down the mountain

Snart ska jag ge mig iväg till smeden. Typ.
Tandläkaren alltså.
Dom får nog droga ner mig ordentligt för jag tror dom måste bända ut eländet.
Sprängvärken i halva huvudet har nu övergått till en mer lokal extrem ömhet.
Sprängvärken kanske ligger där latent men jag har nog lärt mig hur jag ska undvika att utlösa den.
Jag håller mig stilla och stoppar inte så mycket i munnen helt enkelt.
Har sjukt dåligt samvete för jobbet men det är ju bara dumt.
Bättre att få det här fixat och sen kavla upp ärmarna och jobba mitt ass off... om det skulle behövas.

I brist på annat att göra har jag läst en hel del om Sims 3.
Jag VILL HA!!!
Jag älskar sims... har bara glömt bort det lite.
Funderar på om jag ska ge det till mig själv som belöning om jag lyckas fixa den där toppenkroppen...
Men det ska jag ju inte belasta den här bloggen med.
Får skriva om det när den lyckliga dagen kommer.

Och så har jag spelat animal crossing på nya wii-spelet.
Sådär tycker jag om det.
Det får mig mest bara att längta efter sims.
Man undrar lite vilken ålder det är tänkt för...
5-7-åringar med perfekta engelskakunskaper kanske.
Jag heter i alla fall Doris D och bor i staden Jolly och jag är en mästare på att fiska, gräva efter fossiler, plocka och plantera apelsiner, fånga insekter och betala av på mitt huslån.
Dag ut och dag in.
Det blir lite enformigt.

Jag saknar materialismen och konsumtionsfrossan i sims.
Jag vill vältra mig i lyxprylar. Med eller utan fusk.
Jag vill kunna använda mina lyxprylar... spela piano, läsa en bok, hoppa studsmatta, spela flipper, laga mat osv.
I animal crossing kan man med nöd och näppe släpa runt sina saker i rummet. Thats it.

Ja, ja.
Det är bara att sätta fart så jag når mitt mål och kan ge mig själv en belöning.

Men först smeden.
Känner mig som Lina i Emil i Lönneberga.