Det är förvånande hur mycket smak... hur många olika och ffa starka smaker man kan få fram med så enkla medel..
Man kan ju inte gilla allt.
Tror jag har råd idag också.. men imorgon.. dagen före lön.. blir det nog en påse nutrilett eller en burk makrill från nödproviantförrådet.
Längtar till att få tillräckligt med inspiration för att laga mat själv.
Funderar på att prenumerera på en eko-låda.
Tills dess fortsätter jag med att inhämta en daglig dos inspiration från Bulleboden.. som för övrigt har extremt goda mackor också..
Deras smörgåsar, t.ex. med ost och skinka, väger dubbelt så mycket som en vanlig macka från pressbyrån eller liknande..
Man blir dubbelt så mätt och brödet är ljuvligt gott!
Idag kommer che på visit.
Vi ska snacka kvalitet och rutiner med huvudkontorsmänniska.
Sen ska jag ha lönesystemslektion med che..
.. och sen ska jag på hembesök kl 13 och träffa en ny dam...
Bra dag!
Imorgon är det kurs igen på eftermiddagen.. i gudsförgätna Täby..
Och sen!
Sen är det fredag igen.. och snart är det jul!
Och sen är det sommar och sen är det jul och sen är det pension.. eller nåt sånt..
och sen får vi väl se om det blir något nästa liv och om det blir det så hoppas jag att min själ lyckas synkronisera sig lite bättre med ev. soulmates..
Take care and beware...!
...men..
Jag tycker ändå att det är väldigt, väldigt roligt för tillfället att jobba!
Jag trivs verkligen med att jobba med little-miss-sunshine.. frågan är väl vad hon tycker..
Och jag tror att che kommer tillbaks till oss på Kungsholmen snart och då blir det ännu bättre.
Fortfarande har jag inte hittat något sätt att kombinera mitt jobb med ett liv utanför kontoret.. jag orkar inte mycket mer än att jobba, åka hem, äta och sova.. särskilt inte nu när det börjar bli så mörkt..
Men jag ska hitta ett sätt!
Fortsätter att käka raw till lunch.
Igår var första gången som jag inte tyckte det var så gott.
Det var gulbetsbiff med något lime- och ingefärstjosan och jordnötter..
Det var spännande.. men jag gillade inte smaken.
Det är förvånande hur mycket smak... hur många olika och ffa starka smaker man kan få fram med så enkla medel..
Man kan ju inte gilla allt.
Tror jag har råd idag också.. men imorgon.. dagen före lön.. blir det nog en påse nutrilett eller en burk makrill från nödproviantförrådet.
Längtar till att få tillräckligt med inspiration för att laga mat själv.
Funderar på att prenumerera på en eko-låda.
Tills dess fortsätter jag med att inhämta en daglig dos inspiration från Bulleboden.. som för övrigt har extremt goda mackor också..
Deras smörgåsar, t.ex. med ost och skinka, väger dubbelt så mycket som en vanlig macka från pressbyrån eller liknande..
Man blir dubbelt så mätt och brödet är ljuvligt gott!
Idag kommer che på visit.
Vi ska snacka kvalitet och rutiner med huvudkontorsmänniska.
Sen ska jag ha lönesystemslektion med che..
.. och sen ska jag på hembesök kl 13 och träffa en ny dam...
Bra dag!
Imorgon är det kurs igen på eftermiddagen.. i gudsförgätna Täby..
Och sen!
Sen är det fredag igen.. och snart är det jul!
Och sen är det sommar och sen är det jul och sen är det pension.. eller nåt sånt..
och sen får vi väl se om det blir något nästa liv och om det blir det så hoppas jag att min själ lyckas synkronisera sig lite bättre med ev. soulmates..
Take care and beware...!
blame the rest
Den ena chilenaren emigrerar till moderlandet.
Den andra försvinner ut i ett sverigedemokratiskt Västerort.
Tackålov att den tredje lille chilenaren håller ställningarna på Bergsgatan!
Än fyller han inte dom andras skor.. men om han får växa till sig en smula så finns det hopp!
Jo.. jag kollade valstatistiken.
På min gata och lite till är vi 1935 stolta medborgare....
.. varav på pricken 1000 kvinnor och 935 män.. av dessa är 287 inte svenska medborgare..
...VARAV 59 st förtjusande små sverigedemokrater..
6 av dom besinnade sig och röstade på något annat i landstingsvalet och 3 av dom på något annat i kommunalvalet..
Runt hörnet.. i Grimsta.. blåser dock dom intoleranta vindarna lite starkare..
I Grimsta ligger det 89 stycken till och trycker.
Jag känner mig trygg och godkänd i all min svenskhet.. men ungarna mina har bruna ögon och är per definition 2:a generationens utsugande invandrare båda två.
Vilket väl per definition gör mig till någon typ av rasförrädare.
Mina fördomar om den typiske sverigedemokraten väger tungt åt det outbildade white-trash-hållet (förutom möjligen den smarta partieliten som egentligen lika gärna kunde ha blivit frikyrkopastorer.. maktnisch som maktnisch..).
Vi snackar ingen bokhylla, skinnsoffa och vitrinskåp. Obligatoriskt massproducerat glasbord.
Husdjur: något hungrigt åt kamphundshållet förvånande ofta i ett ganska bestämt koppel samt blond flickvän.
Hobby: gymmet och vovven.
Personlighetstyp: fotbollshuligan med kontrollbehov
Världsåskådning: VI och dom...
Vill ha: hårdare tag och typ dödsstraff.. åtminstone för vissa.. typ allt patrask som kommer hit och ägnar sig åt gruppvåldtäkt och sånt som vi ädla svenskar inte visste vad det var på den gamla goda storhetstiden.. då när dom hårda killarna inte kunde tänka längre än till tidelag..
Min fördomar är nog inte unika.
Vet egentligen inte om dom har med sanningen att göra.
Skulle vara intressant med en socioekonomisk granskning.
Jag är nyfiken. Jag vill veta.
Human nature- alltid lika fascinerande och deprimerande..
Den andra försvinner ut i ett sverigedemokratiskt Västerort.
Tackålov att den tredje lille chilenaren håller ställningarna på Bergsgatan!
Än fyller han inte dom andras skor.. men om han får växa till sig en smula så finns det hopp!
Jo.. jag kollade valstatistiken.
På min gata och lite till är vi 1935 stolta medborgare....
.. varav på pricken 1000 kvinnor och 935 män.. av dessa är 287 inte svenska medborgare..
...VARAV 59 st förtjusande små sverigedemokrater..
6 av dom besinnade sig och röstade på något annat i landstingsvalet och 3 av dom på något annat i kommunalvalet..
Runt hörnet.. i Grimsta.. blåser dock dom intoleranta vindarna lite starkare..
I Grimsta ligger det 89 stycken till och trycker.
Jag känner mig trygg och godkänd i all min svenskhet.. men ungarna mina har bruna ögon och är per definition 2:a generationens utsugande invandrare båda två.
Vilket väl per definition gör mig till någon typ av rasförrädare.
Mina fördomar om den typiske sverigedemokraten väger tungt åt det outbildade white-trash-hållet (förutom möjligen den smarta partieliten som egentligen lika gärna kunde ha blivit frikyrkopastorer.. maktnisch som maktnisch..).
Vi snackar ingen bokhylla, skinnsoffa och vitrinskåp. Obligatoriskt massproducerat glasbord.
Husdjur: något hungrigt åt kamphundshållet förvånande ofta i ett ganska bestämt koppel samt blond flickvän.
Hobby: gymmet och vovven.
Personlighetstyp: fotbollshuligan med kontrollbehov
Världsåskådning: VI och dom...
Vill ha: hårdare tag och typ dödsstraff.. åtminstone för vissa.. typ allt patrask som kommer hit och ägnar sig åt gruppvåldtäkt och sånt som vi ädla svenskar inte visste vad det var på den gamla goda storhetstiden.. då när dom hårda killarna inte kunde tänka längre än till tidelag..
Min fördomar är nog inte unika.
Vet egentligen inte om dom har med sanningen att göra.
Skulle vara intressant med en socioekonomisk granskning.
Jag är nyfiken. Jag vill veta.
Human nature- alltid lika fascinerande och deprimerande..
