down the mountain

Vi ska åka och jobba idag igen, jag och dottern.
Tycker väl egentligen att hon borde göra något vettigare.. men jag uppskattar hjälpen, sällskapet och stödet som bara den!!!
Den här helgen är ett undantag.
Nästa vecka kommer förhoppningsvis chefen tillbaka och då får vi prata igenom vad jag ska hinna göra på arbetstid och hur det ska gå till.

Eftersom jag håller på med sån här avgiftningsmat nu så äter jag galet gott!
Och som vanligt undrar jag varför jag inte gör det jämt!

Igår åt jag:

frukost:
sojayoghurt och fruktsallad på äpple, kiwi och banan.

lunch:
färsk spenat, ruccola, illorange paprika, knallröda tomater, blekgrön purjolök, perfekt avokado, signalröd paprikakräm, knapriga pumpafrön, olivolja, magiskt örtsalt och en skvätt citron.

middag:
ugnsstekta auberginerullar med halloumi och soltorkade tomater och lite chevre ovanpå + sallad.

Gott, vackert, nyttigt.
Inte alltid så billigt.

Och sen somnade jag gott till Buffy och sov i minst 8 timmar.

Nu ska jag väcka dottern och äta frukost och sen åker vi in till jobbet igen.

Imorgon är en annan vecka.

Och jag ska jobba.
Dottern följer med av ren solidaritet och ska vara min assistent.
Sen har hon sagt att vi ska åka hem och fixa med min mobil och alla 800 foton och datorn.
Vet inte varför hon är så himla snäll och inte har något bättre för sig. Men jag är tacksam.

Igår var jag lite känslomässigt labil på jobbet.
Jag var trött och snurrig och mådde inte så värst bra och då bara blev det så att che blev min terapeut.
Han drog ur mig typ alla mina hemligheter.
Inte för att jag har så många hemligheter.. men sånt där som man inte pratar med utomstående om i vanliga fall.
Det var nog bra på något sätt för sen mådde jag bättre.
Och che har sekretess och jag litar på honom.
Så kan det bli ibland.

Ebs smsade och jag ringde upp henne. Vi har inte hörts på hur länge som helst.
Inte har jag tänkt på att hon inte har mitt jobbmobilnr.
Hon berättade en sån hemsk grej.
En vän till henne och bekant till mig har en dotter som är 8 år.
Hon har varit sjuk sedan i höstas... riktigt sjuk..
Nu har dom ställt diagnos.. cancer i livmoder, bäcken och lårbenshals.
Fruktansvärt.
Hur kan man hjälpa? Det var det ebs ville få tips om utifrån mina erfarenheter när dottern höll på att dö 2002.

Mina tips:

Hjälpa mamman:
erbjud hjälp med städning, tvätt, handla, laga mat, ringa jobbiga byråkratiska samtal till jobbiga byråkratiska instanser såsom f-kassan, låna pengar ifall f-kassans handläggningstid som vanligt inte hänger med verkligheten, fylla i jobbiga byråkratiska blanketter, kontakta försäkringsbolag, skjutsa, hämta, kom med mat till sjukhuset etc.

Till lilla dottern:
fyll en stor kasse med filmer, böcker, pysselgrejer, fina myskläder, roliga strumpor, lösnaglar, spel, godis, mysig filt.. allt vad man kan komma på för det är TRÅKIGT att ligga på sjukhus och inte orka någonting.

Usch.
Usch.

Nu ska jag säga till dottern att vi går om en timme.

Jag sover och sover.
Måste vara utrensningen för magen är knäpp också.
Konstigt att det kan påverka kroppen så mycket varje gång man TAR BORT det dåliga och bara äter så rent och naturligt som möjligt.. det verkar som om det är allt salt, socker och kött som upprätthåller ordningen i vanliga fall..

Nu har jag i alla fall äntligen fått tillbaka min mobiltelefon!
I helgen ska jag klura ut hur man stoppar in sina foton i datorn. Vill dokumentera mera.

