down the mountain

Mikropaus på jobbet.
Jag och chefen samarbetar bra.
Jag trixar med schemana och hon försöker att ragga personal.
Det går väl sådär.
Imorgon kommer det hem tre st kunder som alla ska ha hjälp minst 3ggr/dag, inklusive både natt och kväll.
Mycket pyssel med det.

Fick ont i magen av dom där ugnsbakade linserna.
Det var så gott så jag åt nog lite för mycket precis innan jag gick och la mig igår.
Magknip imorse, men det är bra nu.
Idag måste jag röja när jag kommer hem.
Älsklingsungarna kommer hem på onsdag och det är inte klokt vad man sunkar ner sig när man är solo hemma med katterna. Det är inte bara jag som sunkar, dom är rätt bra på det dom också.
Lägg till detta ett gäng bananflugor som envist undviker min frestande honungsfälla.

Nu ska jag planera färdigt resten av veckan och sen kasta mig på helgen!
Galet kul!

Usch vad jag är superdålig på att hålla den här bloggen vid liv!
Har inte tid på jobbet och när jag kommer hem är jag så trött.

Inatt har jag iallafall sovit helt otroligt gott!
Tror det beror på att ungarna inte är hemma, dom har dragit till Värmland på släktkalas.
Mitt undermedvetna kan koppla av för en gångs skull.
Annars vaknar jag var tredje timme och hojtar "Var är sonen???", bara för att ibland höra "Jag sitter ju här!", och så sitter han framför datorn.
Mina barn, särskilt sonen, har som jag nämnt tidigare fått en helt annan dygnsrytm än mig.
Men inatt sov jag nonstop i 9 timmar.
Skönt.

Man tycker då att inget borde kunna gå snett.
Men det kan det.
Jag ska jobba dubbelt idag, till kl 23, och därför har jag beslutat mig för att sova över på kontoret.
Hade därför fullt sjå med att se till att jag fick med mig allt som behövs för en övernattning, samt att utfodra katterna.
Glömde både det ena och det andra och fick springa tillbaks och hämta.
Lät nycklarna sitta kvar i dörren eftersom jag är livrädd för att låsa mig ute nu när ungarna är så långt borta.
Missade tåget och fick vänta på nästa.
Åkte.
Började fundera på om jag verkligen stängt av strykjärnet.
Såg katterna brinna inne.
Vid Brommaplan började jag leta efter nycklarna.
Dom fanns inte.
Bara att vända. Med all packning (det krävs mer än en tandborste om jag ska sova över).
Skyndade hem så fort jag kunde medans jag tänkte på alla skurkar som bor i min port och funderade på hur mycket en låssmed kostar nuförtiden ifall nycklarna inte skulle sitta i dörren. Och är det fortfarande så att låssmeder bara tar kontanter för isåfall måste jag vänta tills imorgon eftersom jag är pank och imorgon kommer lönen.

Tackålov! så satt nycklarna i dörren.
Jag har nu finkammat hela lägenheten och konstaterat att inga okända gömt sig någonstans.
Och nu ska jag för femtioelfte gången ge mig iväg till jobbet.

Strykjärnssladden var naturligtvis urdragen.

Puss på er ungar om ni läser det här!

Dotter och pariskusin


Son

En av mina kollegor, en av mina käraste kollegor, har drabbats av en personlig tragedi.
Hans flickvän dog förra veckan efter att ha legat medvetslös i två veckor efter en bilolycka där även hennes far omkom.
Jordbävning.
Inget blir någonsin mer sig likt för min kollega.
Världen har rasat.
Och efterskalven når även min tillvaro.
Han kanske aldrig mer kommer tillbaks och jobbar hos oss.
Han kommer definitivt inte tillbaks som samma person.

Ahhhh!
Jag har haft en ovanligt lugn och skön dag på jobbet.
Jag och kollegan M fick en hel del gjort och telefonen ringde knappt alls.
Som om inte det vore nog så kom även dottern in och jobbade i några timmar och nu ska vi gå på bio!
Mama Mia!
Vi försökte se den i lördags men då gick filmen sönder!
Vi fick gå därifrån med pengarna tillbaka och fribiljetter.
Vi gick i vinst kan man säga men jag var väldigt besviken.
Jag satt verkligen och MÖS där i biomörkret och dom fem minuterna vi hann se verkade hur bra som helst.
Solen glittrade och havet var illblått och läckra tjejer sjöng honey, honey.
Och så blev det inget mer.

Nåväl.
Vi gör ett nytt försök idag.

Alltid ska det bli såhär.
Man börjar jobba och så hinner och orkar man inget annat.
Det var ju så det INTE skulle bli den här gången.
Ska skärpa mig.
Håller fortfarande på med den däringa detoxen.
Har köpt något medel på hälsokosten som ska hjälpa till med djävulsutdrivningen.
Methodraine heter det.
En fin och praktisk vattenflaska fick man på köpet.

Jag mår fint kostmässigt.
Har i flera dagar känt att jag har mer energi och liksom mer tid eftersom jag vaknar i ottan.
Igår mådde jag dock pyton.
Huvudvärk.
Men ingen treo tog jag. Härdade ut och åt bananer och nötter. Överlevde.
Jag har även inhandlat en high-tech stegräknare.
Kanske nämnde det nedan någonstans.
Jag har varit duktig och gått minst 10 000 steg om dagen förutom igår.
Idag glömde jag den såklart hemma.

På hemmafronten råder harmoni.
Sonen är ute på bus och äventyr mest hela tiden och dottern har återvänt från de värmländska skogarna och även hennes andra halva har nu landat hemma hos oss.
Snart åker dom dock tillbaks på släktkalas.

Nu jobba!