En Stor Dag
Igår när jag och ungarna var och röstade så insåg jag plötsligt att jag faktiskt bidragit med två fullfjädrade medborgare till den här världen!
Himla coolt faktiskt!
Det var En Stor Dag.
Tydligen har jag indoktrinerat dom väl också eftersom vi alla är rörande överens vänstervridna.
(vi fördelade dock våra röster ganska varierat på vänsterkanten.. tror jag.. för vem vet egentligen? med rösthemlighet och allt..)
Sanningen är den att vi har inte behövt diskutera det hela särskilt mycket.
Ingen har behövt övertygas om någonting.
Den enda lilla haken var väl att sonen på allvar övervägde att rösta blankt.. vilket jag tror att jag lyckades prata honom ur..
Jag har alltid tyckt att det är både spännande och intressant när mina fina barn på egen hand och för egen hjärna kommer fram till vad dom tycker och tänker.. oavsett om det gäller kläder, religion, musik eller politik..
Jag tror jag skulle kunna acceptera det mesta om det bara var genomtänkt.
En genomtänkt och övertygad liten centerpartist i familjen skulle jag absolut respektera, det skulle vara kul och uppiggande med lite debatt..
Intolerans och ren dumhet (läs: Sverigedemokraterna) skulle jag däremot aldrig kunna acceptera.
Framförallt dumheten skulle jag ha svårt med.. och den snävt egocentriska världsbilden.
(och när det kommer till kritan.. den rena skära ondskan och antihumanismen..)
Då skulle jag nog känna mig bra misslyckad som förälder.
Vilken tur att jag slipper det!
Nåväl.
För att balansera den där hyperpräktiga politiska korrektheten så gick jag och dottern och såg "Toy Story 3" på bio.
En ren hyllning till konsumtionssamhället där prylar besjälas och får samma värde som liv.
Och när prylarna stod ansikte mot ansikte med utplåning i sopstationens förgörande eld.. då grät jag en tår eller två..
För sån är jag!
En känslig själ. Och ett skilsmässobarn.
För övrigt tyckte jag sådär om filmen. Blev en anings besviken. Hade förväntat mig mer.
Men ändå kul att gå på bio!
Gårdagens uteblivna macho-catfight: När Lars Ohly vägrade gå in i sminket samtidigt som Jimmie Åkesson.
Snacka om manlig markering!
Gårdagens bästa: Kristian Luuk! Han och Filip & Fredrik är mina favoriter bland svenska män. Helt klart.
Gårdagens inte så väl dolda desperation: Fredrik Reinfeldts svammel om att samarbeta med Miljöpartiet.
In-te-resting!
Gårdagens missuppfattning: "Jiiiiiiimmie Åååååååkesson cha-la-la-la-la.... jiiiimie åkesssooooon chaaaa-la-la-la-lala.... ( sverigedemokratiska män som firade att deras lag äntligen kvalat in i allsvenskan... typ..)
Gårdagens kvinnliga modetrend: Moderatkvinnornas "man-tager-vad-man-haver"-tendens att uppenbarligen sy upp något käckt av sofföverdraget.. se bl.a. Beatrice Ask.
Gårdagens manliga modetrend: Ondulering! och rent allmänt yviga luggar!
Se nedan! En hårfager Schlingmann (passande namn!)
Himla coolt faktiskt!
Det var En Stor Dag.
Tydligen har jag indoktrinerat dom väl också eftersom vi alla är rörande överens vänstervridna.
(vi fördelade dock våra röster ganska varierat på vänsterkanten.. tror jag.. för vem vet egentligen? med rösthemlighet och allt..)
Sanningen är den att vi har inte behövt diskutera det hela särskilt mycket.
Ingen har behövt övertygas om någonting.
Den enda lilla haken var väl att sonen på allvar övervägde att rösta blankt.. vilket jag tror att jag lyckades prata honom ur..
Jag har alltid tyckt att det är både spännande och intressant när mina fina barn på egen hand och för egen hjärna kommer fram till vad dom tycker och tänker.. oavsett om det gäller kläder, religion, musik eller politik..
Jag tror jag skulle kunna acceptera det mesta om det bara var genomtänkt.
En genomtänkt och övertygad liten centerpartist i familjen skulle jag absolut respektera, det skulle vara kul och uppiggande med lite debatt..
Intolerans och ren dumhet (läs: Sverigedemokraterna) skulle jag däremot aldrig kunna acceptera.
Framförallt dumheten skulle jag ha svårt med.. och den snävt egocentriska världsbilden.
(och när det kommer till kritan.. den rena skära ondskan och antihumanismen..)
Då skulle jag nog känna mig bra misslyckad som förälder.
Vilken tur att jag slipper det!
Nåväl.
För att balansera den där hyperpräktiga politiska korrektheten så gick jag och dottern och såg "Toy Story 3" på bio.
En ren hyllning till konsumtionssamhället där prylar besjälas och får samma värde som liv.
Och när prylarna stod ansikte mot ansikte med utplåning i sopstationens förgörande eld.. då grät jag en tår eller två..
För sån är jag!
En känslig själ. Och ett skilsmässobarn.
För övrigt tyckte jag sådär om filmen. Blev en anings besviken. Hade förväntat mig mer.
Men ändå kul att gå på bio!
Gårdagens uteblivna macho-catfight: När Lars Ohly vägrade gå in i sminket samtidigt som Jimmie Åkesson.
Snacka om manlig markering!
Gårdagens bästa: Kristian Luuk! Han och Filip & Fredrik är mina favoriter bland svenska män. Helt klart.
Gårdagens inte så väl dolda desperation: Fredrik Reinfeldts svammel om att samarbeta med Miljöpartiet.
In-te-resting!
Gårdagens missuppfattning: "Jiiiiiiimmie Åååååååkesson cha-la-la-la-la.... jiiiimie åkesssooooon chaaaa-la-la-la-lala.... ( sverigedemokratiska män som firade att deras lag äntligen kvalat in i allsvenskan... typ..)
Gårdagens kvinnliga modetrend: Moderatkvinnornas "man-tager-vad-man-haver"-tendens att uppenbarligen sy upp något käckt av sofföverdraget.. se bl.a. Beatrice Ask.
Gårdagens manliga modetrend: Ondulering! och rent allmänt yviga luggar!
Se nedan! En hårfager Schlingmann (passande namn!)
smartrart
Härligt att sova ut.
Nu ska jag bara se till att få något gjort den här helgen och inte bara ligga där som en trasa så som det blev förra helgen... men då var jag förstås fortfarande påverkad av tidsomställningen..
Jag har fortfarande inte packat upp!
Eller.. vissa saker har ju rotats fram.. men annars ligger väskan där på golvet med en massa osorterat krafs på botten..
Så det är det jag ska få gjort. Packa upp. Tvätta. Mangla. Rösta! (inte glömma!)
Läste det där klamydiabrevet (som alltså inte handlar om klamydia) som det har pratats så mycket om.
Där beskriver hon hur mamman i början av sjukdomen var så trött.
Hon bara jobbade, åkte hem och åt och sov.
När jag läser sånt blir jag hypokondrisk som den extremt egocentrerade person jag är.
Och så blev mamman sliten och ful.
Ännu mer hypokondrisk!
Ännu har inte min näsa börjat växa dock.
När jag kliver ur min självfixerade bubbla och läser vad klamydiabrevet egentligen handlar om så blir jag förstås väldigt arg och ledsen.
Men mig behöver ingen övertyga. Dom har mig redan på sin sida.
Det är fruktansvärt, fruktansvärt fel det som händer i det här landet.
Min röst kommer att bli någon variant av röd/grön.
Och då röstar jag inte på personer eller specifika sakfrågor utan på ideologi.
Varför är folk som har nog med pengar så rädda för att bli av med några kronor till???
Varför tycker dom inte att det känns BRA att dra ett lite större strå till stacken när dom nu kan?
Jag fattar inte.
När man pratar om saken så är ju dom flesta överens om att det är roligare att ge än att få.
Det verkar bara vara snack när det kommer till kritan.
Snicksnack.
Har ätit extremt goda luncher den här veckan från bulleboden.
Jag fortsätter med det så länge jag har råd och så länge det känns kul och spännande.
Ingen annan på jobbet fattar någonting.
- 100 spänn för lite sallad!!!