Inatt drömde jag att någon mental klöv mitt huvud med en yxa.. men bara typ ner till näsan.
Jag tror att det kan bero på ett Buffy-avsnitt jag såg häromdagen.
Hursomhelst.
Jag dog inte utan det var mest bara obehagligt och liksom lite dragigt.
Hela drömmen handlade om att jag var tvungen att ta mig till sjukhuset eftersom det nog inte var så bra att springa omkring med kluvet huvud... men det gick inte att få tag på en taxi.. och sonen hade andra grejer att göra först, han verkade inte förstå allvaret och tydligen kunde jag inte åka till sjukhuset utan honom..
Och den grejen kan bero på att jag försökt dejta sonen den här veckan (han bor hos pappan för tillfället) men han har inte haft tid.

Nu är det fredag igen och höjden av lycka för imorgon är det sovmorgon.. jag vill nästan gråta av lycka..
Jag kanske, kanske ska jobba i helgen.
Men var inte rädd långafarbrorn! Dottern ska hjälpa mig och jag vill jobba för att nästa vecka inte ska bli så jobbig. Jag måste koppla greppet igen... jag har ju haft semester och varit sjuk och det har blivit högar. Det gör mig stressad och handlingsförlamad.

Men vi får se.
Jag kanske bara vill sova och kolla på Buffy.

Jag har ont i kroppen och är alldeles för trött.
Igår var det kriiiis och jag var ute och sprang hela dagen.
Det var kul att träffa trevliga damer.. men tyvärr var det ingen annan som gjorde mitt jobb under tiden så nu är det ännu mera kriiiis... måste nog jobba i helgen.. om det inte är bättre idag.
Min dator är knäpp. Varför ska alltid mina datorer vara knäppa?
It must be in my fingers.

Nu är det tredje dagen som jag käkar grönsakspanna med paprikakräm.. det gör inget för det är superdupergott.
Min mobiltelefon verkar jag aldrig få tillbaka.
Jag har varit och tjatat på mobilkillarna för fjortonde gången men det händer inget.
Nu skyllde dom på att verkstaden har flyttat.
Och sen sa dom att dom skulle ringa antingen IDAG (i förrgår) eller IMORGON (igår).
Det hände inte.
Orka tjata på dom hela tiden.
Tror jag ska börja åka dit varje dag efter jobbet och bara stå där och störa. Om jag orkar. Gör jag nog inte.

Vill bara åka hem och krypa under täcket och kolla på Buffy.
Och jag har inte ens åkt hemifrån än.

Jobbade hemma igår med löner och får därmed komma senare idag.. skönt!
Tänkte gå en sväng förbi mitt stamställe Vårdcentralen och ta ett blodprov. Doktorn vill det. Han vet att jag är hypokondriker och nu har han fått för sig att han ska ta mig på ALLVAR just därför... kanske för att jag ska bli mindre hypokondrisk men tyvärr har det motsatt effekt.. jag undrar vad det är han döljer!!!??
Tydligen har jag lågt blodvärde och jag har redan fått lämna in allehanda (använd fantasin) prover som blivit godkända. Nu tycker han att vi ska gå ett varv till eller nåt.

Helgen.
Vallfärdade till St Erikshjälpen i Spånga i lördags.
Fyndade fina grejer. Tror jag har blivit loppisberoende.
Åkte hem och skulle bara vila lite men somnade och sov och sov ända tills söndag morgon.
Igår varvade jag Buffy, tvättstuga, Buffy, jobba, TAIPEI TILL FÖRBANNELSE (är definitivt beroende), handla mat, Buffy, laga mat och Buffy.
Buffy är den bästa serien av alla.
Jag älskar Greys Anatomy väldigt mycket.. men den är helt TOM jämförelsevis.
Buffy har allt. Tror jag har blivit buffyberoende.
Har hunnit till början av säsong 3.
Kanske är det tur att jag inte kommer att få fler barn. Risken är stor att jag i så fall skulle döpa barnet till Buffy. Oavsett kön.
Och P.S. Buffy funkar för alla åldrar!
Tack Goldielocks för att du introducerade mig!

