rehab för hela slanten

Nu har jag gått några veckor på rehab.. nästan halvtid faktiskt.
Det första vi har fått lära oss är att det inte finns någon quickfix för utmattningssyndrom och att resultatet av rehab ofta är att man till att börja med upplever sig som sämre.. Det beror på att en sak vi får lära oss är att känna in kroppen och lägga märke till signaler och därmed få koll på var våra gränser går Sen är det ju också himla mycket med allting.. resa fram och tillbaka till Danderyds Sjukhus flera gånger i veckan (tar ca 3h totalt tor), massor av nya intryck, nya människor, INTRESSANTA människor.. hemuppgifter.. nya sätt att tänka och organisera tillvaron på alla nivåer.. Det är mycket helt enkelt. Man blir trött.
 
En gång i veckan har vi grupp-kbt. Då lär vi oss att lägga märke till våra tankar och beteenden. Vi lär oss vad som händer i kroppen vid stress och ångest och vi lär oss olika tekniker och strategier för att hantera vår utmattning och resten av livet. Vi får olika hemuppgifter.. t.ex göra ett aktivitetsschema för varje dag med tid för vila och återhämtning. Och tid för aktiviteter som vi gör bara för att må bra... viktigt! Vi övar på att vara i nuet och känna efter vad vi behöver och på att lära oss av våra misstag när vi tar i för mycket och sänka ribban och försöka hålla oss under den... att alltså göra lite mindre än vad vi tror att vi klarar av.. svårt!
Vi jobbar på att fatta hur risiga vi faktiskt är och acceptera det. Vi är inte där riktigt än. Vi lär oss att sätta gränser och att säga ifrån utifrån våra behov och förmågor. Puh!
Vi har fått lära oss att det är superduperviktigt att se till att hålla blodsockernivån på rätt nivå. Det innebär tre måltider + två mellanmål om dagen. Dieter och sånt får vi inte ens tänka på men vi ska undvika socker så mycket som möjligt.
Så det är mycket Skalman-tänk. Mat- och sovklocka. Man får lägga in påminnelser i mobilen.
 
Sen har vi BK en gång i veckan. BK= basal kroppskunskap.
Då lär vi oss att meditera och att bli medvetna om vad som händer i våra kroppar. Vi mediterar liggande, sittande och gående. Ibland helt tyst och ibland med mmmmm-ljud på varje utandning. Och så reflekterar vi och pratar om vad vi upplever. Massor av reflekterande är det.
När vi  mediterar sittande så gör vi det helt tyst och jag sitter på en meditationspall. Vi sitter i en ring, vända utåt så vi inte ser varandra och så får vi INTE blunda. 15 minuter satt vi sist och nu på onsdag tror jag att vi ska köra 20 minuter. Hela tiden måste vi tänka på var vi har vårt bäcken. Om man tänker sig bäckenet som en skål och att det är fyllt med vatten så ska det inte skvimpa ut något. Ofta har man en tendens att tippa bäckenet framåt och det är inte bra för ryggen.. bidrar ofta till spänningar och värk i ländryggen. Så det där vattenskvimpandet ska man tänka på hela tiden.. när man går och står och ligger. Och sitter.
Jag har lyckats meditera hemma också. Då sitter jag på tre stycken av pappas bonniers lexikon med en kudde ovanpå. Jag sitter gränsle över med knäna i golvet och fötterna ihop bakom.. diamantställning kallas det. Det är faktiskt mycket, mycket skönt. Det känns som att hjärnan får pusta ut i ett svalt och mörkt rum och sen får ta ett svalkande dopp i något väldigt rent vatten. Det känns läkande och helande.
 
Utöver detta har vi också fått föreläsningar om utmattningssyndrom (vad som egentligen händer i kroppen.. dvs hela nervsystemet är ur balans och inget funkar som det ska), sömn och fysisk aktivitet. Imorgon ska vi ha föreläsning om kognitiva förmågor. Dom är ju inte så bra för tillfället.
När det gäller sömn så fick vi veta att enda sättet att få ordning på ett stört sömnmönster är att gå och lägga sig och gå upp vid samma klockslag måndag-söndag. När allt fungerar som det ska igen så kan man vara lite mer flexibel. Det som händer när sömnmönstret är stört (det kan vara insomningsproblem eller att man vaknar hela tiden) är att man inte får tillräckligt med djupsömn och det är mycket skadligt i längden eftersom det är då som kroppens celler reparerar och återhämtar sig. En förutsättning för att bli bra är alltså att sömnen fungerar. Jag jobbar på det. Går upp 07.00 och går och lägger mig 22.00. Någon tupplur varje dag men inte mer än 20 minuter.
Fysisk aktivitet är supertoppenbra för kroppen. När den är frisk. När man lider av utmattningssyndrom kan det däremot vara mycket skadligt. Det som händer när man tränar är att först bryts kroppens celler ner och sen byggs dom upp efteråt då man återhämtar sig. Men när man lider av utmattningssyndrom så fungerar inte återhämtningen som den ska och då blir ju resultatet bara att kroppen bryts ner och dessutom går stress-systemet igång. Dåligt! Så vi ska absolut planera in fysisk aktivitet varje dag men bara pytte,pyttelite. En liten liten promenad. Långsam. Typ strosa.. känna marken under fötterna, lägga märke till träden, känna vinden mot ansiktet. Och sen mycket noga med återhämtning efteråt.
Att tänka på träna och dieter är inte aktuellt på minst ett år fick vi höra idag. Väldigt, väldigt deprimerande med tanke på att dom flesta av oss har gått upp en massa i vikt vilket beror på stress (stresshormoner lagrar fett.. särskilt på magen) och antidepressiva mediciner.
Och jag stör mig i allafall sjukt mycket på att vara tjock. Får inte på mig mina kläder.. himla opraktiskt. Rent fåfängligt bryr jag mig inte så mycket längre.. tänker att det får vara som det är just nu.. men det känns ohälsosamt och inte riktigt JAG.
 
Och nu tog Holland ledningen mot Chile. Buhu!

RSS 2.0