Dom fattar inte att man inte bara betalar för att bli mätt för stunden.. utan för att MÅ BRA..
Men jag försöker inte övertyga någon annan.
Jag vill bara hitta min egen väg till balans, energi och välbefinnande.
Den här helgen har vi göteborgs-besök.
DotternsNYApojkvän är på visit.
Har dock inte sett skymten av honom ännu.
Vet inte mycket heller.
Bara att han är djurvän och vegetarian. Och blivande sjuksyrra. Kanske.
Men det låter snällt och bra. Och smart. Och rart. Smartrart.
En mänsklig människa som tycker och tänker.
Veckans jobbord: uddlöst
(förra veckans jobbord: gruppgrepp, förra månadens jobbord: förankra)
Nu ska jag bara se till att få något gjort den här helgen och inte bara ligga där som en trasa så som det blev förra helgen... men då var jag förstås fortfarande påverkad av tidsomställningen..
Jag har fortfarande inte packat upp!
Eller.. vissa saker har ju rotats fram.. men annars ligger väskan där på golvet med en massa osorterat krafs på botten..
Så det är det jag ska få gjort. Packa upp. Tvätta. Mangla. Rösta! (inte glömma!)
Läste det där klamydiabrevet (som alltså inte handlar om klamydia) som det har pratats så mycket om.
Där beskriver hon hur mamman i början av sjukdomen var så trött.
Hon bara jobbade, åkte hem och åt och sov.
När jag läser sånt blir jag hypokondrisk som den extremt egocentrerade person jag är.
Och så blev mamman sliten och ful.
Ännu mer hypokondrisk!
Ännu har inte min näsa börjat växa dock.
När jag kliver ur min självfixerade bubbla och läser vad klamydiabrevet egentligen handlar om så blir jag förstås väldigt arg och ledsen.
Men mig behöver ingen övertyga. Dom har mig redan på sin sida.
Det är fruktansvärt, fruktansvärt fel det som händer i det här landet.
Min röst kommer att bli någon variant av röd/grön.
Och då röstar jag inte på personer eller specifika sakfrågor utan på ideologi.
Varför är folk som har nog med pengar så rädda för att bli av med några kronor till???
Varför tycker dom inte att det känns BRA att dra ett lite större strå till stacken när dom nu kan?
Jag fattar inte.
När man pratar om saken så är ju dom flesta överens om att det är roligare att ge än att få.
Det verkar bara vara snack när det kommer till kritan.
Snicksnack.
Har ätit extremt goda luncher den här veckan från bulleboden.
Jag fortsätter med det så länge jag har råd och så länge det känns kul och spännande.
Ingen annan på jobbet fattar någonting.
- 100 spänn för lite sallad!!!
Dom fattar inte att man inte bara betalar för att bli mätt för stunden.. utan för att MÅ BRA..
Men jag försöker inte övertyga någon annan.
Jag vill bara hitta min egen väg till balans, energi och välbefinnande.
Den här helgen har vi göteborgs-besök.
DotternsNYApojkvän är på visit.
Har dock inte sett skymten av honom ännu.
Vet inte mycket heller.
Bara att han är djurvän och vegetarian. Och blivande sjuksyrra. Kanske.
Men det låter snällt och bra. Och smart. Och rart. Smartrart.
En mänsklig människa som tycker och tänker.
Veckans jobbord: uddlöst
(förra veckans jobbord: gruppgrepp, förra månadens jobbord: förankra)
röda rävar m.m.
Jaha.
Idag verkar det vara en sån där svårtatthållauppeögonen-dag.
Kanske inte så konstigt då man betänker att jag tillbringat en stor del av den alltför korta natten ätandes sonens vidbrända kladdkaka som stod och väntade på diskbänken igår då jag och dottern kom hem.
Mitt andra jag.. det där som lever om natten då mitt första jag sover..kom på att om man vänder kakeländet upp och ner.. så kan man gnaga av ca 2 cm OBRÄND kaka på undersidan!!!!
Fantastisk upptäckt!
Genialt tänkt!!!
Så mitt andra jag har haft kak-fest inatt och tyvärr delar båda mina jag kropp med varandra och nu får jag leva med konsekvenserna idag..
.. vilka verkar vara extreeem trötthet, magknip och en rent allmänt olustig känsla.
Förutom det så hänger molnen över mig på ett ganska hotfullt sätt idag.
Moln formade som arga biståndshandläggare.
Jag har 4 punkter på min to do-lista som jag måste få gjorda ASAP!!!
Annars får jag typ spö.
Grupp-spö! Av alla biståndshandläggare!
Man kan ju drömma mardrömmar om mindre.
Och jag har bara förmiddagen på mig för sen ska jag, little-miss-sunshine, che och spanska inkvisitionen åka på kurs i Täby.
Vi fyra tillsammans!
Vilken spännande kombo!
.. kanske t.o.m. vi fyra tillsammans i en liten bil!
Ännu mer spännande!
Igår hade jag ont i huvudet nästan hela dagen.
Tack och lov lättade det under eftermiddagen.. tack och lov eftersom jag var tvungen att tvångsgå på muséum efter jobbet.
Jag och dottern irrade runt lite innan vi hittade Fotografiska nere på den omysigaste platsen i Stockholm.. Stadsgårdskajen. Tack och lov visade sig själva museet vara himla snyggt och fräscht.
Gillade toaletterna särskilt.
Snyggt handfat!
Kollade såklart in Leibovitz och det var som väntat bra.. har dock sett det mesta förut och det var lite påfrestande eftersom man fick trängas en del.. men ändå.. helt ok.
Blir det Leibovitz-uställning igen så kommer jag att gå dit också eftersom det är obligatorisk närvaro för mig.
Så är det sagt.
Hursomhelst.. behållningen av hela besöket var den för mig okände konstnären och fotografen Sandy Skoglund.
Amerikansk människa som gör installationer där hela skapandeprocessen utgör konstverket med fotografiet som slutpunkt.
Sanslösa grejer.
Sanslösa idéer.
Först trodde man att hon hade micklat till det i något tråkigt datorprogram.. men.. MEN (vilket var själva grejen) det var ju det hon inte hade!
När hela motivet är inklistrat i ostbågar så är det precis vad hon gjort.
Eller popcorn.
Eller russin.
Köttfärs.
Jelliebeans, gula katter, små gula kycklingar eller ägg.
Väldigt roligt och spännande tyckte jag och dottern.
Och så snygga färger!!!
Som den här. Rrrrröda rrrrrrävar! (snygga färger som sagt!)
och den här! Med russin!
Idag verkar det vara en sån där svårtatthållauppeögonen-dag.
Kanske inte så konstigt då man betänker att jag tillbringat en stor del av den alltför korta natten ätandes sonens vidbrända kladdkaka som stod och väntade på diskbänken igår då jag och dottern kom hem.
Mitt andra jag.. det där som lever om natten då mitt första jag sover..kom på att om man vänder kakeländet upp och ner.. så kan man gnaga av ca 2 cm OBRÄND kaka på undersidan!!!!
Fantastisk upptäckt!
Genialt tänkt!!!
Så mitt andra jag har haft kak-fest inatt och tyvärr delar båda mina jag kropp med varandra och nu får jag leva med konsekvenserna idag..
.. vilka verkar vara extreeem trötthet, magknip och en rent allmänt olustig känsla.
Förutom det så hänger molnen över mig på ett ganska hotfullt sätt idag.
Moln formade som arga biståndshandläggare.
Jag har 4 punkter på min to do-lista som jag måste få gjorda ASAP!!!
Annars får jag typ spö.
Grupp-spö! Av alla biståndshandläggare!
Man kan ju drömma mardrömmar om mindre.
Och jag har bara förmiddagen på mig för sen ska jag, little-miss-sunshine, che och spanska inkvisitionen åka på kurs i Täby.
Vi fyra tillsammans!
Vilken spännande kombo!
.. kanske t.o.m. vi fyra tillsammans i en liten bil!
Ännu mer spännande!
Igår hade jag ont i huvudet nästan hela dagen.
Tack och lov lättade det under eftermiddagen.. tack och lov eftersom jag var tvungen att tvångsgå på muséum efter jobbet.
Jag och dottern irrade runt lite innan vi hittade Fotografiska nere på den omysigaste platsen i Stockholm.. Stadsgårdskajen. Tack och lov visade sig själva museet vara himla snyggt och fräscht.