Idag börjar jag om med ett hälsosammare liv kostmässigt sett.
Till frukost blir det något med frukt.
Antingen fruktsallad och sojayoghurt.. eller någon smoothie.. det får vi se.
Till lunch blir det grönsaksgryta med paprikakräm.
Till middag får framtiden utvisa.
Tror jag mår lite, lite bättre. Hostan verkar avta.
Vågar inte tänka träning.. men kanske det kan komma igång den här veckan...

Igår var dottern och tittade på en lägenhet... i min fantasi har jag redan flyttat in i hennes rum, shoppat möbler på st erikshjälpen, ordnat med hemkörning och målat om dom..
Dottern undrade oroligt om hon ändå kunde få komma hem och sova. Kanske i vardagsrummet.
Älskade unge!!! Anteckna följande: Det här kommer ALLTID att vara ditt hem! Alltid, alltid, alltid!!!
Även om du kanske måste sova i en liten, liten låda. Under diskbänken. Det ordnar sig jag lovar!

Dolores skötte sig helt ok igår.
Antingen är hon harmlös och vettig eller så bidar hon bara sin tid. Vi får se.

Nu är det fredag igen och det känns både bra och dåligt.
Skönt att få sovmorgon i två dagar.. men samtidigt lite läskigt att allt går så fort.
Fredag-måndag-fredag-måndag!
Allt däremellan bara swischar förbi och knappt ens det.. mer smyger mycket ljudlöst.
Tiden har helt klart blivit väldigt lurig.. vad håller den på med egentligen???

Igår var det lite laddat på kontoret.
LSM blev skitsur (jag menar verkligen ett uppochnervänt U under näsan) för att jag blev sur när hon sa att hon skulle ta semester snart.
Hon vägrade skitsurt att ta till sig att jag inte blev sur på henne utan på situationen.
Jag bara känner att vi är aldrig, aldrig fulltaliga på kontoret, det är alltid någon som är borta och vi blir aldrig ersatta av någon annan vilket innebär att dom stackare som är kvar får en ännu mer orimlig arbetsbörda och räcker inte till.
Så i ca en kvart var LSM martyr och skulle inte ta semester alls... och jag och che var tvungna att stå och lirka..
SOM OM VI HAR TID MED SÅNT!!!
Blir galen på komplicerade kvinnor och mitt jobb är fullt av såna. Jag är en av dom.

Sen var che känslig.
Allt jag sa lyckades han ta på fel sätt. Överreagerade på mitt tonfall, mina gester och mitt ordval.
Han vill också vara ledig men det vågade han inte andas om.

Vi är slitna helt enkelt.. och då blir vi sura på varandra.. fast felet inte ligger hos någon av oss.
Dumt!

Men nu är det fredag och det är nog bra.
Ändå.

Jo.
Idag kommer hon och "lånar" chefens stol.
På obestämd tid.

"är du rädd?" undrade che
"nej... jag FASAR!" sa jag

Vi får väl se.
Vet bara att idag måste vi tänka ut en ny strategi för hur vi ska lägga upp våra dagar.. vill inte stanna utöver min arbetstid en endaste dag till bara för att vi inte hinner.
LSM (som är tillbaka!) kan inte stanna för hon måste hämta barn.
Vilket betyder att jag och che blir kvar.. dag efter dag.
Jag kanske inte har ett litet barn men jag vill gärna ha ett liv.

usch usch usch känner jag

Jag har sovit länge och gott.
Idag måste jag go asperger på jobbet.
Har brännheta grejer som travat upp sig på skrivbordet och MÅSTE åtgärdas IDAG!!!
No matter what.
Läget är intressant.
Lillchefen avvek igår på obestämd tid. Sjukskriven pga stress.
Idag kommer storbossen, den nya, som har gottat sig på spanska solkusten över hela jul och nyår medan vi har kravlat oss fram på blodiga knän.
Hon som tycker att vi gör allt fel..
MÅSTE sätta mig ner idag och skriva upp all övertid innan jag glömmer.
Övertid ingår i lönen.
Men bara 200 h på ett år.. och två timmar före och efter ordinarie arbetstid räknas som enkel övertid.. resten är kvalificerad.. och ska räknas dubbelt..
Och om man räknar på att vi i snitt får ca 30 minuters lunch varje dag.. så ryker bara där ca 115 timmar.

