down the mountain

Usch.
Jag känner mig trött och låg.
Kontoret svajar hit och dit och allt känns ganska ovisst just nu.
Och labilt!
Nyachefen är definitivt ingen klippa.
Jag har ingen energi.
Allt känns rörigt och ingenting blir bra gjort.
Jag kan inte koncentrera mig på något.

Allt jag vill är att jobba med något meningsfullt och trivas på jobbet.

Idag var jag i alla fall ute och träffade lite tanter och en gubbe.
Riktiga godingar allihopa!
Blev uppiggad för stunden men nu är  jag trött och rastlös igen.

Väl hemma i gettoförorten trodde jag att jag kommit till en annan del av Köping.
Dansbandsmusiken ekade över torget och fula människor buggade på en liten scen.
Och regnet regnade.

Men då kom sonen! Och räddade mig från total inre misär.
Vad glad jag blev!
Inte varje dag man träffar honom av en slump.
Vi tröståt lite ben & jerry-glass och diskuterade pansexualitet.
Pansexualitet är bara en av alla sexuella identiteter vi har på jobbet.
Det innebär att man inte tycker att könet har någon betydelse.
Jag googlade på det och undrar nu om det inte är bisexualitet man egentligen menar.
Pansexualitet innebär ju att man tänder på vem och VAD som helst.
En stol?
Ett gem?
Sonen sa att han tycker att bisexualitet är himla fint.. att man liksom ser människan och inte könet.. men att han tyvärr ändå bara var heterosexuell.
Annars är vår arbetsplats väldigt hbt-tolerant.
Vi har bögar och flator och en FTM (female to man?) som håller på och byter kön från tjej till kille och en MTF som alltså byter åt andra hållet och så har vi också en och annan heterosexuell.
Det är intressant men lite förvirrande ibland.

sen gick sonen

sen kom dottern
och dotternspojkvän

och nu ska jag krypa ner i sängen och äta glass och kolla på tv och stänga av hjärnan