Gillade toaletterna särskilt.
Snyggt handfat!
Kollade såklart in Leibovitz och det var som väntat bra.. har dock sett det mesta förut och det var lite påfrestande eftersom man fick trängas en del.. men ändå.. helt ok.
Blir det Leibovitz-uställning igen så kommer jag att gå dit också eftersom det är obligatorisk närvaro för mig.
Så är det sagt.
Hursomhelst.. behållningen av hela besöket var den för mig okände konstnären och fotografen Sandy Skoglund.
Amerikansk människa som gör installationer där hela skapandeprocessen utgör konstverket med fotografiet som slutpunkt.
Sanslösa grejer.
Sanslösa idéer.
Först trodde man att hon hade micklat till det i något tråkigt datorprogram.. men.. MEN (vilket var själva grejen) det var ju det hon inte hade!
När hela motivet är inklistrat i ostbågar så är det precis vad hon gjort.
Eller popcorn.
Eller russin.
Köttfärs.
Jelliebeans, gula katter, små gula kycklingar eller ägg.
Väldigt roligt och spännande tyckte jag och dottern.
Och så snygga färger!!!
Som den här. Rrrrröda rrrrrrävar! (snygga färger som sagt!)
och den här! Med russin!
Undan hunden annars blir du bunden!
Gårdagen förlöpte väl.
Jag är själv förvånad.
Dagen började visserligen med en rejäl wakeup-örfil i form av tre sjuka.. men jag imponerade på mig själv och vi löste det på ett helt ok sätt.
Che försvann ut i västra förorterna och vi hanterade separationsångesten genom att förära honom en stol vid bordet där vi klistrade upp den porträttlika labradorbilden.. nu kan vi låtsas att han fortfarande är kvar..
Sen kom långafarbrorn huxflux in och jobbade några timmar och det sammanföll med att che också dök upp och plötsligt kunde man tro att man åkt tillbaks ett halvår i tiden.. som om inget hade hänt och alla pappor och hundar levde och att frassekatten ängsligt hårdbevakade lägenheten här hemma.
Och sen avslutade jag och little-miss-sunshine dagen med att på ett avancerat teambuildingsaktigt vis pyssla ihop en festlig blomma av två glitterpiprensare till en liten tant som fyller år idag tisdag.
Men sen var inte dagen slut.
Sen kom sonen och dottern och vi gick till banken och sonen cashade ut sina försäkringspengar och betalade av sina skulder och sen bjöd han flott på middag på Texas Burger.
Så nu är jag inte pank och idag kan jag äta dyr rawfood-lunch.
Och det känns bättre idag än igår för jag känner att jag fått lite mer kläm på det här med planeringen på jobbet.. dom arbetsuppgifter som che skött hela sommaren och som jag släppt helt.
Visserligen kommer jag inte att hinna med något annat.. men det ser jag inte riktigt som mitt problem. Det får väl någon chef bekymra sig över tänker jag.
Idag ska jag och dottern vara kulturella.
Måste gå på Fotografiska och spana in Leibovitz-utställningen. Vi är piskade därtill.
(nu fick jag upp både intressanta och obehagliga bilder av långafarbrorn och hans mm på min inre biograf.. )
Hela den här frasse- och che-grejen har på något sätt blandats ihop i mitt känslomässiga inre.
Skilsmässobarnet i mig har rationaliserat det hela till något pälsaktigt och gullighetssorgligt.
Det har blivit som en övergiven hundvalp.
Som den där übersorgliga lilla boken om hundvalpen Ludde som jag älskade när jag var liten.
Som alla bara jagade bort.
"Undan hunden annars blir du bunden!"
(ännu fler bilder på min inre biograf... Du har besudlat mitt inre, Långa Farbrorn!)
Tills några snälla barn hittade Ludde och så fick han bo där och så åt alla glass och tårta och Ludde var så glad, så glad för nu hade han ett hem!
Typ så. Samma känsla.
Men jag är en anpassningsmästare.
Jag vänjer mig alltid.. både vid gott och ont..
Och jag gråter mest när det är lyckligt.
Jag är själv förvånad.
Dagen började visserligen med en rejäl wakeup-örfil i form av tre sjuka.. men jag imponerade på mig själv och vi löste det på ett helt ok sätt.
Che försvann ut i västra förorterna och vi hanterade separationsångesten genom att förära honom en stol vid bordet där vi klistrade upp den porträttlika labradorbilden.. nu kan vi låtsas att han fortfarande är kvar..
Sen kom långafarbrorn huxflux in och jobbade några timmar och det sammanföll med att che också dök upp och plötsligt kunde man tro att man åkt tillbaks ett halvår i tiden.. som om inget hade hänt och alla pappor och hundar levde och att frassekatten ängsligt hårdbevakade lägenheten här hemma.
Och sen avslutade jag och little-miss-sunshine dagen med att på ett avancerat teambuildingsaktigt vis pyssla ihop en festlig blomma av två glitterpiprensare till en liten tant som fyller år idag tisdag.
Men sen var inte dagen slut.
Sen kom sonen och dottern och vi gick till banken och sonen cashade ut sina försäkringspengar och betalade av sina skulder och sen bjöd han flott på middag på Texas Burger.
Så nu är jag inte pank och idag kan jag äta dyr rawfood-lunch.
Och det känns bättre idag än igår för jag känner att jag fått lite mer kläm på det här med planeringen på jobbet.. dom arbetsuppgifter som che skött hela sommaren och som jag släppt helt.
Visserligen kommer jag inte att hinna med något annat.. men det ser jag inte riktigt som mitt problem. Det får väl någon chef bekymra sig över tänker jag.
Idag ska jag och dottern vara kulturella.
Måste gå på Fotografiska och spana in Leibovitz-utställningen. Vi är piskade därtill.
(nu fick jag upp både intressanta och obehagliga bilder av långafarbrorn och hans mm på min inre biograf.. )
Hela den här frasse- och che-grejen har på något sätt blandats ihop i mitt känslomässiga inre.
Skilsmässobarnet i mig har rationaliserat det hela till något pälsaktigt och gullighetssorgligt.
Det har blivit som en övergiven hundvalp.
Som den där übersorgliga lilla boken om hundvalpen Ludde som jag älskade när jag var liten.
Som alla bara jagade bort.
"Undan hunden annars blir du bunden!"
(ännu fler bilder på min inre biograf... Du har besudlat mitt inre, Långa Farbrorn!)
Tills några snälla barn hittade Ludde och så fick han bo där och så åt alla glass och tårta och Ludde var så glad, så glad för nu hade han ett hem!
Typ så. Samma känsla.
Men jag är en anpassningsmästare.
Jag vänjer mig alltid.. både vid gott och ont..
Och jag gråter mest när det är lyckligt.
saknar
Typiskt, typiskt mig..
Har knappt sovit någonting.
Den här dagen kommer inte att bli kul.
Den här veckan kommer inte att bli kul.
Har faktiskt nästan lite ont i magen.
Fattar inte hur saker och ting ska fungera nu när che inte ska vara med oss.
Och pank är jag också.
Och nu dessutom trött.
Och dessutom måste jag hinna till Fotografiska innan fredag och se Leibovitz-utställningen.
Annars förlåter jag inte mig själv.
Och jag vill gärna hälsa på Frassekatten också. Som numera bor hos dotternsföredettapojkvän.
Jag orkar inte tänka på det och vad det innebär.
Jag vill se det som tillfälligt.. men innerst inne förstår jag att han inte kommer att komma hem mer..
Han fungerar inte hemma hos oss.. mår uppenbarligen inte bra här eftersom han måste revirmarkera all around.. vilket han inte gör där han är nu... vilket är BRA!!!
Aldrig mer Frassekatten...
Det gör ont när jag tänker tanken fullt ut.
Det är bara för sorgligt. Orkar inte tänka så noga på det.
Han lever i alla fall. Han finns.
Och självklart är jag glad över att vi har hittat en lösning som han uppenbarligen mår bra av.
Men JAG har abstinens.
För att inte tala om dottern. Och t.o.m. sonen.
Sorg.
Anyhoo.
Det kommer att bli en jobbig vecka.
Tråkig också känns det som.