Förövrigt är det bara Buffy som gäller.
Vi kämpar mot demonerna hon och jag.
Ice Station hinner jag bara läsa på tunnelbanan så jag har inte hunnit så långt.
Det har inte riktigt brakat loss än.. men jag lovar att berätta när det smäller!

Så litet är mitt liv.
Har därför inget mer att skriva om.

Idag fick jag lite sovmorgon eftersom jag ska förbi vårdcentralen för lite provtagning.
Ska också försöka få en akuttid och kolla upp min hosta.
Blev ingen träning igår eftersom jag känner mig deprimerad och hypokondrisk.. kom dock ifrån jobbet i anständig tid och gick förbi stadsmissionen. Hittade fint tyg, en paljettask till knappar och trådrullar m.m.
Är trött på att vara sjuk och krasslig och känna mig klen.. vill vara frisk så jag kan jobba och träna och ta tag i mitt liv.
Väl hemma tröstade jag mig med Buffy. Har börjat med säsong 2.

Känner mig allmänt låg.

Får trösta mig med att che har skaffat sig en ny look.. typ american cop med mustasch.
Typ såhär:


Och förresten.. det är min jobbmobil som gäller för tillfället.. 073-838 06 73.

Jomen såhär blev det:

* sydde käckt och kreativt ett förkläde av en kökshandduk och en bård från ett gammalt fint lakan som vi ändå inte använder. Kanske någon gång att jag får tillbaks min mobiltelefon som är inlämnad på reparation och att jag då också lär mig hur man grejar över sina foton från mobilen till datorn så jag kan visa lite fina bilder.. kanske..

* städade lite allmänt.. dammsög och skakade mattor i smyg på balkongen, bäddade snyggt och diskade och plockade..

* kokade tomatsås på ca 27 ekologiska tomater (bäst är när man ska squeeza ihop alla dom skållade tomaterna för hand i en stor balja!) och kollade på Buffy.. samtidigt..

* gjorde sallad med citron, olivolja, parmensan och rostade pinjenötter samt kokade färsk pasta..

* började titta på Gudfadern med dotter och whatever..

*ÅT! himla gott! Kompletterade med stekt halloumi.

*kollade färdigt på Gudfadern.. älskar den filmen, älskar den verkligen.. men den är sorglig och grym..

* insåg att vi inte orkade se någon mer film.. spelade istället ett parti alfapet med dottern.. fick lägga ordet "oflyt" men tvingades inse att "plen" inte är ett ord.. inte ännu i alla fall..

* gick och la mig med Buffy.. precis som det låter!

Nu är det måndag och kanske, kanske, kanske ska jag och dottern träna idag.
Om inte annat så ska vi i alla fall ta oss förbi stadsmissionen på Hantverkargatan.
Känner ett stort behov av att fynda och återanvända.

Igår trallade jag iväg till Läkarmissionen i Johannelund.
Där shoppade jag loss som en galning. Jag plöjde igenom två våningar.. köpte uppslagsverk, ungdomsböcker, tyger, blus, glasflaska, godisautomat, pennskrin och gröngölingsboken.
Fick hosta upp med 101 kronor.
Tyckte det var överkomligt.

Väl hemma var jag utmattad.
Åt lite och somnade sen till Buffy. Vaknade, satte på Buffy igen och somnade. Upprepade gånger.
Drömde helt sanslöst. Kommer inte ihåg någonting.. bara själva känslan och den var sanslös.
Så kan det bli när man somnar till "the puppet show".

Nu är det en ny dag och jag ska bli italiensk matmamma och svänga ihop tomatsås och pasta.
Sen ska jag, dottern och whatever se alla tre Gudfadern-filmerna.

