Min farmor

Min farmor var den basta!
Hon bodde i ett stort grönt hus pa Lidingö, nastan pa landet,
Tradgarden, som hon alskade att pata i, var full,,, FULL,, av hallon, smultron, rosor, vinbar och krusbar,
Huset var fullt,,, FULLT,, av underbara saker som katter,kusiner, farmors smink och elektriska papiljotter i det fina toalettbordet, roliga grejer i hemliga garderober och skap, en hel bokhylla full med gamla Kittyböcker och andra röda och gröna wahlströmsböcker (ni som var sma bokmalar som jag förstar ju lyckan), alla barbiedockor med 60-talskläder, farmors smycken och PERUKER (som hon hade nar hon gick pa kalas för att hon tyckte hon var lite tunnharig), ett laskigt band böcker som hette "Svenska Kriminalfall", kortlekar, en och annan hund och en kul trapp som knarrade mysigt och som man kunde aka rutschkana nerför,
Farmors hus var för mig den totala idyllen och höjden av lycka.
Nar jag kom pa besök sa stod farmor i ytterdörren och tog emot och hon tryckte mig mot sin valdoftande (farmor lagade jamt mat och bakade nar hon inte fixade med rosorna) barm (farmor var frodigt yppig) och hon var alldeles till sig för att just JAG kom,
Farmor lagade den godaste maten och ofta var det svamp för farmor var svampexpert,
Ibland hivade hon upp nagon av katterna och tryckte dom mot barmen precis som med oss barnbarn och dom verkade gilla det lika mycket,
Farmor var ocksa lite mystisk,
Hon kande pa sig saker, Hon hörde nar folk kom, langt innan dom verkligen kom, Hon pratade med dom som var döda,
Det var inget hon pratade högt om, om man inte fragade,,,, för henne var det inget konstigt,
Just darför tvivlar jag inte en sekund pa att det faktiskt var sa,
Och just darför tror jag att farmor nog har lite koll pa mig fortfarande fast hon varit död ett bra tag,
Det hander att hon kommer till mig nar jag drömmer,,, oftast nar jag ar ledsen eller mar daligt av nagon anledning,
Hon tröstar och det hjalper!
Det allra bästa jag har fått av min fina farmor är en hel drös med lyckliga barndomsminnen.
Mycket kan man ställa till rätta och fixa i efterhand men dom minnen man har får man dras med och jag fick dom bästa av min farmor och det är jag så otroligt tacksam för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0