Åhh!
Plötsligt kom sonen hem!
Nu har han gått igen. Skulle ut och skejta lite.
Men ändå.
Trodde inte jag skulle få se honom på flera veckor.
Gullunge!
Definitivt en av mina bästa kompisar i hela, hela världen.

Läste ut Brunstkalendern, men det var segt.
Småtråkig. Passar nog bättre som film. Feel-good-komedi.
Men skam den som ger sig!
Nu läser jag en av böckerna jag fick i födelsedagspresent.

John, av Cynthia Lennon.

Jag har undvikit den förut eftersom jag inte ville läsa om vilken skitstövel John var jag vet det ändå liksom,,,
Men som glamourväninnan sa:

"Det är något man måste gå igenom, även om det är smärtsamt." (nåt sånt sa hon)

Och det är ju sant.
Och det är ju historia. Viktig historia.
Och Cynthia var ju faktiskt med från början.
Hittills (dom är i USA för första gången) så tycker jag att hon har hållit sig på den rätta sidan om bitterhetsgränsen och bilden man får av John är nyanserad.

För första gången på eviga tider känner jag läslust.

Jag har skördat på balkongen!
Två jordgubbar blev det.
Mogna och fina.
Det var dom godaste jordgubbarna jag någonsin ätit!
Fler är på gång och tomatplantan har vuxit till dubbel storlek och blommar.
Ljuvligt!

Idag är det söndag, sista dagen på min lilla semester.
I tisdags försvann dottern och pojkvännen till  Arvika och Värmland och i onsdags tog sonen sitt pick och pack och drog iväg med Frankrike-kusinen ut i skärgården nånstans.

Kvar blev jag och katterna och blommorna på balkongen.

Vad har hänt?

Inte mycket.
Jag har mest ägnat mig åt ett litet detox-experiment.
Känner att min kropp inte riktigt är i balans.
Jag vet vad det beror på.
Dåligt med motion.
Dåligt med sömn.
Mycket stress.
Dålig kost.
Brist på positiv stimulans.

Allt det där hänger ju ihop och någonstans måste man ju börja när man ska ta tag i det och eftersom jag visste att jag skulle ha lite tid för mig själv nu i slutet av semestern så tyckte jag att det var ett utmärkt tillfälle att prova på en liten detox-kur.
Idag är det fjärde dagen och jag mår bra.
Springer på toaletten lite oftare än vanligt av både den ena och den andra orsaken och det är väl en del av utrensningen antar jag.
I fredags mådde jag piss.
Hade en hemsk huvudvärk som utvecklades till migrän eftersom jag inte tog några huvudvärkstabletter, vilket man ju absolut inte får.
Huvudvärken höll i sig hela natten och försvann inte förrän igår förmiddag, men sen dess har jag mått bra.
Möjligen lite, lite yr.

Jag har ätit gott.
Bara grönsaker och frukt och så lite fetaost igår kväll. Samt en aning solrosfrön, valnötter och pistachnötter (vilket även kan stavas pistagenötter).
Idag har jag t.ex. ätit jordgubbs- och banansmoothie till frukost. Mums! Synd bara att jag lyckades slänga mixerstaven i golvet så den gick lite sönder och nu är ytterst svårmanövrerad.
Sen blev det rawfoodsoppa (annars mer känd som gaspacho) och banan till lunch. Åt soppan med en avocado och då blev det väldigt gott.
Till middag blir det antingen svartrotsgratäng med fetaost som är kvar sen igår, eller zuccinigratäng.
Måste ändå tillaga den där zuccinigratängen så jag har mat tills imorgon.
Varje recept är två portioner.

Imorgon börjar jag som sagt jobba och då vet man inte hur det går.
Ska verkligen försöka fortsätta eftersom det känns som att det händer positiva saker i kroppen.
Funderar att gå till någon hälsokostaffär och kompletteringsköpa något kosttillägg som är utrensande.
Ska tydligen finnas massor.

Har också beställt en stegmätare, en som man kan ha i fickan.
Den var lite dyr, men jag har haft otaliga billiga varianter och dom har alla varit värdelösa på ett eller annat sätt.
När man beställde den så fick man också gå med i 10 000-stegs klubben.
Kolla här!

För övrigt har jag konstaterat att jag inte tål alger. Hur nyttiga dom än är. Jag spyr.
Samt att ett idogt hackande och skärande av grönsaker kan leda till små olyckor. Jag har nu ett stort dinosaurieplåster på mitt vänstra pekfinger. Enda plåstret jag kunde hitta.

Detoxprogrammet hittade jag på aftonbladet plus och där måste man vara medlem, men det finns massor att hitta om man googlar lite.

Måste rekommendera en bok.

Nämligen:

Innan jag dör, av Jenny Downham



Den här boken borde vara obligatorisk för alla åldrar och alla kön.
Det handlar om att LEVA och ta till vara på den tid man har och bla, bla, bla... jag VET man har hört det förut så man nästan spyr av Oprah och Agneta Sjödin och andra flummisar men den här boken känns så äkta.
Det är på riktigt.
Allvar.
Läs!

Det gick bra hos min snälla tandläkare.
Jag pep lite extra och så drog hon på ännu mer lustgas.
Man måste ju passa på.
Har suttit och svettats på balkongen lite, men det känns inte riktigt hälsosamt.
Nu har jag precis ätit och är proppmätt.
Tror jag ska ta en liten siesta.
Sen är det disk och röj som gäller.

Ska till tandläkaren kl kvart i åtta.
Gäsp.
Har väl sovit ca 3 timmar. Max.
Kör det som medveten strategi att vara så trött som möjligt när jag kommer dit för då brukar jag slumra till lite när hon drar igång lustgasen och då går det snabbare.
Lustgas är guds gåva till oss med tandläkarskräck.
Och så behöver man inte knarka nåt annat som är förbjudet.