Kanske ska jag först sy ett förkläde.
Av en handduk som jag köpte igår för 5 kronor.

Imorgon är det måndag och jag och dottern ska börja träna!
Ja, ja.. säger vi själva och resten av världen... men vi ska! Det ska vi!
Och nu har jag sagt det här så nu MÅSTE vi dessutom.

Jag säger det bara en gång:

* Långa Farbrorn:
jag vill inte skriva så mycket om personerna du nämnde eftersom det känns lite riskabelt.. Tomteblosset och appendix har fullkomligt spårat ur därborta i öst och LMS försöker reda ut härvan samtidigt som hon lider av stämbandsinflammation.. du tyckte kanske att Melrose Place var osannolikt men det är ingenting, INGENTING, mot detta. Jag och che får alltså klara oss utan little-miss-sunshine för tillfället även om hon då och då ringer och rosslar i telefonen..

* blrgstrt:
när swisch ska stå för ett ljud så stavar jag med W... det blir mer swischigt då tycker jag. Marängsviss heter dock marängsviss i min värld eftersom vi här talar om ett substantiv och inte ett adjektiv.

*guldlock:
jag minns vår stationsperiod som i ett nostalgiskt, otroligt roligt dock ångestfullt skimmer.. det är mer action nu men också mer stabilt.. och jag har blivit mer luttrad och typ garvad.. mitt mentala skinn går nu att jämföra med Zeb Macahans läderbyxor..

Che är bekymrad för hur det ska gå för mig när dottern flyttar hemifrån.
Han tycker att vi umgås för mycket och att jag påverkar henne negativt och drar ner henne i tantträsket.

Själv är jag inte alls bekymrad.
När dottern flyttar hemifrån så får jag ett eget rum!
Och kan äntligen använda vardagsrummet som vardagsrum.
Och så kan jag bjuda hem dottern, med eller utan bihang, på söndagsmiddag.. och så kan vi dejta på spännande ställen och mötas på tankevägen.
Eller så kan jag hälsa på henne i Australien om det skulle vara på det viset.
Just nu bor vi på samma ställe.. och jobbar på samma ställe (dock med olika saker).. och då hänger vi av bekvämlighetsskäl en hel del tillsammans.
Vi råkar ju också vara ganska lika, tycka ganska lika och uppskatta typ samma saker i livet.
Dottern har dock ett eget liv med egna vänner och festligheter.
Jag är sämre på den biten.. hinner och orkar inte så mycket mer än jobb och familj.
Och det beror ju på att jag är en inbiten periodare.
När dottern flyttar hemifrån så börjar en ny period och då kommer jag definitivt att ägna mer tid och energi åt den sociala biten.. om inte annat så för att jag annars troligen kommer att känna mig lite ensam.
Jag ser fram emot det.
Inte på så vis att jag vill att dottern ska flytta hemifrån NU.. jag är alldeles nöjd med NU.. men livet har sina perioder och även om förändring alltid innebär någon form av kris för mig.. så brukar det ändå i förlängningen leda till något positivt.
Och det är ju inte som att jag förlorar dottern när hon flyttar hemifrån... inte ens om hon flyttar till en annan kontinent.

Och ifall dotterns tanttendenser kommer ifrån mig så är dom genetiska.
Själv har jag varit rätt likadan sedan 15-årsåldern.
Och förresten har jag läst att tant är det nya svarta!
Det är coolt att spela alfapet, brodera, fika på kondis och spara på grejer som kan vara bra att ha.

Che har så mycket att lära!
(jag vet att det är mycket che i bloggen nu.. det beror på att han är den enda jag umgås med för tillfället.. träffar faktiskt honom mer än dottern.. det är också en period!)

(och sonen då!!? kanske någon undrar.. är han alldeles obetydlig??? oh nej, oh nej.. men han lever mer parallellt med mig.. vi ses, vi hörs och vi checkar av läget med varandra och så swischar vi vidare åt vårt eget håll.. han behöver få bli vuxen på egen hand och jag låter honom bli det.. det är väl en period..)