Framförallt en TRÖTT vecka.
Och fattig.
Kära Universum!
Ge mig lite INSPIRATION!!!
NU!!
tack
Har knappt sovit någonting.
Den här dagen kommer inte att bli kul.
Den här veckan kommer inte att bli kul.
Har faktiskt nästan lite ont i magen.
Fattar inte hur saker och ting ska fungera nu när che inte ska vara med oss.
Och pank är jag också.
Och nu dessutom trött.
Och dessutom måste jag hinna till Fotografiska innan fredag och se Leibovitz-utställningen.
Annars förlåter jag inte mig själv.
Och jag vill gärna hälsa på Frassekatten också. Som numera bor hos dotternsföredettapojkvän.
Jag orkar inte tänka på det och vad det innebär.
Jag vill se det som tillfälligt.. men innerst inne förstår jag att han inte kommer att komma hem mer..
Han fungerar inte hemma hos oss.. mår uppenbarligen inte bra här eftersom han måste revirmarkera all around.. vilket han inte gör där han är nu... vilket är BRA!!!
Aldrig mer Frassekatten...
Det gör ont när jag tänker tanken fullt ut.
Det är bara för sorgligt. Orkar inte tänka så noga på det.
Han lever i alla fall. Han finns.
Och självklart är jag glad över att vi har hittat en lösning som han uppenbarligen mår bra av.
Men JAG har abstinens.
För att inte tala om dottern. Och t.o.m. sonen.
Sorg.
Anyhoo.
Det kommer att bli en jobbig vecka.
Tråkig också känns det som.
Framförallt en TRÖTT vecka.
Och fattig.
Kära Universum!
Ge mig lite INSPIRATION!!!
NU!!
tack
discovery!
Rätt egendomligt faktiskt.
Precis runt hörnet från mitt jobb så ligger ett café/bageri/lunchställe som heter "Bulleboden" (Parmmätargatan 7) och där serverar dom tisdag-fredag ett rawfood-alternativ till lunch.
Dyrt som attan är det.
Man får en låda mat och en smoothie (grön) eller färskpressad juice för 95 kr.
Man kan tycka att det vore lätt som en plätt att riva lite morötter själv och dessutom billigare.
Man kan tycka att man skulle kunna köpa en sallad någon annanstans för halva priset. Nästan.
Men grejen är den att dom verkligen kör rawfood-konceptet.
Dom hackar inte bara ihop lite råkost helt random.
Dom lägger ner själ och hjärta för att få till dom rätta och nya och spännande smakkombinationerna.
För att få variation och näring.
Jag köpte lunch där förra veckan tisdag-fredag och ruinerade mig själv så nu blir det vatten och bröd tills lönen kommer... men poängen är att jag mådde verkligen bra av den maten.
Jag var inte hungrig.
Magen blev nöjd.
Det var gott.
Jag fick energi.
Jag tycker också det är kul att få inspiration och väldigt spännande att se vad dom ska hitta på.
I längden kan jag ju inte köpa lunch där varje dag.. men det är ju bättre att lägga pengarna på något jag mår bra av än att springa ner till ica och hetsätarhandla en massa ohälsosamheter.
Jag tror också att det som gör att jag hela tiden faller av rawfood-vagnen är att jag tycker det är trist och jobbigt att dels tänka ut vad jag ska äta, att variera mig och att faktiskt stå där och hacka när jag är hungrig.
Vill man inte äta raw food så har Bulleboden även "vanlig" mat, men allt är ekologiskt och organiskt och genomtänkt.
Världens godaste surdegsbröd och supergoda sallader och även lite varmrätter med både skaldjur och kött.
Dom är inga fanatiker men dom har kommit på vad som är gott och vad man mår bra av.
Och kön ringlar sig ut på gatan.. man ska inte gå dit kl 12 om man har bråttom...
Precis runt hörnet från mitt jobb så ligger ett café/bageri/lunchställe som heter "Bulleboden" (Parmmätargatan 7) och där serverar dom tisdag-fredag ett rawfood-alternativ till lunch.
Dyrt som attan är det.
Man får en låda mat och en smoothie (grön) eller färskpressad juice för 95 kr.
Man kan tycka att det vore lätt som en plätt att riva lite morötter själv och dessutom billigare.
Man kan tycka att man skulle kunna köpa en sallad någon annanstans för halva priset. Nästan.
Men grejen är den att dom verkligen kör rawfood-konceptet.
Dom hackar inte bara ihop lite råkost helt random.
Dom lägger ner själ och hjärta för att få till dom rätta och nya och spännande smakkombinationerna.
För att få variation och näring.
Jag köpte lunch där förra veckan tisdag-fredag och ruinerade mig själv så nu blir det vatten och bröd tills lönen kommer... men poängen är att jag mådde verkligen bra av den maten.
Jag var inte hungrig.
Magen blev nöjd.
Det var gott.
Jag fick energi.
Jag tycker också det är kul att få inspiration och väldigt spännande att se vad dom ska hitta på.
I längden kan jag ju inte köpa lunch där varje dag.. men det är ju bättre att lägga pengarna på något jag mår bra av än att springa ner till ica och hetsätarhandla en massa ohälsosamheter.
Jag tror också att det som gör att jag hela tiden faller av rawfood-vagnen är att jag tycker det är trist och jobbigt att dels tänka ut vad jag ska äta, att variera mig och att faktiskt stå där och hacka när jag är hungrig.
Vill man inte äta raw food så har Bulleboden även "vanlig" mat, men allt är ekologiskt och organiskt och genomtänkt.
Världens godaste surdegsbröd och supergoda sallader och även lite varmrätter med både skaldjur och kött.
Dom är inga fanatiker men dom har kommit på vad som är gott och vad man mår bra av.
Och kön ringlar sig ut på gatan.. man ska inte gå dit kl 12 om man har bråttom...
om att rösta
Jag vill inte rösta.
Jag verkar inte tycka någonting.
Jag har erbjudit dottern min röst.
Hon ska tala om för mig vad jag ska rösta på.
Jag resonerar som så... att om mitt undermedvetna tycker att hon väljer något bra så kommer jag snällt att göra som hon säger...
MEN om jag faktiskt längst innerst inne tycker någonting och det inte stämmer överens med vad dottern bestämmer... så kommer jag att protestera och därmed komma på vad jag egentligen tycker!!
Bra va!!!
Rent ideologiskt så vet jag ju att mitt hjärta klappar till vänster.
Jag vet också att så länge jag inte drabbas av arbetslöshet eller sjukdom eller annan personlig katastrof så gynnas jag rent individuellt av den fördömda alliansens politik.
Jag HAR noterat att jag får mer pengar över.
Jobbmässigt gynnas jag också av deras ego-politik.
Jobbmässigt är jag ju beroende av att samhället gynnar privata vårdalternativ.
Men självklart... jag kan säga redan nu att jag kommer ALDRIG att rösta på något alliansparti.
Så mycket vet jag.
Om det bara handlade om att rösta höger eller vänster så skulle det inte vara svårt.
Men hur saggigt känns det inte.. när man betraktar den där trötta samlingen av noppriga politikertanter på vänstersidan.
Hur icke-fräscht känns det inte!!!!?
(kan inte säga ofräscht eftersom det inte har med hygien att göra)
Och hela den här grejen med valrörelse!
Det är ungefär lika trovärdigt som när man blir haffad på stan av en tele2-försäljare.
Man kan helt enkelt inte tro på vad dom säger.
Man kan inte ta det på allvar.
Man orkar inte ens lyssna.
För man vet att dom bara säljer och säljer och säljer.
Det kostar pengar och det tar tid och det är inte värt någonting.
Och det är så sorgligt att se hur egoistiskt alla resonerar och agerar.
Man röstar hellre på några fler kronor i den egna plånboken än på ett samhälle som tar hand om sina medborgare när det verkligen behövs.
Det är sorgligt.
(jag verkar ju förresten tycka massor!!!)
Jag verkar inte tycka någonting.
Jag har erbjudit dottern min röst.
Hon ska tala om för mig vad jag ska rösta på.
Jag resonerar som så... att om mitt undermedvetna tycker att hon väljer något bra så kommer jag snällt att göra som hon säger...
MEN om jag faktiskt längst innerst inne tycker någonting och det inte stämmer överens med vad dottern bestämmer... så kommer jag att protestera och därmed komma på vad jag egentligen tycker!!
