down the mountain

steg.
Har jag knatat idag.
En ok början på mitt nya och spänstiga liv.
Nutrilett har jag inmundigat.
Det gick bra tills jag råkade tacka ja till kaffe hos 102-åringen och för en sekund glömde vad det innebär i form av minst tre sorters kakor. Inga småkakor heller utan rulltårta, vetelängd och hembakad chokladkladdkaka.
Man tackar helt enkelt inte nej hemma hos den damen.
Man tuggar i sig.
Etikettbrott av grövsta graden vore det annars .
Nåväl.
Imorgon blir det sockerfritt. Cold turkey.

Har mest varit ute och sprungit idag.
Förutom ovan nämnda 102-åring så var jag bl.a. hos den rara flugdamen.
Min nya älskling.
Dom har stängt av hennes gasspis av säkerhetsskäl så hon har för tillfället inga kokmöjligheter så jag köpte med mig en kaffe från caféet nere på gatan.
Hon blev så glad.
På fredag får hon en spisplatta med timer så det är ingen fara med henne.

Ibland känner jag mig lite missnöjd med mig själv och vart jag har hamnat i livet.
Halvgammal och utan utbildning och fast i ett riktigt uselt betalt lågstatusyrke.
Jag borde ha gjort något mer med mitt liv tänker jag.
Men på senare tid har jag börjat acceptera att det blev såhär.
Jag trivs verkligen med att hjälpa människor.
Jag är en hjälpare helt enkelt.
Och dessutom är jag nyfiken av mig.
Vad kan då vara bättre än att få gå hem till och lära känna en massa spännande människor dagarna i ända?

Nu ska jag stryka!
Det hör inte till vanligheterna och det är lite besvärligt eftersom strykbrädan har pajat och liksom ligger på golvet.
Exciting värre.