Dagens planer:

* apoteket
* inhandla ingredienser till gudfadernmiddagen imorgon
* bege mig till läkarmissionen i johannelund och fynda lite

Sällan har jag sovit så gott som inatt.
Sällan har min säng varit så skön.
Ingen vill dö men alla vill fortsätta sova.. är inte det lite konstigt????

Jag ser ändå fram emot att åka till jobbet.
Det är ju ett helfestligt ställe om man ska tro på vad jag skrev i förrgår.
Man skrattar hela tiden.

Nä.. idag ska jag bita ihop och se lika seriös ut som jag faktiskt är.
Kunde inte låta bli att bli lite avundsjuk på Ica-personalen i onsdags när jag råkade tjuvlyssna.

Den ena: "Hur var läget imorse?" (jag: "Hur ser det ut idag?")
Den andra: "Det var kris!" (che: "Det är kris!")
Den ena: "Kris!!? Hur då?" (jag: "Kris!! Hur då?")
Den andra: "Filmjölken var slut!" (che: "Tre sjuka och två ledsagningar som hänger i luften och det saknas en i kväll!")

Så hanterligt på något sätt.
Å andra sidan.. hur mycket skrattar dom egentligen på Ica???

Jag mår bra idag.
På alla plan.
Känner mig harmonisk och belåten.
Jobbet är fixat och snart kommer dotterns och hennes whatever hem och lagar mat vilket är en väldig tur eftersom jag håller på och svälter ihjäl och eftersom jag inte ser några som helst potentiella tillagningsmöjligheter hur mycket jag än tittar i kyl, frys och skafferi.

Belåten är en bra känsla.
Nästan samma betydelse som nöjd.. fast ändå snäppet bättre.
Nöjd kan tolkas som att man har fått nog och vill gå vidare.
Belåten är liksom att man vill stanna i nöjdheten. För att man är just belåten med det.
En lugn, bra och välmående känsla. Ganska sällsynt.
Säkert är man belåten mellan varven.. men det är inte alltid man lägger märke till det.
Det är en sån försynt känsla.

Imorgon är det helvetesgapet igen och det kommer att bli sjuuuuuuuukt stressigt... fredag och femtisjutton nya kunder som ska ha hjälp femtisjutton ggr om dan.... men jag har ju che vid min sida.
Han är min klippa för tillfället.
Och jag kan klara av stressiga dagar.. bara jag får vara frisk! Och tack och lov så mår jag mycket bättre nu.

Gårdagen var bara en enda superlååååång (typ 18 timmar) flummig fnissattack tillsammans med che..
Kl 00.50 lämnade vi lokalen. Vi har fotobevis på det någonstans.
Åkte taxi hem. Om inte jobbet betalar så delar jag och che på det.
Vi kunde helt enkelt inte gå tidigare.. vi var liksom inte klara.
Är fortfarande inte klar och måste jobba med löner hemifrån idag. Deadline var igår.

Jag var väl lite extra fnissig igår eftersom jag inledde dagen med en shot cocilana.. den höll i sig hela dagen.
Vad che går på vet jag inte.. spritpennor kanske.. han är nog bara väldigt lättpåverkad.. det har man ju märkt förr.. om jag fnissar så fnissar han och så blir det en enda fnissande cirkel.
Vi var till slut så trötta så jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde.
Vet bara att jag befann mig i dubbelvikt läge en hel del.. pga skrattattack that is..
Extremt extremt lättroad uppenbarligen.

Att komma tillbaks till jobbet.. fortfarande lite halvsjuk.. var som att kastas rätt in i helvetesgapet..
Ändå var det längesen jag hade så kul och det är tack vare lilla che!
Han är bara för gullig när han är på det humöret!

well well.. nu tar mitt batteri slut och jag måste jobba!

HÖJDEN av obehag!
Är vad jag erfar för stunden.
Att släpa sig upp vid denna fördömda tidpunkt, i SKUMTIMMEN, för att bege sig ut i iskylan för att ta sig till JOBBET där jag inte satt min fot på 2,5 veckor.... ÅNGEST!!!!!!!
TOTAL ÅNGEST!!!