Bra va!!!
Rent ideologiskt så vet jag ju att mitt hjärta klappar till vänster.
Jag vet också att så länge jag inte drabbas av arbetslöshet eller sjukdom eller annan personlig katastrof så gynnas jag rent individuellt av den fördömda alliansens politik.
Jag HAR noterat att jag får mer pengar över.
Jobbmässigt gynnas jag också av deras ego-politik.
Jobbmässigt är jag ju beroende av att samhället gynnar privata vårdalternativ.
Men självklart... jag kan säga redan nu att jag kommer ALDRIG att rösta på något alliansparti.
Så mycket vet jag.
Om det bara handlade om att rösta höger eller vänster så skulle det inte vara svårt.
Men hur saggigt känns det inte.. när man betraktar den där trötta samlingen av noppriga politikertanter på vänstersidan.
Hur icke-fräscht känns det inte!!!!?
(kan inte säga ofräscht eftersom det inte har med hygien att göra)
Och hela den här grejen med valrörelse!
Det är ungefär lika trovärdigt som när man blir haffad på stan av en tele2-försäljare.
Man kan helt enkelt inte tro på vad dom säger.
Man kan inte ta det på allvar.
Man orkar inte ens lyssna.
För man vet att dom bara säljer och säljer och säljer.
Det kostar pengar och det tar tid och det är inte värt någonting.
Och det är så sorgligt att se hur egoistiskt alla resonerar och agerar.
Man röstar hellre på några fler kronor i den egna plånboken än på ett samhälle som tar hand om sina medborgare när det verkligen behövs.
Det är sorgligt.
(jag verkar ju förresten tycka massor!!!)
guldlock!
Var tvungen att censurera bort din kommentar!
Är lite paranoid för tillfället.
Men jag har ju läst den och det är ju huvudsaken!
Måste också passa på och be om ursäkt för att jag är så associal..
Men du vet hur det är.
Hoppas DU har det bra och att pluggandet går som det ska!
KRAM KRAM
Är lite paranoid för tillfället.
Men jag har ju läst den och det är ju huvudsaken!
Måste också passa på och be om ursäkt för att jag är så associal..
Men du vet hur det är.
Hoppas DU har det bra och att pluggandet går som det ska!
KRAM KRAM
dear me!
Jag lider av allvarlig London-abstinens!
Det bara kom! Helt utan anledning eller förvarning.
Lite krispig höstkänsla i luften och tydligen tycker min kropp och mitt undermedvetna att det då är på tiden att åka till London.
Jag var ändå rätt mättad efter vår resa i våras.
Har nu kommit på den fantastiska idén att bjuda ebs på en födelsedagsresa dit i november.
Hon fyllde år för en vecka sen och jag har inte lyckats gratta henne än och det måste ju kompenseras.
Så nu räknas det febrilt på billiga flygbiljetter, flygplatsbussar och vandrarhem.
Hon är ju kräsen den där ebs och kan inte bo hur skabbigt som helst.
Problemet är bara att både hon och jag har svårt att komma loss från jobb och sånt.
Men det måste gå!!!
Och blir det inte med henne så åker jag med någon annan.
Jag måste dit!
Det bara kom! Helt utan anledning eller förvarning.
Lite krispig höstkänsla i luften och tydligen tycker min kropp och mitt undermedvetna att det då är på tiden att åka till London.
Jag var ändå rätt mättad efter vår resa i våras.
Har nu kommit på den fantastiska idén att bjuda ebs på en födelsedagsresa dit i november.
Hon fyllde år för en vecka sen och jag har inte lyckats gratta henne än och det måste ju kompenseras.
Så nu räknas det febrilt på billiga flygbiljetter, flygplatsbussar och vandrarhem.
Hon är ju kräsen den där ebs och kan inte bo hur skabbigt som helst.
Problemet är bara att både hon och jag har svårt att komma loss från jobb och sånt.
Men det måste gå!!!
Och blir det inte med henne så åker jag med någon annan.
Jag måste dit!
gruppgrepp
Jag har allvarliga publiceringsproblem på den här bloggen.
Men jag ger inte upp för det.
Det är svårt att publicera när man inte har någon tid att skriva och ingen dator hemma.
Nu sitter jag på jobbet och ska snart pallra mig hem.
Jag är heeeelt slut.
Det har varit en jobbig vecka och jag har varit påverkad av den där jetlaggen.
Sonen har fyllt 18, jag har pysslat mitt ass off för att hinna klart till hans födelsedag, jag har hälsat på mamma på Värmdö (det är INTE bra med henne.. usch, usch.. bara att inse.. jag har en gammal mamma (åtminstone tillkroppen) som har en krossad arm och som inte tål smärtstillande och som vägrar att äta normalt och som nu är lika mager som en koncentrationslägersfånge och som dessutom lider av svår sorg eftersom båda hennes hundbebisar dött typ samtidigt.... jag har blivit en sån där anhörig nu som måste bekymra sig om ifall mamma tar mediciner,kan sköta sin hygien och äter tillräckligt..) och vi har haft en galet stressig vecka här på jobbet med många frustrerande irritationsmoment varav xxxxxxxxxxxxxx är ett av de värsta vilket ju är ett ganska stort problem....
Och idag var sista dagen med che.. från och med nästa vecka ska jag och little-miss-sunshine klara oss själva vilket vi inte kommer att göra eftersom vi knappt har klarat oss den här veckan och då har ändå che varit här..
suck
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx och då ska xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.
Både jag och little-miss-sunshine är xxxxxxxx nu.. vi kommer att xxxxxxxx och xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx går för..
Vilket xxxxxxx i värsta fall gör genom att bli ännu xxxxxxxxxxxxx.. men i så fall tänker xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx om riskerna med att ha en xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.
hårda bud
Men nu är det helg och jag ska sova.
Halleluja!
Sjukt skönt.
Dagens ord: gruppgrepp
(vi diskuterade hur vi skulle få grepp om personalgrupperna eftersom det uppstått oordning i leden)
Nu har jag precis bestämt mig för att INTE ta med datorn hem!
så mig blir det inget livstecken ifrån förrän tidigast på måndag
(om inte sonens dator skulle dyka upp förstås)
edit: hård censurering i ren självbevarelsedrift har gjort det här inläggt delvis oläsligt...
Men jag ger inte upp för det.
Det är svårt att publicera när man inte har någon tid att skriva och ingen dator hemma.
Nu sitter jag på jobbet och ska snart pallra mig hem.
Jag är heeeelt slut.
Det har varit en jobbig vecka och jag har varit påverkad av den där jetlaggen.
Sonen har fyllt 18, jag har pysslat mitt ass off för att hinna klart till hans födelsedag, jag har hälsat på mamma på Värmdö (det är INTE bra med henne.. usch, usch.. bara att inse.. jag har en gammal mamma (åtminstone tillkroppen) som har en krossad arm och som inte tål smärtstillande och som vägrar att äta normalt och som nu är lika mager som en koncentrationslägersfånge och som dessutom lider av svår sorg eftersom båda hennes hundbebisar dött typ samtidigt.... jag har blivit en sån där anhörig nu som måste bekymra sig om ifall mamma tar mediciner,kan sköta sin hygien och äter tillräckligt..) och vi har haft en galet stressig vecka här på jobbet med många frustrerande irritationsmoment varav xxxxxxxxxxxxxx är ett av de värsta vilket ju är ett ganska stort problem....
Och idag var sista dagen med che.. från och med nästa vecka ska jag och little-miss-sunshine klara oss själva vilket vi inte kommer att göra eftersom vi knappt har klarat oss den här veckan och då har ändå che varit här..
suck
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx och då ska xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.
Både jag och little-miss-sunshine är xxxxxxxx nu.. vi kommer att xxxxxxxx och xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx går för..
Vilket xxxxxxx i värsta fall gör genom att bli ännu xxxxxxxxxxxxx.. men i så fall tänker xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx om riskerna med att ha en xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.
hårda bud
Men nu är det helg och jag ska sova.
Halleluja!
Sjukt skönt.
