döden, döden, döden

Har fortfarande ont i halsen.. men det har inte blivit värre..
En distinkt smärta på ena sidan.. försvinner nästan helt med värktabletter, men finns där hela tiden och kommer tillbaks med full styrka efter några timmar.
Inte outhärdligt.
Jag har haft värre knivar i halsen. Rostigare.
Om jag inte skulle ut och resa så skulle jag inte ens fundera på att gå till doktorn. Inte än.

Jag avvaktar till imorgon.
Sista chansen.
Om det inte blir värre så tror jag det är virus och kommer att gå över av sig själv.
Känner mig inte sjuk för övrigt.
Förutom komatröttheten.

Jag har fortfarande inte packat. Bara i huvudet.
Men känner ingen panik över det. Ska tvätta imorgon så kanske bäst att vänta tills dess.
Men jag har skurat köket! (nödvändigt!)
Och tittat på Eclipse! (fånig!)
Och somnat till Sagan om konungens återkomst! (braaaa!)

Idag ska jag försöka komma loss från jobbet tidigare och ge mig ut och inhandla bröllopspresent, hårspännen (miljontals), strumpbyxor, läppstift m.m.
(lycka till med att gå tidigare!!!)
Sen måste jag fixa med räkningar, skura badrum och fixa med tvätten inför morgondagen.ZXYZXZXXY8ZXYX6ZX3YYZZZZZXXXXXXXXXX33#######%%%%%%%%%&&XZXZXXX#¤#¤#%&X#/&X¤/(#X&&#%¤¤X#&&#%&#CCCCCCCZXZXZXXXXXXXXXXX#¤%&#¤¤#%&¤#&#/&&&&&&¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤%%%%

men allt det här är egentligen oväsentligt

igår ringde mamma och grät
dom hade precis ringt från djursjukhuset och meddelat att Alice-hunden skulle dö
dom kunde inte göra något
mamma hann inte ens åka dit så hon kunde vara med
Alice blev inlagd i fredags efter att hon kräkts hela dan
en knäpp hund som åt allt hon hittade, t.ex. 7 oskalade avokados (fast det var en annan gång)
Alice, Alice, Alice...
Ingen sommarhund för mig, inte en syster på samma sätt... men hon var min mammas bebis..
Särskilt nu.
Så nu kommer mamma att ha två urnor i skåpet därhemma.
Man blir förvånad över hur mycket aska det är och hur tung den är.
Alldeles nyss rasslade klorna från två gladsnälla hunddamer över golven.
Och mamma hade nästan lite väl fullt upp med alla hundbestyren.
Nu... två tysta urnor i ett skåp.
Jag ordinerade genast en ny hund.
Det kan låta okänsligt.. men jag tror det är enda sättet att stå ut.
Min lilla mamma måste ha någon att ta hand om... annars kanske hon blir knäpp och börjar leka med dockor på allvar..
Hon måste också ha en anledning att gå ut varje dag.
Hon måste också ha någon att prata med därhemma.
Åh, mamma!

förbannade dödens år!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0