som en konstig film

Det känns emellanåt som om allting  bara är en konstig film.
Genren är lite svårbestämbar.
Ibland.. som igår på begravningsbyrån... är det nästan lite åt komedihållet.
Ibland.. som igår på sjukhuset... är det mer åt det surrealistiska hållet. 
Lite mer sällan.. som igår med bilregistret på restaurang och sen även med tyska väninnan på Strand.. nästan rentav lite feel-good..
Andra gånger... ute på vägarna i Rimbo-trakten med långhåriga och skäggiga familjemedlemmar och "balls to the walls" med accept i bilstereon.. är det lite mer road-trip över det hela.

Jag skämtar inte nu.
Det är så overkligt så det känns som en film.

Jag kan inte heller gråta när jag själv tycker att det är lämpligt.
Gråtknappen är det inte jag själv som bestämmer över tydligen.
Det är bra när den sätts på. Att gråta känns helt rätt.. när man gråter är det ingen tvekan om vad man känner och det är faktiskt att föredra.
När jag inte gråter så snurrar tankarna ändå konstant och känslan som hela tiden finns där är av en skavsårsaktig, obekväm, ofattbar, jobbig sort.

well

Vi tittade på pappa igår.
Det gick ändå bra.
Vi kände igen honom tack och lov.
Samma frisyr som vanligt. Dvs. ingen.
Men.. det var konstigt.

Jag kände mig mycket närmre  honom efteråt när hela familjen satt på begravningsbyrån och diskuterade detaljer kring avskedsceremoni, annons, kista etc.
Det är skönt att få bekräftat av dom andra att min bild (som den förlorade dotterns) av honom faktiskt stämmer med deras (dom som levde med honom i vardagen)... och att det inte bara är någon glorifiering av honom i efterhand.
Han var, precis som alla andra, en mycket speciell person...
Han var dessutom extra speciellt speciell.
Det tror jag dom flesta som råkade ut för honom på ena eller andra sättet håller med om.

På kvällen dejtade vi med bilregistret och åt kött och drack vin på Jensens Böfhus.. och sen drog vi vidare till Strand vid Hornstull där  bilregistrets son slöt upp och så kollade vi på ett danskt band som heter Ginger Ninja och försökte prata lite med tyska väninnan som sammanbitet minglade omkring och jobbade.
Det var en perfekt avslutning på dan.

Nu ska jag snart åka till jobbet.
Undrar om jag kan göra någon nytta där??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0