Dagens ord: gruppgrepp
(vi diskuterade hur vi skulle få grepp om personalgrupperna eftersom det uppstått oordning i leden)
Nu har jag precis bestämt mig för att INTE ta med datorn hem!
så mig blir det inget livstecken ifrån förrän tidigast på måndag
(om inte sonens dator skulle dyka upp förstås)
edit: hård censurering i ren självbevarelsedrift har gjort det här inläggt delvis oläsligt...
problem
Jag har allvarliga bildpubliceringsproblem på den här bloggen.
Nu ger jag upp.
Jag vet att bilden på den sammetsögde Che blev lite väl stor.. men bättre det än inget som det var förut.
Men nu kan man i alla fall scrolla neråt och se bilderna i föregående inlägg!
Whats happening to me?????????
Varför kan jag inte publicera bilder på ett normalt sätt?????
Äh.. nu fortsätter jag med scrapbookandet.
Måste ju pyssla ihop sonens 18-årspresent!
Edit sju svåra år senare: Det blev en liten bild. PROBLEEEEEEM!!!!!!
Nu.. fortsätta klippa och klistra.. att det ska vara så fördömt svårt att klistra fast en silverglitterpiprensare på ett papper! Det hade man inte trott. Där ser man.
Håhåjaja.
Nu ger jag upp.
Jag vet att bilden på den sammetsögde Che blev lite väl stor.. men bättre det än inget som det var förut.
Men nu kan man i alla fall scrolla neråt och se bilderna i föregående inlägg!
Whats happening to me?????????
Varför kan jag inte publicera bilder på ett normalt sätt?????
Äh.. nu fortsätter jag med scrapbookandet.
Måste ju pyssla ihop sonens 18-årspresent!
Edit sju svåra år senare: Det blev en liten bild. PROBLEEEEEEM!!!!!!
Nu.. fortsätta klippa och klistra.. att det ska vara så fördömt svårt att klistra fast en silverglitterpiprensare på ett papper! Det hade man inte trott. Där ser man.
Håhåjaja.
inte ett öga var torrt
Här är min fina (och framför allt smarta och roliga) kusin P när han gifter sig med sin vackra (och framför allt smarta och roliga) J.
Uppe på ett berg, med utsikt över hav och berg.
Illblå himmel och vita molntussar.
Och solen i ögonen.
Inte ens jag var cynisk.
(och spana in näsorna! Likadana! Bra tecken!)
Uppe på ett berg, med utsikt över hav och berg.
Illblå himmel och vita molntussar.
Och solen i ögonen.
Inte ens jag var cynisk.
(och spana in näsorna! Likadana! Bra tecken!)
the lab-look
Förra veckan när jag var off-continental så släpade sig little-miss-sunshine till jobbet, trots grav förkylning, endast för vår göllegölligaste lilla che's skull.
Den här veckan är little-miss-sunshine hemma p.g.a. svår förkylning och jag känner att min enda motivation till att infinna mig på min arbetsplats är ... just det!... den sammetsögde Che!
Vad gör man inte för honom!!?
Kanske kan man förstå oss om man tittar på den närmast porträttlika bilden här nedan.
(som för övrigt är en av de valpar vi mötte i Canada)
OCH NU SKA DOM TA HONOM IFRÅN OSS!!!!!
"tillfälligt" säger dom..
jo, tjena!
hej då arbetsmoral!
Den här veckan är little-miss-sunshine hemma p.g.a. svår förkylning och jag känner att min enda motivation till att infinna mig på min arbetsplats är ... just det!... den sammetsögde Che!
Vad gör man inte för honom!!?
Kanske kan man förstå oss om man tittar på den närmast porträttlika bilden här nedan.
(som för övrigt är en av de valpar vi mötte i Canada)
OCH NU SKA DOM TA HONOM IFRÅN OSS!!!!!
"tillfälligt" säger dom..
jo, tjena!
hej då arbetsmoral!
trött, tröttare, tröttast
Igår var en plågsam dag.
Ända från klockan 8 på morgonen så kändes det som om någon slitit upp mig kl 03.00 mittinatten och absurt nog kommenderat mig att JOBBA!
Och hela dagen kändes det som att klockan fortfarande var 03.00 på natten.
Hur lyckat är det.
Absurt var ordet.
Somnade lyckligen relativt tidigt.. vaknade mittinatten illamående och kallsvettig (!).. somnade om och sov tills nu..
Vi får väl se.
Magen var inte bra igår.
Eländes elände.
Kan vi inte bara skärpa oss nu???
Kroppen, jag och magen!!!?
Jag har viktiga saker att göra!
Hur ska det gå till i det här tillståndet??
Ända från klockan 8 på morgonen så kändes det som om någon slitit upp mig kl 03.00 mittinatten och absurt nog kommenderat mig att JOBBA!
Och hela dagen kändes det som att klockan fortfarande var 03.00 på natten.
Hur lyckat är det.
Absurt var ordet.
Somnade lyckligen relativt tidigt.. vaknade mittinatten illamående och kallsvettig (!).. somnade om och sov tills nu..
Vi får väl se.
Magen var inte bra igår.
Eländes elände.
Kan vi inte bara skärpa oss nu???
Kroppen, jag och magen!!!?
Jag har viktiga saker att göra!
Hur ska det gå till i det här tillståndet??
jet-laggad så till den milda grad
Min inre klocka vet varken ut eller in.
Natten mellan lördag och söndag sov jag inte en blund.
Har lyckats sova någorlunda inatt.
Fasar för jobbet.. men det är nog ända sättet att komma i ordning igen.
Jag är trött. Ända in i märgen.
Men det är som om jag har förlorat förmågan att somna.
Och det är väldigt konstigt.
Jag som alltid kan somna, var och när som helst.
Vare sig jag är trött eller inte.
Jobbet.
Kände hur blodtrycket omedelbart steg när jag klev in på kontoret i fredags.
Ohälsosam arbetsplats det där.
Mitt mål är att bli lite mer asperger.
Jag ska bli lite mer oflexibel och mer fyrkantig.
Och lära mig stå ut med att folk stör sig på det.
Den här veckan.
Oj,oj.
Sonen fyller 18 och jag är pank.
Ser fram emot att stabilisera min ekonomi nu när jag snart inte är försörjningsansvarig längre.
Tycker det är lite sorgligt att jag vid min oerhörda ålder har en sån risig ekonomi så jag inte har en buffert att ta av.. men förstår det ändå när jag tänker efter..
Har man hankat sig fram i min lågstatusbransch och dessutom varit ensamstående tonårsmorsa (f.d. småbarnsmorsa) dom senaste 20 åren så är det bara logiskt.
Har pratat med pappan om att han ska anordna fest.
Har själv tänkt ut present.
En upplevelsepresent som jag kan betala senare. Ska bara fixa presentkort.
Och så själva firningen på morgonen.
Håller också på och grejar med presenten till mamman.
Dottern har grävt fram den fiffiga skrivaren till systemkameran som hon fick när hon tog studenten.
Nu skriver vi ut fotografier för fulla muggar och det blir väldigt snyggt måste jag säga.
Och så är det en massa annan skit.
Som tandläkaren och mammo-f-ing-grafi (man är tydligen i den åldern nu.. snart blir det starrop. också..).
Oerhört o-roliga saker.
Men en kul sak.
Doris-katten som varit ensam hemma när vi var borta håller nu på och spinner stämbanden (eller vad dom nu spinner med) av sig.. av belåtenhet för att vi här hemma igen.
Hon spinner både på in- och utandning. Ibland blir det nästan en dubbel-spinning.
Hon ligger som en lycklig liten trasa var man än befinner sig.
Man kan inte resa sig upp utan att först skaka av sig en katt.. lite fint..
Och Frasse-katten har det alldeles utmärkt med dotternsförredettapojkvän och hans pappa.
Helt kontinent!
Inget revir att bevaka.
Kanske var helt enkelt lösningen att skilja katterna åt???
Dom har ju egentligen aldrig direkt älskat varandra. Så där värst.
Och så fortsätter det.
Som sand i timglaset.. the days of our lives.. (oerhört mörk röst)
But this too shall pass.
Natten mellan lördag och söndag sov jag inte en blund.
Har lyckats sova någorlunda inatt.
Fasar för jobbet.. men det är nog ända sättet att komma i ordning igen.
Jag är trött. Ända in i märgen.
Men det är som om jag har förlorat förmågan att somna.
