down the mountain

Positivt är att jag fick brev från min doktor, också känd som "den tvådimensionelle mannen" (han syns inte i profil.. han borde gå till doktorn.. hans bmi kan inte vara ok) där han skrev att mitt järnvärde var på väg uppåt.
Negativt är att jag inte känner någon skillnad.
Man tycker att jag borde bli lite piggare när syreupptagningen borde ha förbättrats.

Apropå bandmaskhysterin.
I förrgår hånglade hela kontoret med kollegan rebs nya lilla vovve.
En liten, liten sak med extremt stora öron. Så liten att han kan svepa in sig i en disktrasa. Vilket han också gjorde. Med synbar glädje.
Ser ut som ett skinnflått litet rådjur. Perfekt att grilla för två.
Sen läste vi om bandmaskeländet och om att man inte ska hångla med vovvar för då kan man DÖ.
Sen läste jag att bandmaskägg är extra svåra att döda.
Det räcker inte med att frysa dom.. dom måste kokas eller STEKAS.
Imagine den pyttelilla stekspaden man måste ha för att få till den rätta vändstekningen.
Nu är det ju lätt att skoja om detta eftersom det än så länge mest verkar gälla göteborgare.
Man får väl se hur det utvecklar sig.

Annars var jag mest bara sur, grinig, hungrig och lättretlig igår.
Tror det berodde på KÖTTET jag åt i förrgår.
Jag och dottern firade hennes födelsedag med KÖTT. På hennes begäran.
Jag passade också på att fira med SOCKER. Dumt.
Det var jättegott. I stunden.
Nu återgår jag till no-meat&sugar-for-me.
Jag lyssnar nämligen på min kropp. Ibland.

ja,ja