down the mountain

Det känns nästan så.

Men jag ska inte klaga.
Jag gillar verkligen mitt jobb och mina kollegor.
Min chef litar på mig och har gett mig värsta möjligheten att utvecklas.
Jag kan gå på toaletten när jag vill, lyssna på musik, dricka kaffe och laga mat när jag vill under min arbetstid.
Jag kan sluta tidigare och börja senare och flexa lite hit och dit.

Sånt är lyx när man har gjort sina hundår ute på fältet.
Mitt problem är ju att jag lägger lite för mycket tid på jobbet.
Jag har svårt att  komma därifrån i tid... det skulle nog inte vara samma problem om jag slutade mitt på dagen.. men just kl 16.30 så är det verkligen full rulle... dagen slutar och kvällen börjar och alla är där samtidigt..

Ett annat problem jag har är kläder.
Snacka lyxproblem.
Jag stör mig på att jag alltid har svarta jeans.
Samtidigt har jag bestämt mig för att jag inte ska köpa något nytt förrän jag uppnått resultat med toppenkroppen (se länk till höger).
Jag varierar mig som tusan på överkroppen.. men nedtill blir det svarta jeans... dag ut och dag in...
Mitt enorma problem är att jag tänker att "alla andra" måste tänka "har hon inga andra kläder"... eller nåt...
URFÅNIGT.
Ingen har sagt nåt och svarta jeans är en klassiker och ingen annan kan veta om jag har 1 eller 10 par likadana.
Det är som sagt bara en larvig, västerländsk, materialistisk lyxproblemsHANGUP.
Jag tänker på människorna i Nicaragua som dottern träffade och som hon visat bilder på.
Som om dom har tid att grubbla över såna problem.
Som om dom har råd att bekymra sig över sån ytlighet.

En lite bättre sak är att den där svininfluensan som jag trodde var på utbrytning i lördags verkar ha backat lite.
Vilket betyder att jag kanske kan hänga med ebs och spela boule på torsdag.
Snubben som hon vill gifta bort mig med... vi kan kalla honom barcelona (det har sina skäl)... ska tydligen också dyka upp.
Det känns ju lite obekvämt och arrangerat.
Särskilt när hon smsar barcelona kommer också... nudge, nudge....
Det var dumt av henne att överhuvudtaget prata med mig om honom... i samband med den där baginboxen...
Det blev lite too much... vet inte om jag fixar det utan att vara hur besvärad som helst...
Man är ju liksom inte 14 år längre.
Vi får väl se.

jomenjamen

Nu ska jag rapportera lite i toppenkroppen och sen off to work I go.