Jag känner mig inte alls frisk ännu.. men det är ju sån kriiiiiiiiiis på det där stället och allra mest synd tycker jag om che och klippan L som bara skjuter och skjuter på sin semester....
Och det är nog bra att jag kommer igång lite så jag kommer ur vinterkoman.. får ordning på dygnsrytmen och såna grejer.
MEN ÄNDÅ!!!!!

Och jag vet inte vad dom ska ha mig till.
Min förmåga att vara effektiv och lösa problem har jag troligen snutit ut.
Kommer inte ihåg någonting om någonting.
Får väl koka kaffe.

Jag har fastnat i någon slags halvvaken vinterkoma och allt kan inte längre skyllas på viruset.
Jag har liksom ingen kraft och vips så är det mörkt ute och så har ännu en dag gått.

Så kan man ju inte ha det!

What to do, what to do???

Jo.
Det är då man plockar fram.....

ICE STATION

... en historia fylld av så mycket  rafflande action och nagelbitande vändningar att 24 bara kan gå och pensionera sig och flytta till Florida.

(är det bara jag som tycker att det finns vissa likheter mellan Per O och Alex Schulman????.... rent utseendemässigt alltså!!!! Absolut inte på något annat sätt. Alex S saknar karisman och verkar inte alls galen.. bara lite tråkig. Jag gillade hans bok dock. Den där om hans pappa. Skynda att älska. Den var fin och rekommenderas.)

Jag kommer inte att återvända till jobbet imorgon.
Är inte tillräckligt frisk för det ännu.
På god väg.. men inte tillräckligt.

Ska försöka vända tillbaks dygnsrytmen dock.
Upp i ottan och fånga dagen!
Slåss med symaskinen.
Kanske har vi blivit sams nu.
Måste dock gå till optikern. (fast inte imorgon)
Vill ha symaskinsglasögon.
Mina stackars ögon zoomar in och ut som en ytterst rostig gammal kamera.
Dom tyar inte och inte mina nerver heller.

Drömde om ugglor, bottenlös lervälling, ladugårdar, dockhus m.m.
Allt var väldigt melankoliskt... vilket är en av dom värsta känslorna.
Den är just så... bottenlös..

Jag tycker det är väldigt sorgligt och hemskt med Per Oscarsson.
Hoppas att han och hans fru var hemliga agenter och att dom nu har gått under jorden och fått nya identiteter i Honduras eller nåt.. men det verkar inte så troligt.
Jag har alltid gillat Per O.
Han var karismatisk och verkade alltid balansera på galenskapens gräns.
Han var en riktig bad boy när han var yngre.
Klädde av sig i tv och åt "bajs" och höll på. Drog sig inte för att chocka det pryda folkhemmet.
Och bra skådis var han också.
Spelade dom coola killarna.. som t.ex. gerillaledaren Orvar (bästa namnet) i Bröderna Lejonhjärta.

Öronproppar verkar inte funka på mig.
Istället för att isolera verkar dom kanalisera.
Med dom inre kroppsljuden som en dov ljudmatta tillför dom de externa auditiva sensationerna, såsom fyrverkerier, dunkadunka hos grannen, glada tjut på bakgården och tv-hallåors mummelimummel, som utkristalliserade pingpongbollar.
Pingpongbollar som studsar på den inre ljudmattan.
Det blir alltså en DUBBEL ljudupplevelse.

Ska jag klaga någonstans??
Förutom här då.

Negativ tanke:

Här vaknar jag på nyårsdagen med dunkande huvud, lätt illamående och andra bakisliknande symptom.
Fast jag bojkottat nyårsafton med julmust och öronproppar i öronen.
Orättvist och jäkla onödigt.

Positiv tanke:

Här vaknar jag på nyårsdagen som om jag vore alldeles bakfull efter värsta nyårspartajet.
Vilken känsla av gemenskap!
Vilken känsla av SO-LI-DARITET!!!
Jag får också vara med.