arrrrg och sen

Är bara så arg hela tiden.
Trött och arg.
Höll på att spricka av rosenrasande raseri i förrgår när jag var på hemväg efter träning (!) och det var stopp i trafiken pga olyckshändelse.
Visst fattar jag att det händer olyckor och visst fattar jag att det inte går att trolla och i första hand var jag tvungen att lokalisera sonen för att utesluta ev. inblandning i olyckshändelsen.. innan jag kunde fokusera på raseriet....
MENFÖRIHELVETE hur svårt kan det vara att skicka ut personal som åtminstone INFORMERAR om vad som händer??????
Där vandrade vi i oräkneliga MASSOR från abrahamsbergs tunnelbanestation ut till drottningholmsvägen för att åka ersättningsbussar SOMINTEKOM..
Där stod vi i oräkneliga massor och glodde och frös och var kissnödiga och hungriga och barnen skrek och somliga trängde sig före och andra blev heligt förbannade och dom stackarna som hade barnvagnar blev utknuffade ur leden..
Och på 1,5 timme kom 4 bussar. Varav två var röda och pyttesmå.
Man blir bara så ARG.
När vi var i London och det var lite förseningar och stökigt på en busshållplats så skickade dom dit en människa från Londons lokaltrafik som informerade och försökte hålla lite ordning så det blev någon form av rättvisa när bussarna väl kom... såg till att busschauffören kunde stänga dörrarna och att folk inte hängde utanpå bussen..
HÄR fick dom stackars busschaufförerna ensamma ta smällen från vrålarga resenärer och VRÅLVÄDJA till alla att SLÄPPDÖRRARNANIFÅRINTEPLATSJAGKANINTESTÄNGA i hundra år innan dom kunde köra  iväg.
Så himla dålig stämning.
Jag trodde uppriktigt att jag aldrig skulle komma hem. Såg framför mig hur vi blev stående där i veckor utan att någon brydde sig.
grrrrrrr

Och på jobbet är jag också arg.
Och på mig själv.
Och bara i största allmänhet.
Hinner inget, äter fel, orkar inte träna, allt är bluddrigt.

Jag vet att det kommer att bli bättre.
Är pank nu.. därav dålig mathållning.. men ska lägga upp en matplan i helgen inför kommande lön.
Mår så mycket bättre på alla plan när jag är noga med vad jag stoppar i mig.
Det har jag iallafall konstaterat en gång för alla.

Nu är jag JÄTTESEN!

RSS 2.0