Things to remember
- Christmas world på Harrods. Måste upplevas, svårt att beskriva. Vi nästan bröt ihop. Sen svepte vi igenom Pet Kingdom, Luxury room och Egyptian Room, men nöjde oss med att avnjuta två praliner i the food halls. Det kändes väldigt exklusivt. Jag tycker nog att Harrods vinner över Fortnum & Mason rätt ordentligt.
- Daylesford Organic på Pimlico Road. Underbart litet område. Som i filmen Notting Hill. Där fanns Daylesford Butcher,Daylesford Garden, en marknad och så själva huvudaffären Daylesford Organic där man kunde prova viner och äta och jag har tyvärr inte ord att beskriva det med, men det var helt fantastiskt, kolla här!
- Soppa och varm smörgås på EAT. Mums! Fast det var lite soup-nazi över det hela. Rent generellt så är det lite svårt att förstå kösystemen i London. Man känner sig lätt lite dum. Dom flesta expediter och anställda är väldigt snälla och förstående, men så finns det dom som liksom blir lite stränga istället...
- Borders! Tänk! 4 våningar böcker och ett Starbucks-café där man kan sitta och läsa hur mycket man vill i alla böcker och tidningar! Skulle det någonsin kunna vara så i Sverige??? Va? Well I don't think so.
- Whole Foods Market i Kensington. Pretty cool place för en rawfood-wannabee som jag. Jag klämde min första vetegräs-shot i deras juice-bar. Tänk ett hektar komprimerad gräsmatta i typ en fluorkopp. Att jag inte kaskadkräktes rätt ut är lite av ett mirakel. Så inihelvetesatans äckligt. Men nyttigt!
- Gillade också Planet Organic. En mindre variant av ovan nämnda. Och dessutom låg den precis runt hörnet från vårt hostel.
- Det var kul att traska runt på Brick Lane för där har jag aldrig varit förut. Många marknadshallar och ett lite annorlunda gatuliv. En hel del bra graffiti. Det blev ingen bagel på Brick Lane Beigel Bake som jag hade tänkt, för kön var så sabla lång och så var det återigen lite soup-nazi över det hela och jag blev lite feg helt enkelt och visste inte vad jag skulle välja.... det blev indiskt istället... vi blev indragna på ett baltiställe korkade turister som vi är, och det var väl ok. Dotterns tikka maasala var mycket god, min och sonens baltirätter var ... sådär.. Naanbrödet var gott!
Åså en massa andra saker som jag inte kommer på just nu.
Mataffärerna förstås. Tesco och Marks & Spencer.
Dom är roliga att gå runt och kolla i. Men i längden blir man lite trött på all färdigmat som faktiskt inte är så god. Dom verkar inte salta så mycket i England. Och allt har en lite sur eftersmak, det verkar dom gilla.
Färdiga scones med sylt och grädde köpte jag på Marks and Spencer. Plastförpackade.
Provade också breadandbutter-pudding (sådär. lite omelettig), dougnuts med cream och strawberrypreserve (lite för sött även för mig), pudding med sirap (blähä), trifle förstås (gott!)...
Fastnade i Bond-premiären på Leicester Square. Hade knatat runt på Charing Cross Rd och kollat i bokaffärer och skulle möta dottern på Picadilly Circus och så råkade det vara stor galapremiär just precis då så dom hade spärrat av större delen av Leicester Square och resten var igenkorkat av folk. Hade jag inte varit så stressad av att hinna till Picadilly innan dottern gav upp (mobiltelefonerna lyckades vi aldrig förstå oss på i London) så hade jag nog fått en skymt av både den ena och den andra filmstjärnan. Men, men. Fick springa nästan ända ner till Trafalgar Square för att komma runt allting.
Cream tea drack jag på Tate.
Först lite Turner och sen lite te och scones.
Det låter ju flott.
Men det var inte så flott. Rätt så klaustrofobisk restaurang utan fönster med tydliga soup-nazi tendenser.
Innan vi gick in på Tate var jag tvungen att utfodra sonen.
Vi hamnade på ett underbart litet anspråkslöst café som verkade skötas av ägare och ägarinna, ett gammalt cockneypar.
Set Breakfast blev det för ca 3 pund.
Bacon, toast, ägg, vita bönor och korv.
Covent Garden var lite av en besvikelse.
Bara en massa fula och dyra saker och kallt var det dessutom.
Men sen hittade vi en marknad bakom.. Jubilee market tror jag det var.. och där hittade dottern en jättesnygg klänning som hon köpte av en söt liten asiatisk dam som spände upp ett dammigt gammalt överkast som provrum.
Och när vi sen passerade covent garden på tillbakavägen till tunnelbanan så var det en helt galen orkester som spelade.
Jag tror det var 3 fioler, 1 basfiol och en tvärflöjt (kan inte sånt där så bra).
Dom var hur skickliga som helst och dansade och hoppade och stampade, jagade publiken och spexade samtidigt som dom spelade.
Går inte riktigt att beskriva.
Usch. Nu längtar jag tillbaks.
=(
hemma igen
Vi har haft det alldeles underbart, fantastiskt, hurmysigtsomhelst och underbart igen i London.
Vi bodde verkligen på ett skabbigt ställe.
Det var det enklaste enkla och det var precis vad vi hade förväntat oss.
Lite spännande var det när det regnade in.
77 trappsteg i superbranta trappor med heltäckningsmattor.
Upp till vårt rum alltså.
Tjo.
Men det var ju bara att vänja sig för att vara i London är ju mycket att gå i trappor.
Upp och ner och fram och tillbaka.
I affärer, i tunnelbanan och ner i källaren på restauranger när man ska på toaletten.
Inte konstigt att övervikt inte verkar vara något större problem.
Och tur är väl det eftersom tunnelbanorna är pyttesmå.
Och alla är så himla artiga.
Ingen gnäller och klagar.
Dom bara knatar på... upp och ner och fram och tillbaka... och så trycker dom ihop sig i dom pyttesmå tunnelbanevagnarna.
Jag älskar verkligen London!
Älskar allt.
Utbudet.
Arkitekturen.
Tunnelbanan.
Bussarna.
Språket.
Alla artiga och hjälpsamma expediter.
Hela alltet.
Man måste ju inte trängas där det är som värst.
Som t.ex. i hörnet mellan Regent Street och Oxford Street.
Jag och dottern fastnade där en gång.
Det var inget särskilt som hände eller så, det var bara så mycket folk så det blev stopp.
Det tog ett tag innan vi lyckades trassla oss ur.
Det är skönt att vara hemma men jag vill helst åka tillbaks imorgon!
