och jag fattar ingenting

Och sommarhunden dog igår och mamman är förkrossad.
Och jag kan känna hennes öron och hennes doft och höra hennes klor rassla mot golvet.
Och jag vill bara krama henne och få tröst.

Och alla är bara förtvivlade runtomkring och jag bara hatar den här förbannade döden som verkar finnas överallt.

Och jag är den sämsta vännen i världen på att hålla kontakten men jag har dom bästa vapendragarna när det väl gäller och det känns så  tryggt... som en varm filt att svepa om sig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0