Och det är väldigt konstigt.
Jag som alltid kan somna, var och när som helst.
Vare sig jag är trött eller inte.
Jobbet.
Kände hur blodtrycket omedelbart steg när jag klev in på kontoret i fredags.
Ohälsosam arbetsplats det där.
Mitt mål är att bli lite mer asperger.
Jag ska bli lite mer oflexibel och mer fyrkantig.
Och lära mig stå ut med att folk stör sig på det.
Den här veckan.
Oj,oj.
Sonen fyller 18 och jag är pank.
Ser fram emot att stabilisera min ekonomi nu när jag snart inte är försörjningsansvarig längre.
Tycker det är lite sorgligt att jag vid min oerhörda ålder har en sån risig ekonomi så jag inte har en buffert att ta av.. men förstår det ändå när jag tänker efter..
Har man hankat sig fram i min lågstatusbransch och dessutom varit ensamstående tonårsmorsa (f.d. småbarnsmorsa) dom senaste 20 åren så är det bara logiskt.
Har pratat med pappan om att han ska anordna fest.
Har själv tänkt ut present.
En upplevelsepresent som jag kan betala senare. Ska bara fixa presentkort.
Och så själva firningen på morgonen.
Håller också på och grejar med presenten till mamman.
Dottern har grävt fram den fiffiga skrivaren till systemkameran som hon fick när hon tog studenten.
Nu skriver vi ut fotografier för fulla muggar och det blir väldigt snyggt måste jag säga.
Och så är det en massa annan skit.
Som tandläkaren och mammo-f-ing-grafi (man är tydligen i den åldern nu.. snart blir det starrop. också..).
Oerhört o-roliga saker.
Men en kul sak.
Doris-katten som varit ensam hemma när vi var borta håller nu på och spinner stämbanden (eller vad dom nu spinner med) av sig.. av belåtenhet för att vi här hemma igen.
Hon spinner både på in- och utandning. Ibland blir det nästan en dubbel-spinning.
Hon ligger som en lycklig liten trasa var man än befinner sig.
Man kan inte resa sig upp utan att först skaka av sig en katt.. lite fint..
Och Frasse-katten har det alldeles utmärkt med dotternsförredettapojkvän och hans pappa.
Helt kontinent!
Inget revir att bevaka.
Kanske var helt enkelt lösningen att skilja katterna åt???
Dom har ju egentligen aldrig direkt älskat varandra. Så där värst.
Och så fortsätter det.
Som sand i timglaset.. the days of our lives.. (oerhört mörk röst)
But this too shall pass.
Canadaresan i ett nötskal
- säkerhetskontroller
- gravy.. brun sås (så ofestligt!)
- the friendlyness
- säkerhetskontroller (inte Canadas fel.. men USA ska ju alltid ha ett finger med i allt!)
- bröllopet... vackert och tårdrypande..
- alla omhändertagna hundar
- chokladbruna labradorvalpar i drivor
- blommor (ta alla pelargoner i sverige och släng in dom i en liten stad = Victoria)
- naturen.. Rocky Mountains.. mäktigt!
- havet
- bilåkandet (finns ingen kollektivtrafik)
- den fantastiska pinglan P! Auntie P!
- mageländet
- det vackra vädret.. förutom sista dagen i Vancouver då det spöregnade hela dagen..
- dom söta kusinerna och deras respektive
- the Museum of British Columbia... helt fantastiskt!
- säkerhetskontroller igen
Har jag glömt något???
Dottern? Sonen?
hemma
Nu har vi återvänt till moderlandet och idag är det jobb som vanligt igen..
Inte en blund lyckades vi sova på planet!
Efter att ha lidit av grav narkolepsi hela resan så var vi plötsligt klarvakna.
Tittade på film.. Shrek 3 (eller är det 4?), en fånig romantisk komedi med Jennifer Lopez, Titanic, en annan fånig romantisk komedi med hon som spelar huvudrollen i Mama Mia..
Tjuvläste i den tokkristna amerikanska farbrorns bok på raden framför... "why christians have to change.. or die!".
Intressant. Funderade på om han skulle kunna bli galen och kapa planet. Det gjorde han aldrig.
Apropå det så tittade jag och dottern på en amerikansk religiös (kristen!) tv-show.
Där jämställde dom Obama med Hitler och Stalin.
Sen försäkrade dom att "God loves you... and so do we....!".
Jag kan inte rå för det.. men jag är lite av en religionsknarkare.
Allra helst kristna fanatiker. Den amerikanska sorten. Svenska frikyrkor går också bra.
Nu har jag sovit större delen av natten och även gårdagens eftermiddag.
Magen är sådär.
Igår var den helt urflippad.
Gjorde en pensionär och köpte proviva.
Man förväntar sig kanske turistmage om man åker till Indien.. inte om man åker till Kanada.. och äter gravy..
Nu är statsbesöket över.
Både sorgligt och en lättnad.
När vi väl var där så hade det varit trevligt att stanna längre.
Nu borde stresspressen alltså minska..
.. men inte än!
Nu måste vi fixa något scrapbooksliknande till mamma om resan.. och skriva ut fotografier.. och skriva och tacka till alla i Kanada.. och ovanpå det så fyller sonen 18 år nästa vecka!!!!!
Det hade jag förträngt.
Det var väl för mycket att ta in mitt i all stress och tidsbrist innan resan.
Herregud!
H.E.R.R.E.G.U.D.
1.8. Å.R.
Det kan man inte bara fira på Mc Donalds.
Och jag är pank.
Man blir det när man åker utomlands och tappar kontrollen över sitt visakort.
Det är jättesvårt att tänka om i andra valutor och fatta vad som är dyrt och vad som är billigt... och hur mycket pengar man har kvar..
Vilt chansande slänger man fram sitt visakort och hoppas på tur..
Och vi har ju krånglat med både kanadensiska och amerikanska dollar.
Måste ringa pappan och lämpa över hela 18-årsgrejen på honom.
Inte en blund lyckades vi sova på planet!
Efter att ha lidit av grav narkolepsi hela resan så var vi plötsligt klarvakna.
Tittade på film.. Shrek 3 (eller är det 4?), en fånig romantisk komedi med Jennifer Lopez, Titanic, en annan fånig romantisk komedi med hon som spelar huvudrollen i Mama Mia..
Tjuvläste i den tokkristna amerikanska farbrorns bok på raden framför... "why christians have to change.. or die!".
Intressant. Funderade på om han skulle kunna bli galen och kapa planet. Det gjorde han aldrig.
Apropå det så tittade jag och dottern på en amerikansk religiös (kristen!) tv-show.
Där jämställde dom Obama med Hitler och Stalin.
Sen försäkrade dom att "God loves you... and so do we....!".
Jag kan inte rå för det.. men jag är lite av en religionsknarkare.
Allra helst kristna fanatiker. Den amerikanska sorten. Svenska frikyrkor går också bra.
Nu har jag sovit större delen av natten och även gårdagens eftermiddag.
Magen är sådär.
Igår var den helt urflippad.
Gjorde en pensionär och köpte proviva.
Man förväntar sig kanske turistmage om man åker till Indien.. inte om man åker till Kanada.. och äter gravy..
Nu är statsbesöket över.
Både sorgligt och en lättnad.
När vi väl var där så hade det varit trevligt att stanna längre.
Nu borde stresspressen alltså minska..
.. men inte än!
Nu måste vi fixa något scrapbooksliknande till mamma om resan.. och skriva ut fotografier.. och skriva och tacka till alla i Kanada.. och ovanpå det så fyller sonen 18 år nästa vecka!!!!!
Det hade jag förträngt.
Det var väl för mycket att ta in mitt i all stress och tidsbrist innan resan.
Herregud!
H.E.R.R.E.G.U.D.
1.8. Å.R.
Det kan man inte bara fira på Mc Donalds.
Och jag är pank.
Man blir det när man åker utomlands och tappar kontrollen över sitt visakort.
Det är jättesvårt att tänka om i andra valutor och fatta vad som är dyrt och vad som är billigt... och hur mycket pengar man har kvar..
Vilt chansande slänger man fram sitt visakort och hoppas på tur..
Och vi har ju krånglat med både kanadensiska och amerikanska dollar.
Måste ringa pappan och lämpa över hela 18-årsgrejen på honom.
